Denna uppsats undersöker hur receptionen av The New Look såg ut i svenska mode- och damtidskrifter åren 1947-1948, med syftet att se om denna centrala modehändelse lämnat några spår i den svenska samtida modejournalistiken, samt hur den i så fall mottogs och tolkades. Metoden är en receptionshistorisk, tematiskt upplagd textanalys. Undersökningen visar att de svenska modeskribenterna rapporterade om The New Look mellan våren 1947 till hösten 1948, i första hand under den svenska termen “den nya linjen”. Resultatet visar att detta efterkrigstidsmode snarare sågs som ett allmänt parismode och sattes i samband med flera av Paris modeskapare, varav Christian Dior sågs som en av de främsta – detta skiljer sig något från bilden av The New Look internationellt, i den traditionella modehistoriska litteraturen. Samtidigt kan man se att The New Look uppfattades som en revolutionerande modehändelse även ur ett svenskt perspektiv. Vidare undersöks den kritik som förekom mot den nya linjen och några huvudtyper av argument urskiljs; bl.a. diskuteras skribenternas estetiska och praktiska invändningar samt den samtida feministiska kritiken. Undersökningen visar att den nya linjen väckte samhällets reaktioner, särskilt förekom en debatt om tygslöseri vilken skall ses i ljuset av en efterkrigstidskontext med en rådande materialbrist. Resultatet visar att de svenska skribenterna fokuserade på de måttfulla dragen i den nya linjen, och att stilen anpassades något efter svenska behov, som både hade med den ekonomiska verkligheten samt en svensk uppfattning om välkläddhet att göra.

Mer än hälften av alla lägenheter i Sverige byggdes under åren 1950-1975, den perioden som i svensk bebyggelsehistoria brukar kallas för efterkrigstiden. Bilden av områden från den här tiden är ofta negativ och det är ofta i områden från den här tiden som de sociala problemområdena i svenska städer finns. Idag är många av dessa områden nedgångna och slitna och i behov av en upprustning. Områden från den här tiden planerades efter andra förutsättningar och lever idag inte alltid upp till de krav som ställs på resurshushållning och kretsloppstänkande. Den här uppsatsen fokuserar på de möjligheter som finns i förnyelsen av dessa områden och hur en omställning mot ett hållbart ekologiskt samhälle kan appliceras där. En ekologisk omställning kan bidra till att förbättra hållbarhetens alla dimensioner. I den fysiska miljön kan många åtgärder göras för att förbättra situationen i dessa bostadsområden. De är ofta väl avgränsade och i förnyelseåtgärder är det relativt enkelt att engagera invånarna. Förändringar i den fysiska miljön skapar förutsättningar att förbättra områdens rykte och bidra till en ökad social stabilitet. Augustenborg i Malmö är ett typexempel för den tidiga efterkrigstidens bebyggelseområden. Området har genomgått en stor förändringsprocess under en åtta års period. Vilket gett resultat på såväl den ekologiska, som de sociala och ekonomiska aspekterna av hållbar utveckling.