Bakgrund: Att vara närstående till ett barn med livshotande sjukdom är något som kraftigt påverkar tillvaron, hos människor både i och utanför den närmsta familjen. Den palliativa vården är menad att lindra lidande och främja livskvaliteten hos patienter med livshotande, obotlig sjukdom samt deras närstående genom att beakta fysiska, psykiska, andliga och sociala aspekter av människan. Vården har till syfte att erbjuda strukturerat stöd för patienter och närstående genom sjukdomstiden samt efter dödsfallet. Tidigare studier visade på att sjuksköterskor ansåg sig oförmögna att ge fullgod stöttning till föräldrar vars barn får palliativ vård. Syfte: Syftet var att, utifrån tidigare forskning, belysa föräldrars erfarenheter av stöd vid palliativ vård av barn. Metod: Icke-systematisk översikt där en systematisk sökstrategi användes i databaserna Cinahl, PsycInfo samt PubMed. Sökningsförfarandet resulterade i 12 kvalitativa, vetenskapliga artiklar vilka analyserades genom en innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier identifierades. Delaktighet, Bli sedd som familj, Någon att vända sig till, Trygghet samt Att leva efter döden. Slutsats: Behovet av stöd är mycket individuellt och kräver stor lyhördhet och tillgänglighet från sjuksköterskan. Genom modet att finnas närvarande i föräldrarnas process kan sjuksköterskan förstå hur behov bäst kan mötas och stöd anpassas.