Denna studie har undersökt föreställningar hos fem frivårdsinspektörer om deras klienter med invandrarbakgrund. Syftet har varit att granska dessa föreställningar utifrån Dominellis antiförtryckande och antirasistiska perspektiv på socialt arbete, samt Schlesingers och Devores etnisksensitiva förhållningssätt på socialt arbete. Resultatet visar att frivårdsinspektörerna har en tendens att tänka i termer av ”vi” och ”dem” och att kulturalisera invandrarklienternas situationer, samtidigt som det återfinns en medveten språklig matchning mellan klienter, frivårdsinspektörer och lekmannaövervakare som inte problematiseras. Därtill påpekar samtliga frivårdsinspektörer den brist på kompetens och i vissa fall ointresse som finns inom myndigheten beträffande invandrare. Slutligen visar resultatet att under vissa omständigheter erbjuds inte invandrarklienter att delta i Kriminalvårdens brotts- och drogförebyggande programverksamhet, med anledning av utvisning eller att klienterna inte bedöms ha tillräckligt goda kunskaper i det svenska språket. Slutsatser som kan dras är att det finns en brist och därmed ett behov av ett antiförtryckande, antirasistiskt och etnisksensitivt socialt arbete inom Kriminalvården, för att bättre kunna bemöta och arbeta med invandrarklienter inom myndigheten.