Uppsatsen syftar till att undersöka hur informationsskyltar bidrar till större förståelse av kulturarv genom att undersöka kontexten samt informationen som ges på skyltarna och hur det genom dessa aspekter skapar perspektiv på platsen. De kulturarv som analyseras är Eketorps fornborg, Kalmar Slott och Södra Ölands odlingslandskap.    Källmaterialet består av kulturarven, deras informationsskyltar och den kontext de verkar i samt hur de samverkar. Här tolkas både den text och de bilder som finns på skyltarna.    Skyltarna finns uppsatta vid kulturarven och verkar i dess kontext. Det är möjligt att tala om att kulturarvet behöver skyltarna, dels för att platsen ska förstås dels för den effekt en skylt åstadkommer. Vidare används skyltarna för att belysa det som är unikt för den specifika platsen, informationen som finns påvisar vad som är viktigt för besökaren att se. Genom att belysa dessa egenskaper, skapas det för besökaren ramar för tolkning av kulturlandskapet. Dessa ramar är det besökaren minns utifrån, samtidigt som de minskar möjligheten för egen tolkning av vad kulturlandskapen har att erbjuda.

This thesis examines the history of the cultural heritage site of Eketorp, a prehistoric ring-fort, on the island of Öland, Sweden. The archaeological excavations at Eketorp, which began in 1964, lasted for a decade and soon turned into one of the largest archaeological research projects in Sweden. The scale and the implementation of the excavations, as an interdisciplinary and international research project, fostered a whole generation of archaeologists and resulted in numerous research publications. After the excavations the archaeological site was transformed into a full-scale archaeological reconstruction by the Swedish National Heritage Board. Since the mid-1980s the site has been a popular tourist attraction and open-air museum. The history of the site itself connects to several academic fields, including archaeology, history of archaeology, cultural heritage and museum studies. Through Ludwig Fleck’s concept thought collective and Donna Haraway’s situated knowledge, which are used as analytical tools, the aim of this thesis is to explore how these different fields interacted throughout the history of Eketorp. Further, the analytical tools are used to highlight how these interactions have generated notions of time, space, and gender. The study takes an interdisciplinary approach with the history of Eketorp analysed in three analytical chapters, each of them with different chronological and empirical focus. First, Eketorp is explored as a contemporary museum space through ethnographic fieldwork. Second, archive material is used to analyse how the archaeological excavation and the following archaeological reconstruction were conducted during the 1960s and onwards. Third, scientific texts are used to analyse how interpretations of Eketorp as a prehistoric site has changed. The concluding chapter integrates the results of the three chapters in order to critically examine how notions of time, space and gender interconnect between these fields. Illustrated by a wide chronological and interdisciplinary approach, the central argument of the thesis is thus that the Eketorp thought collective and thought style, intimately connected to hierarchies in academic practice, were created, performed, and maintained through several scientific and heritage institutions.