Syftet med denna studie är att beskriva hur 10 barn i en förskoleklass uppfattar fenomenet läsning och vad läsning är samt att jämföra detta med Dahlgren och Olssons studie från 1985. Studien har en fenomenografisk ansats som är en kvalitativ metod i form av uttydande och tolkning av intervjuer. Totalt har tolv barn intervjuats. Två av dessa var med i min inledande pilotstudie men ingick inte i den redovisade studien. Intervjufrågorna var en upprepning av Dahlgren & Olssons studie 1985 men med tillägg för relevanta frågor som rör samtiden. Resultatet visar att de flesta barn förknippar läsning med skolan och vuxenlivet. Barn i förskoleåldern är omedvetna om läsningens form men uttrycker ofta en positiv inställning till läsning som de tror kan ge fördelar senare i livet. Att läsa framstår som hela poängen med läsning och barnen anger inte att de relaterar till textens inehåll. Dahlgren och Olsons (1985) resultat samanfaller till allra största delen med mina och någon nämnvärd skillnad i barnens uppfattning om vad läsning är idag och för 30 år sen finner jag inte.