En klassisk praxis för svenska börsnoterade bolag är att verkställande direktörer eller andra ledande befattningshavare skall äga aktier i bolag de leder. Denna praxis kallas för pilotskolan och är en liknelse mellan piloter och personer i ledande ställning. Likt piloter, tycks det att ledande befattningshavare bör bära likvärdiga risker som aktieägarna genom att äga aktier i bolaget. Ur ett teoretiskt perspektiv skulle en sådan åtgärd leda till sammanlänkning av ledningens och aktieägarnas intressen. Uppsatsens syfte är att ta reda på huruvida det existerar ett samband mellan bolagsprestation och verkställande direktörers aktieinnehav. För att uppfylla syftet har vi testat och analyserat förhållandet mellan bolagsprestation och verkställande direktörers ägarandel mellan åren 2020 och 2022. Urvalet består av 172 bolag noterade på Stockholmsbörsen OMXS. För bolagsprestation har vi i denna uppsats valt att använda oss av både måttet EBITDA/TT samt Tobin’s Q. Verkställande direktörers ägande har delats in i olika storleksgrupper, men testas även som en kontinuerlig variabel.  Tre centrala teorier som används för att beskriva relationen mellan verkställande direktörers ägande och aktieägare är agentteorin, stewardshipteorin samt förankringsteorin. Agentteorin förespråkar ökat ägande bland verkställande direktörer som ett av verktygen för hantering av agentproblem. Däremot får inte ägandet bli för stort, då riskerna för ledningens förankring och maximering av egenintresse tenderar att öka. Alternativ tankesätt gentemot dessa två teorier presenteras inom stewardshipteorin. Denna teori förklarar att vissa verkställande direktörer vill agera som bra ledare och tenderar att möta aktieägarnas intressen oberoende av dess egna aktieinnehav i bolaget.   Uppsatsen har genomförts i linje med positivistiskt paradigm och ett deduktivt angreppssätt. Med hjälp av kvantitativ forskningsmetod visar det empiriska resultatet ett positivt samband mellan bolagsprestation och ägande. Däremot har signifikanta resultat identifierats enbart under vissa nivåer av ägande. Relationen mellan ägande och det finansiella måttet Tobin’s Q tyder på en positivt stigande trend, medan relationen mellan EBITDA/TT och ägande är mer komplex. Uppsatsens empiriska resultat är i linje med tidigare vetenskaplig forskning och det signifikanta fenomenet har en tydlig koppling till agentteorin. Därav har vi konstaterat att bolag vars verkställande direktörer innehar en högre ägarandel även tenderar att ha både en bättre marknads- och finansiell prestation.