Att kunna läsa och räkna är en förutsättning för att vi människor ska klara oss i dagens samhälle. När elever med bristande läsförmåga måste ta sig an textuppgifter i matematikboken blir detta en stor utmaning. Texterna i en matematikbok är oftast mer multimodala och kompakt skrivna i jämförelse med texter i andra ämnen. Texterna innehåller även få ledtrådar för att kunna ta till sig det matematiska innehållet. Syftet med denna studie är att undersöka om det finns en koppling mellan bristande läsförmåga och matematiksvårigheter hos elever i årskurs 4-6. Syftet är även att undersöka vad bristande läsförmåga kopplat till matematikämnet innebär för pedagogerna, hur pedagogerna upptäcker detta i sina klassrum samt hur de arbetar med eleverna som har bristande läsförmåga kopplat till matematikämnet. Studien utgår från kvalitativa intervjuer där empirin har analyserats utifrån det sociokulturella synsättet på lärande men även utifrån det kognitiva perspektivet på lärande. Resultatet visar att pedagogerna främst kopplar bristande läsförmåga och matematiksvårigheter till problemlösningsuppgifter. Svårigheterna syns tydligt i klassrummet när eleverna arbetar med just problemlösningsuppgifter, detta genom att de bland annat inte kan komma fram till vilket räknesätt som ska användas för att räkna ut uppgiften. Resultatet visar också på att den matematikundervisning som gynnar elever med bristande läsförmåga innehåller interaktion med andra, detta genom undervisning i helklass där man får lyssna på varandra eller genom grupp-/pararbete. En slutsats av studien är att problemlösningsuppgifter är en stor bidragande faktor till att elever med bristande läsförmåga har matematiksvårigheter. Vi har också kommit fram till att interaktion och socialt samspel med andra elever under lektionerna är gynnsamt för de elever med bristande läsförmåga, detta för att ett lärande ska ske.