Sedan 1990-talet har svenska elevers skolresultat successivt sjunkit, vilket kan ses både i PISA studierna (Programme for International Student Assessment) och PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study) studierna. För att bryta trenden har Alliansregeringen gett Skolverket i uppdrag att ta fram ett fortbildningsmaterial som ska syfta till att öka svenska elevers läsförmåga då detta anses som en av nyckelfaktorerna för att klara av kunskapskraven i grundskolans alla ämnen. Läslyftet, som är ett treårigt projekt pågår under perioden 2015-2018 och riktar sig till hela utbildningskedjan från förskolan till gymnasieskolan. Som en del i programmet ska handledare utbildas som ska kunna handleda grupper inom läs- och skrivutvecklingen enligt Läslyftets modell. För att denna satsning ska lyckas krävs en samverkan mellan teori och praktik. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om vilket innehåll som konstrueras inom fortbildning för lärare rörande läsutveckling för elever i årskurs fk-3. Denna studie är en kvantitativ innehållsanalys, där fem moduler från Läslyftet har jämförts med läroplanen för grundskolan på makro och mikronivå. Resultatet av innehållsanalysen har visat att både på makro- och mikronivå berör modulerna i största del språkliga aspekter på lärande. Sammantaget kan man säga att detta fortbildningsmaterial syftar till att utveckla elevers läsande, skrivande och lärande genom att utveckla kvalitén i undervisningen. Vi kan se att detta material ger lärare olika pedagogiska verktyg för att kunna hjälpa eleverna med att uppnå kunskapskraven i årskurs 3.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur läs- och skrivsvårigheter ser ut på individ- och organisationsnivå inom skolan. Det innebär att jag kommer att studera en utvald elev och dennes lärare i skolan men också föräldrarna till denna elev för att se hur de upplever elevens svårigheter i hemmet. Syftet är också att granska TIL-metoden (Tidig Intensiv Lästräning) och ta reda på hur den metoden fungerar i praktiken samt att undersöka elevens upplevelser av metoden i skolan och i hemmet. Det metodologiska tillvägagångssättet jag valde var intervju med eleven, specialpedagogen, klassläraren samt elevens förälder för att få en tydlig bild av elevens utveckling från starten under hösten i årskurs ett till mitten på vårterminen i årskurs ett. Jag valde även att observera eleven vid fyra tillfällen då eleven arbetade med denna specifika metod i skolan och i elevens hemmiljö för att ta reda på om det skedde någon förändring i elevens läs- och skrivinlärning. Resultatet visade att elevens läs-och skrivförmåga förbättrades markant med hjälp av denna metod. Redan efter några veckor kunde både elev, specialpedagog, lärare och föräldrar se en klar förbättring i läs- och skrivutvecklingen hos eleven. Slutsatsen utifrån denna studie visar att TIL-metoden var ett mycket bra verktyg för att förbättra läsningen och skrivningen hos denna elev. Studien visar även att elevens en-till-enundervisning med specialpedagog varje dag var en bra undervisningsform för eleven och positivt för hans utveckling