<p>SAMMANFATTNING: Ätstörningar är ett allt vanligare problem bland yngre människor i vårt</p><p>samhälle. Föräldrar i denna situation kan behöva stöd för egen del för att inte själva drabbas av</p><p>ohälsa. Syftet med vår studie var att belysa föräldrars upplevelser av att leva med barn som</p><p>drabbats av ätstörningar. En systematisk litteraturstudie användes som metod. Resultatet grundar</p><p>sig på åtta artiklar. Studien har en dokumenterad sökstrategi, en sammanställning och granskning</p><p>av de kvalitetsbedömda artiklarna. I dataanalysen kom vi slutligen fram till ett antal teman som</p><p>repriserades i artiklarna. Dessa teman blev upplevelse av föräldrarollen och upplevelse av stöd.</p><p>Vår studie visar att anhöriga har behov av att prata om både sin egen förtvivlan och rädsla och</p><p>även om den sjukes ångest och rädsla. Det är vanligt att föräldrar inte känner sig delaktiga och att</p><p>vårdpersonal inte är intresserade av något samarbete eller att delge information. Många föräldrar</p><p>uttryckte känslor som ilska, sorg, rädsla, skuld och otillräcklighet. Familjelivet blev upp- och</p><p>nervänt, det blev svårt att leva ett normalt liv. När föräldrarna inte fick stöd eller fick vara</p><p>delaktiga i vården av sitt barn ledde det till att tiden för tillfrisknande blev längre.</p>

SAMMANFATTNING: Ätstörningar är ett allt vanligare problem bland yngre människor i vårt samhälle. Föräldrar i denna situation kan behöva stöd för egen del för att inte själva drabbas av ohälsa. Syftet med vår studie var att belysa föräldrars upplevelser av att leva med barn som drabbats av ätstörningar. En systematisk litteraturstudie användes som metod. Resultatet grundar sig på åtta artiklar. Studien har en dokumenterad sökstrategi, en sammanställning och granskning av de kvalitetsbedömda artiklarna. I dataanalysen kom vi slutligen fram till ett antal teman som repriserades i artiklarna. Dessa teman blev upplevelse av föräldrarollen och upplevelse av stöd. Vår studie visar att anhöriga har behov av att prata om både sin egen förtvivlan och rädsla och även om den sjukes ångest och rädsla. Det är vanligt att föräldrar inte känner sig delaktiga och att vårdpersonal inte är intresserade av något samarbete eller att delge information. Många föräldrar uttryckte känslor som ilska, sorg, rädsla, skuld och otillräcklighet. Familjelivet blev upp- och nervänt, det blev svårt att leva ett normalt liv. När föräldrarna inte fick stöd eller fick vara delaktiga i vården av sitt barn ledde det till att tiden för tillfrisknande blev längre.