Fagotten är lite av träblåsets storebror, en pålitlig pelare i orkestern som hjälper sina kollegor i sammanhanget och får dem att känna sig trygga och självsäkra i sitt eget spel när det går att luta sig mot fundamentet som ofta är fagottens funktion. När motsatsen händer, och fagotten inte har något för de andra att luta sig mot så blir det lätt instabilt på flera olika sätt. Syftet med detta arbete är för mig själv och er som läser att få en djupare insikt i vad en fagott gör bra ”av sig självt” och inte. Även i stora drag vad som finns att göra åt när det blir knepigt. Detta kommer undersökas med hjälp av exempel i fagottens standardrepertoar med notbilder och inspelningar, samt mina egna erfarenheter och kunskaper. Efter denna undersökning har jag fått ett tydligare och mer konkret tanke- och tillvägagångssätt för att hantera fagottens klingande begränsningar i olika situationer, tidigare i mitt musicerande har jag löst det mer undermedvetet. Efter arbetet så är jag mer konsekvent i mina val som kan leda till att jag är mer pålitlig som medmusiker och blir bättre på att undvika de misstag som egentligen går att hindra i förväg. / <p>Program:</p><p>Eugène Bozza. <em>Récit, Sicilienne et Rondo. </em>(1936)</p><p>Antonio Vivaldi. Fagottkonsert D-moll. RV-481</p><p>Jean Françaix. <em>Divertissement</em>. (1942)</p><p>Medverkande:</p><p>Jonathan Bauer - fagott</p><p>Mårten Landström - piano/cembalo</p><p>Peter Olofsson - violin</p><p>Patrik Swedrup - violin</p><p>Tony Bauer - viola</p><p>Mats Olofsson - cello</p><p>Maria Frankel - Kontrabas</p><p></p>