Denna uppsats undersöker hur receptionen av The New Look såg ut i svenska mode- och damtidskrifter åren 1947-1948, med syftet att se om denna centrala modehändelse lämnat några spår i den svenska samtida modejournalistiken, samt hur den i så fall mottogs och tolkades. Metoden är en receptionshistorisk, tematiskt upplagd textanalys. Undersökningen visar att de svenska modeskribenterna rapporterade om The New Look mellan våren 1947 till hösten 1948, i första hand under den svenska termen “den nya linjen”. Resultatet visar att detta efterkrigstidsmode snarare sågs som ett allmänt parismode och sattes i samband med flera av Paris modeskapare, varav Christian Dior sågs som en av de främsta – detta skiljer sig något från bilden av The New Look internationellt, i den traditionella modehistoriska litteraturen. Samtidigt kan man se att The New Look uppfattades som en revolutionerande modehändelse även ur ett svenskt perspektiv. Vidare undersöks den kritik som förekom mot den nya linjen och några huvudtyper av argument urskiljs; bl.a. diskuteras skribenternas estetiska och praktiska invändningar samt den samtida feministiska kritiken. Undersökningen visar att den nya linjen väckte samhällets reaktioner, särskilt förekom en debatt om tygslöseri vilken skall ses i ljuset av en efterkrigstidskontext med en rådande materialbrist. Resultatet visar att de svenska skribenterna fokuserade på de måttfulla dragen i den nya linjen, och att stilen anpassades något efter svenska behov, som både hade med den ekonomiska verkligheten samt en svensk uppfattning om välkläddhet att göra.

Uppsatsen har tre syften. Det första är att introducera modehistoria och modeteori som specifika vetenskapliga områden och det andra är att lyfta fram Coco Chanel och det banbrytande och framåtpekande i hennes modehistoriska insats. Det tredje syftet är att tillämpa de olika allmänna teorierna på Coco Chanels livsgärning. För det tredje syftet är frågeställningen; ”Vilka av de äldre och nyare, ofta inbördes konkurrerande, generella modeteorierna skulle på ett eller annat sätt kunna tillämpas på Coco Chanels liv och modeskapande?”. I uppsatsen ger jag en modehistorisk bakgrund och genom den visar jag Coco Chanels roll i modets historia. Jag presenterar också sex olika teorier som jag i analysen prövar på Coco Chanel. Dessa teorier är nedsjunkningsteorin, modet som kollektivt urval, mode som praktik, Lars Fr.H Svendsens teori om modets förändring för förändringens skull, Gabriel de Tardes som säger att mode kan gå från de lägre klasserna till de högre samt Eric Hobsbwan som menar att modeskapare har en speciell förmåga att fånga tidsandan. Dessa teorier sätter jag sedan i förhållande till Coco Chanel för att se huruvida de stämmer på Coco Chanels mode. Min undersökning visar att samtliga teorier, både de äldre och de nyare är tillämpbara på Coco Chanel och att de till viss del överensstämmer eller kan förklara Coco Chanels mode och etablering men i andra fall också motbevisas. Orsaken till detta är att Coco Chanel överbryggar mellan den äldre och 1900-talets modehistoria.