Studien syftar till att öka förståelsen för den fackliga organisationsgraden inom branschen för hushållsnära tjänster genom att utifrån ett kvalitativt angreppssätt undersöka vad som påverkar huruvida hushållsarbetare ansluter sig till facket eller inte. I studien undersöks hushållsarbetare och fackförbundet Kommunal utifrån Ahrnes förståelse av organisationer som förvaltare av kollektiva resurser, och Meluccis förståelse av sociala rörelser som beroende av en kollektiv identitet. Metod är kvalitativa forskningsintervjuer samt kvalitativ textanalys. Empirin består av sammanlagt nio intervjuer och skrivet material från Kommunal. Av analysen framgår att hushållsarbetarna uppfattar flera av de resurser som ett medlemskap ger tillgång till (trygghet, kunskap, organisationsstrukturer och medlemsförmåner) som intressanta. Vissa likvärdiga resurser går dock att få tag i utan ett fackmedlemskap, uppges i intervjuerna. Det uttrycks även ett visst intresse bland hushållsarbetarna att bidra till organisationens arbete. Vidare tolkas förutsättningarna för gruppen fackmedlemmar att skapa en kollektiv identitet som goda. För gruppen hushållsarbetare ses förutsättningarna för den kollektiva identitetskonstruktionen inte som lika goda. Trots detta framkommer vad som här tolkas som tendenser till förhandlingar kring gemensamma intressen inom gruppen. Analysen visar också att hushållsarbetarnas intresse av ett fackmedlemskap begränsas av vissa av de åtaganden ett medlemskap innebär. Även arbetsgivares påtryckningar att stå utanför facket, samt tillgången på icke-exklusiva resurser uppges fungera som begränsande på fackmedlemskapet. Hushållsarbetarna bidrar till Kommunals maktresurser på ett flertal sätt, vilket gör dem intressanta att rekrytera. Rekryteringssvårigheter specifika för branschen kan dock tänkas göra att intresset för att rekrytera hushållsarbetare minskar. De faktorer som framstår som specifika för hushållsbranschen vad gäller påverkan på organisationsgrad är framförallt kopplade till arbetets utformning. Att arbetet är förlagt i privata hem och till stor del är ett ensamarbete, begränsar hushållsarbetarnas möjlighet att träffas och därmed skapa en kollektiv identitet, samt försvårar rekryteringsarbetet för Kommunal.