<p>Uppsatsen bygger på en idéanalytisk metod presenterad i boken ”Människan i världen” av C R Bråkenhielm, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap i Uppsala. Bråkenhielm gör sin analys utifrån tre av västerlandets stora världsbilder; teocentrisk, antropocentrisk och biocentrisk och jag väljer att placera in mina tre byggstenar som representanter för var och en av dessa tre. Alltså blir kristen tro exempel på en teocentrisk världsbild, psykologiskt inriktad astrologi exempel på en antropocentrisk världsbild och Martinus kosmologi exempel på en åtminstone delvis biocentrisk världsbild.</p><p>För analysen tar Bråkenhielm hjälp av fem centrala verklighetsområden:</p><p>1) etik (Vad är det högsta goda/alltings ”måttstock”?)</p><p>2) kunskapsteori (Hur skapas ”sann”, tillförlitlig kunskap?)</p><p>3) ontologi (Vilket/vad är den yttersta verkligheten?)</p><p>4) teleologi (För vem/vad är universums högre mål/syfte?)</p><p>5) förklaringsteori (Vad/vem bestämmer/kontrollerar skeendena?)</p><p>Jag presenterar kortfattat något av vad de olika lärorna säger angående de olika verklighetsområdena för att sedan jämföra de ”vertikala relationsfrågorna” enligt Bråkenhielms metod. Metoden går ut på att utifrån olika världsbilder jämföra och diskutera ett eller flera av de ovanstående ”verklighetsområdena”. T.ex. teocentrisk, antropocentrisk och biocentrisk syn på ontologin - vad eller vilket är den yttersta verkligheten inom de olika synsätten? Eller - som jag kommer att göra nedan - hur förhåller sig etiken inom kristen tro, psykologiskt inriktad astrologi och Martinus kosmologi till varandra?</p>

Uppsatsen bygger på en idéanalytisk metod presenterad i boken ”Människan i världen” av C R Bråkenhielm, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap i Uppsala. Bråkenhielm gör sin analys utifrån tre av västerlandets stora världsbilder; teocentrisk, antropocentrisk och biocentrisk och jag väljer att placera in mina tre byggstenar som representanter för var och en av dessa tre. Alltså blir kristen tro exempel på en teocentrisk världsbild, psykologiskt inriktad astrologi exempel på en antropocentrisk världsbild och Martinus kosmologi exempel på en åtminstone delvis biocentrisk världsbild. För analysen tar Bråkenhielm hjälp av fem centrala verklighetsområden: 1) etik (Vad är det högsta goda/alltings ”måttstock”?) 2) kunskapsteori (Hur skapas ”sann”, tillförlitlig kunskap?) 3) ontologi (Vilket/vad är den yttersta verkligheten?) 4) teleologi (För vem/vad är universums högre mål/syfte?) 5) förklaringsteori (Vad/vem bestämmer/kontrollerar skeendena?) Jag presenterar kortfattat något av vad de olika lärorna säger angående de olika verklighetsområdena för att sedan jämföra de ”vertikala relationsfrågorna” enligt Bråkenhielms metod. Metoden går ut på att utifrån olika världsbilder jämföra och diskutera ett eller flera av de ovanstående ”verklighetsområdena”. T.ex. teocentrisk, antropocentrisk och biocentrisk syn på ontologin - vad eller vilket är den yttersta verkligheten inom de olika synsätten? Eller - som jag kommer att göra nedan - hur förhåller sig etiken inom kristen tro, psykologiskt inriktad astrologi och Martinus kosmologi till varandra?