Bakgrund: Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning inom autismspektrat där typiska drag är svårigheter att kommunicera och interagera socialt, en fallenhet för specialintressen och en tendens att skapa enformiga beteendemönster och ritualer. Det finns ingen bot mot Aspergers syndrom, men det går att göra tillvaron mer hanterbar med adekvata åtgärder. Som teoretisk referensram användes Dahlbergs m.fl. teori om livsvärlden. Syfte: Att beskriva upplevelser och erfarenheter i tillvaron hos vuxna som lever med Aspergers syndrom samt deras uttryck för adekvata stödåtgärder. Metod: Systematisk litteraturstudie utifrån 12 vetenskapliga artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades efter ett protokoll för bedömning av kvalitativa artiklar. Analysen inspirerades av en kvalitativ innehållsanalys där upplevelser och erfarenheter samt uttryck för adekvata stödåtgärder identifierades. Resultat: Upplevelser utav sociala misslyckanden och isolering till följd av begränsande och utmärkande udda drag, en begränsande omgivning samt en oförmåga att förstå social kontext präglar tillvaron för många med Aspergers syndrom. Stöd kan utgöras av korrekt diagnosticering, individuell anpassning i många av livets kontexter och gruppdeltagande. Det kan leda till möjligheter att få en större självkännedom, att kunna ta del av mänsklig samvaro och ta del av samhället i stort. Slutsats:  Människor med Aspergers syndrom lever i en tillvaro som präglas utav oförmåga att förstå sig själv, andra och sociala sammanhang men med egna starka resurser. Det är inte självklart att adekvat stöd erhålls ens från psykiatrin. Viktigt är dock, såväl för dessa människor som för alla andra, att få känna samhörighet och vara en del i ett socialt sammanhang vilket stärker känslan av hälsa och välbefinnande. För att uppnå detta krävs att stödpersoner möter den unika människan där hon är.