Den här uppsatsen vill undersöka om - hur - och i vilken utsträckning, framförallt språklärare kan och vill anknyta till förstaspråkselevens eget språk och egen kultur i klassrumsundervisningen. En annan aspekt som arbetet ville belysa var att se om och hur mycket lärarna var medvetna i sitt förhållningssätt gentemot dessa elever. Ytterliggare en annan aspekt var att finna eventuella orsaker för olika förhållningssätt. Undersökningsmetoden är baserat på lärar- och elevintervjuer. Samanlagt frågades 4 st. elever med olika första språk och 4 st. språklärare med olika språkkombinationer och bakgrund. Både vuxna och elever tillfrågades på en grundskola här i Stockholm. De inspelade intervjuerna sammanställdes som enskilda brättelser under resultatet. Utifrån dessa personliga berättelser förs sedan en diskussion, där lärarens personlighet, egna erfarenheter, kulturtillhörigheten, ointresse, rädsla för det okända och okunskap kan ha samband med att vara mer eller mindre intreserad av att sträva mot en integration av förstaspråkseleven i undervisningen.