Anna-Karin Palms debutroman Faunen (1991) innebar ett omedelbart genombrott. Romanen är skriven på ett fascinerande och egenartat sätt, med en blandning av olika genrer, berättarteknik och tidsplan. Berättelsen består av tre separata delar, som till en början tycks vara självständiga från varandra men emellertid visar sig vara sammanlänkade via ett flertal beröringspunkter. Jag har funnit romanen allt mer intressant och spännande desto mer jag har fördjupat mig i den. Efterhand som jag har studerat innehållet i de tre delarnas världar har jag upptäckt flera intressanta och fascinerande faktorer som bidragit till att utgöra en fängslande och egenartad historia. Romanen Faunen är en engagerande berättelse som är humoristiskt och lekfullt skriven med ett flertal spännande hänsyftningar till såväl litteratur, psykologi och mytologi, den innehåller exempelvis flera anknytningar till Virginia Woolfs liv och verk. Palm verkar på olika sätt vara tydligt inspirerad av just Woolf och hennes författarskap, men hon har till synes även tagit intryck av psykologen Carl Gustav Jung och speciellt av dennes teorier om det omedvetna. Jag avser att studera roman Faunen med utgångspunkt från Carl Gustav Jungs psykoanalytiska modell samt Virginia Woolfs feministiska synsätt, då jag anser att Palm fått inspiration från dessa båda personer och därmed låtit deras synsätt till stor del utgöra komponenter i romanen. Jag avser även att påvisa hur Faunen förhåller sig till och är påverkad av den rådande svenska samtidslitteraturen som var aktuell då romanen skrevs.