Lag om exploateringssamverkan (ESL) trädde i kraft 1987 och syftet med lagen är bland annat att fastighetsägare i samråd med kommunen ska ha möjlighet att iordningsställa mark och anläggningar för exploatering vid lantmäteriförrättning (Boverket, 2009). Exploateringssamverkan är en användbar metod när behov finns av samverkan i områden med splittrad fastighetsindelning (Proposition 1985/86:2). Vid splittrad fastighetsindelning kan exploateringssamverkan göra det lättare för fastighetsägarna och kommunen att utforma och genomföra en detaljplan utan att vara bundna till fastighetsgränser. Lagstiftningen upplevs komplicerad vilket troligen är en anledning till att ESL endast har använts i fåtalet fall enligt Plan- och byggutredningen (SOU, 2005).    Syftet med arbetet har varit att undersöka processen med exploateringssamverkan och dess möjligheter och begränsningar. Tillämpningen av ESL inom förrättningsförfarandet och kommunikationen mellan de olika aktörerna i exploateringssamverkan har studerats. De metoder som har använts i arbetet är litteraturstudie, fallstudier och intervjuer.   De möjligheter som exploateringssamverkan ger enskilda fastighetsägare är att genomföra exploatering tillsammans med andra fastighetsägare och att exploateringssamverkan kan ske oberoende av fastighetsgränser. Det är nödvändigt att fastighetsägarna har goda kunskaper i planprocessen och är intresserade och driver exploateringen framåt. Begränsningarna är att tvångsinlösen kan ske trots att fastighetsägare inte deltar i exploateringssamverkan. Genomförandet upplevs invecklat och troligen känner fastighetsägarna inte till möjligheten med exploateringssamverkan.   I Sverige finns det stor tillgång av mark för bebyggelse som har låga markvärden men oavsett var det byggs kommer exploateringskostnaderna att vara höga. Den rättvisa fördelning av byggrätter i exploateringssamverkan som i sig är positiv räcker antagligen inte som motiv för delaktighet om det inte finns värdefull mark i området. Det är mer attraktivt med exploateringssamverkan i områden med höga markvärden där exploateringsbehovet och den potentiella vinsten är stora. / The Act on development cooperation (ESL) came into force in 1987 and the purpose of the Act is to provide a tool allowing property owners in consultation with the municipality to consolidate land parcels and provide infrastructure for development, as part of the cadastral survey process (Boverket, 2009). Development cooperation is a useful method when there is a need of collaboration in areas with fragmented real estate (Proposition 1985/86: 2). In areas of fragmented real estate development cooperation can make it easier for property owners and municipalities to design and implement a detailed plan without being tied to property boundaries. The perceived complexity of the legislation is probably one reason why ESL has been applied in only a handful cases, according to the Planning and Building review (SOU, 2005).   The purpose has been to examine the process of development cooperation and its potential and limitations. Furthermore, the application of ESL in the survey process and communication between the various actors in development cooperation was studied. The methods used in the work are literature review, case studies and interviews.   The potential offered to individual property owners in development cooperation was to implement development with other property owners and development cooperation can take place regardless of property boundaries. It is essential that property owners have a good knowledge of the planning process and are interested in development to drive the project forward. The restrictions were that compulsory acquisition can be done despite the fact that property owners do not participate in development cooperation. Implementation perceived complexity and probably do not the property owners know the possibility of development cooperation.   InSweden, land parcels for development are widely available and as a result land values are low, but regardless of location development costs are high. Although a positive factor in itself, the equitable distribution of development rights becomes less of a deciding factor in the absence of valuable land in the area. It is more attractive with development cooperation in areas with high land values where development needs and the potential gain is large.