Samhället befinner sig i en digital tid som är mycket snabbföränderlig vilket ger ökade möjligheter, samtidigt som det förändrar kommunikationsmönster och till viss del ersätter fysisk interaktion (Statens medieråd, 2019). Den digitala medieanvändningen sträcker sig längre ner i åldrarna och ses numera som en del av småbarns dagliga rutiner. I takt med små barns ökade mediebruk har det väckts oro kring hur barns socioemotionella utveckling kan komma att påverkas (Statens medieråd, 2019). Syftet med aktuell studie är att i en svensk kontext undersöka om det föreligger samband mellan 4-6 åriga flickor och pojkars digitala medieanvändning och deras mentaliseringsförmåga och emotionsförståelse. Samt om ordförståelse har ett förklaringsvärde i ToM-förmåga. Därtill syftar studien att undersöka om det förekommer samband mellan vårdnadshavares skärmtid och förskolebarns mentaliseringsförmåga och emotionsförståelse. I studien deltog 35 barn med vårdnadshavare. Barnen testades på Baby- och barnlabbet vid Linköpings universitet i olika uppgifter som mäter mentaliseringsförmåga och emotionsförståelse. Ett mått på vårdnadshavares och barns medieanvändning samlades in med hjälp av en webbaserad enkät. Det förekom resultat från studien som tidigare inte återfunnits i svensk kontext (Rönneke & Walfridsson, 2020). Studien fann ett negativt samband mellan barnens mentaliseringsförmåga och digital medieanvändning. Dessutom återfanns resultat som går i linje med tidigare studier som pekar på att ordförståelse och mentaliseringsförmåga samvarierar (Miller, 2012; Milligan et al., 2007; Perner & Ruffman, 2005). Avslutningsvis förekom inget resultat som visar att barns mentaliseringsförmåga samvarierar med vårdnadshavares skärmtid, till skillnad från vårdnadshavares skärmtid och barnens emotionsförståelse, som samvarierar positivt.