I den här uppsatsen undersöks sju texter om den svenska författarinnan Karin Boye (1900–1941), publicerade mellan åren 1989 och 2013. Utifrån feministisk litteratur- och bio­grafi­forsk­ning av Gunilla Domellöf och Lisbeth Larsson diskuteras att och hur perso­nen Boye och biografiska läsningar av hennes skönlitterära produk­tion fort­farande int­resserar. Bland resultaten finns slutsatsen att Boyes texter fortfarande ofta läses som själv­bio­grafiska, men att bilden av henne omarbetats; Boye betraktas inte längre som sjuk, till skillnad från 1950-talets sexualisering och patologisering av kvinnliga författare. Istäl­let benämns hon lesbisk och den direkta kopplingen mellan hennes sexualitet och hennes självmord är borta. Avsikten i hennes själv­mord ifrågasätts dessutom, vilket ytterligare för­ändrar bilden av Boye. En övergripande slutsats är att samma teman som var aktuella under mitten av 1900-talet, såsom sexualitet, psyke och självmord, återkommer i omvärderad form när Boye blir läst och biograferad idag. Den bio­grafiska traditionen är fortfarande aktuell, trots att den uppmärksammats och motarbetats av bland andra Domellöf.