Denna uppsats undersöker hur receptionen av The New Look såg ut i svenska mode- och damtidskrifter åren 1947-1948, med syftet att se om denna centrala modehändelse lämnat några spår i den svenska samtida modejournalistiken, samt hur den i så fall mottogs och tolkades. Metoden är en receptionshistorisk, tematiskt upplagd textanalys. Undersökningen visar att de svenska modeskribenterna rapporterade om The New Look mellan våren 1947 till hösten 1948, i första hand under den svenska termen “den nya linjen”. Resultatet visar att detta efterkrigstidsmode snarare sågs som ett allmänt parismode och sattes i samband med flera av Paris modeskapare, varav Christian Dior sågs som en av de främsta – detta skiljer sig något från bilden av The New Look internationellt, i den traditionella modehistoriska litteraturen. Samtidigt kan man se att The New Look uppfattades som en revolutionerande modehändelse även ur ett svenskt perspektiv. Vidare undersöks den kritik som förekom mot den nya linjen och några huvudtyper av argument urskiljs; bl.a. diskuteras skribenternas estetiska och praktiska invändningar samt den samtida feministiska kritiken. Undersökningen visar att den nya linjen väckte samhällets reaktioner, särskilt förekom en debatt om tygslöseri vilken skall ses i ljuset av en efterkrigstidskontext med en rådande materialbrist. Resultatet visar att de svenska skribenterna fokuserade på de måttfulla dragen i den nya linjen, och att stilen anpassades något efter svenska behov, som både hade med den ekonomiska verkligheten samt en svensk uppfattning om välkläddhet att göra.