Bakgrund: I Sverige drabbades 5526st personer av inkontinens 2017. Inkontinens innebär läckage av urin eller faeces. Urininkontinens kan bero på försvagad bäckenbottenmuskulatur efter till exempel en vaginal förlossning eller kan bero på avflödeshinder i urinröret. Faecesinkontinens kan bero på tarmsjukdomar eller kirurgi runt analkanalen. Ämnet är svårt att prata om vilket ställer krav på sjuksköterskan att våga fråga samt att besitta relevant kunskap. Syfte: Att beskriva personers upplevelse av att leva med urininkontinens eller faecesinkontinens, samt att beskriva den metodologiska aspekten undersökningsgrupp i de valda artiklarna. Metod: Föreliggande studie är en litteraturstudie med beskrivande design. Databaserna PubMed och Cinahl har använts för att hitta relevanta artiklar. Huvudresultat: Personer med inkontinens upplevde att det är ett ämne som är svårt att prata om, vilket gör att det krävdes en förståelse från omgivningen och från vården. Det upplevdes befriande att prata med andra som hade samma problem. När personerna med inkontinens upplevde att de tappade kontrollen över symtomen upplevde de oro för att andra skulle märka att de är inkontinenta. I samband med det valde många att sluta med aktiviteter som de tidigare uppskattat, vilket ledde till att de isolerade sig. Slutsats: Förståelse och stöd gav personer med inkontinens modet att prata om sin situation. När en sjuksköterska våg fråga om symtomen kan en god och givande relation uppstå.