Background: Public transportation constitutes a vulnerable sector in modern day society with a high probability of generating mass casualties if attacked. By preparing for mass-casualty attacks (MCAs), response can become more effective and public transportation can become a less rewarding target. However, preparedness for attacks, much like response, implies resource constraints, and this dissertation pinpoints some major dilemmas that inhibit achieving preparedness for MCAs on public transportation in Sweden. Aim: The aim of this dissertation was to investigate preparedness for mass-casualty attacks on public transportation. This allowed for identification of major challenges for preparedness and response with a particular focus on the Swedish context. Methods: Study I included 477 MCAs identified through searches of the Global Terrorism Database, journals, newspapers and websites, which were examined with descriptive statistics. Study II thematically analyzed 105 articles attained by systematic searches of the PubMed and Scopus databases. Study III and IV statistically analyzed data from 864 responses to a purposive-designed questionnaire, from operational personnel of the Swedish emergency organizations. Study V entailed validation of a finite element (FE) simulation model of a bombing in a train carriage compared to the bombings in Madrid 2004. Results: International trends of MCAs (≥ 10 fatally injured and/or ≥ 100 non-fatally injured) on public transportation, during the years 1970-2009 (I) showed that the average number of injured increased considerably, despite a quite stable incidence rate since the 1980s. High numbers of injured people were connected to attacks on terminal buildings, multiple targets and complex tactical approaches. Few MCAs occurred in Europe, but the average number of fatalities per incident and injured per incident were the second highest among regions. The literature study (II) of previous on-scene management showed that commonly encountered challenges during unintentional incidents were added to during MCAs, implying specific issues for safety, assessment, triage and treatment, which require collaborative planning and specific training. The study regarding the Swedish emergency organizations’ perceptions of terrorist attacks (III) showed significant differences on perceptions of event likelihood, willingness to respond, estimated management capability and level of confidence in knowledge of tasks to be performed on scene. The police respondents stood out; e.g., fewer police personnel had high estimates of their organizations’ management capability and knowledge of tasks on-scene compared to the other organizations. The study of factors that influence responders’ perceptions of preparedness for terrorism (IV) showed that these were influenced by the responders’ sex, work experience, organizational affiliation, various training arrangements and access to personal protective equipment (PPE). Investing in amenable factors, such as terrorism-related management training and provision of PPE, could improve responders’ perceptions of preparedness for terrorism. A finite-element (FE) model of an explosion in a train carriage (V) was developed and showed that FE modeling techniques could effectively model damage and injuries for explosions with applicability for preparedness and injury mitigation efforts, but, also, there was room for improvement of the model in terms of injuries. Conclusion: Achieving preparedness for MCAs on public transportation is a multiple choice balancing act between ostensible dilemmas regarding investments, disaster plans, training, response strategies, collaboration and inventions. / Bakgrund: Kollektivtrafik utgör en sårbar sektor i dagens samhälle, med hög sannolikhet att generera en situation med många drabbade vid attentat. Genom att förbereda för masskadeattentat (MCA) kan hanteringen bli effektivare och kollektivtrafiken utgöra ett mindre givande mål. Beredskap för attentat, liksom själva hanteringen, innefattar dock resursbegränsningar och denna avhandling belyser somliga avgörande utmaningar som hämmar utvecklandet av beredskap för MCA mot kollektivtrafiken i Sverige.   Syfte: Syftet med avhandlingen var att undersöka beredskapen för masskadeattentat mot kollektivtrafik. Detta möjliggjorde identifiering av stora utmaningar för beredskap och insatser, med särskilt fokus på den svenska kontexten.   Metoder: Studie I innefattade 477 MCA som identifierades genom sökningar i Global Terrorism Database, vetenskapliga tidskrifter, tidningar och webbsidor, som sedan undersöktes med deskriptiv statistik. I Studie II genomfördes en tematisk analys av 105 artiklar, funna genom systematiska sökningar i databaserna PubMed och Scopus. I Studie III och IV genomfördes statistisk analys av data från 864 respondenter till en ändamålsenligt utformad enkät, utskickad till operativ personal inom blåljusorganisationerna. Studie V innebar validering av en finita element (FE)-modell av en explosion i en tågvagn genom jämförelse med bombningarna i Madrid 2004.   Resultat: I den internationella utvecklingen av MCA (≥ 10 dödsfall eller ≥ 100 icke-dödligt skadade) mot kollektivtrafik, under åren 1970-2009 (I) visade det sig att det genomsnittliga antalet skadade ökade kraftigt, trots en tämligen stabil incidens av antalet händelser sedan 1980-talet. Skadadeutfallet var ofta stort vid angrepp på terminalbyggnader, multipla mål och användning av komplexa taktiska metoder. Få MCA inträffade i Europa, men det genomsnittliga antalet dödsfall per fall och skadade per fall var den näst högsta bland regioner. Litteraturstudien (II) av skadeplatshantering vid tidigare attentat visade att vanligt förekommande utmaningar under oavsiktliga masskadehändelser utökades under MCA med särskilda svårigheter kring säkerhet, bedömning, triage och behandling, vilket i sin tur kräver gemensam planering och särskild utbildning. Studien om de svenska blåljusorganisationernas uppfattningar om terroristattacker (III) visade signifikanta skillnader på uppfattningar om sannolikhet av olika händelser, viljan att respondera, beräknad hanteringskapacitet och förlitan till kunskap om uppgifter som ska utföras på skadeplats. Polisernas svar utmärkte sig; t.ex. hade färre inom polisen höga uppskattningar av sin organisations hanteringskapacitet och sin egen kunskap om uppgifter på plats, jämfört med de andra organisationerna. Studien av vilka faktorer som påverkade respondenternas uppfattning om beredskap för terrorism (IV) visade att uppfattningar påverkades av deras kön, arbetslivserfarenhet, organisationstillhörighet, olika former av utbildning och tillgång till personlig skyddsutrustning. Investeringar i åtgärder såsom terrorism-relaterad träning och personlig skyddsutrustning skulle kunna förbättra uppfattning om beredskap för terrorism inom blåljusorganisationerna. En FE modell av en explosion i en tågvagn (V) utvecklades och visade att FE metoden skulle kunna modellera materiella skador och personskador av explosioner, med tillämpning för beredskap och skadelindrande åtgärder, men visade också att det fanns utrymme för förbättring av modellen avseende personskador.   Slutsats: Förverkligandet av beredskap för masskadeattentat mot kollektivtrafik utgör en balansgång i beslutstagande mellan vad som förefaller vara dilemman om investeringar, krisplaner, utbildning, responsstrategier, samverkan och innovationer. / Preparedness for mass-casualty attacks on public transportation