Syftet med föreliggande studie var att undersöka om skattad familjefunktion påverkades av parsamtal på familjerådgivning och om det förelåg någon skillnad i behandlingsutfall mätt med SCORE-15 beroende på om deltagarna gått i sedvanlig familjerådgivning eller familjerådgivning med inkludering av Feedback Informerad Terapi (FIT). Åttiotvå deltagare skattade familjefunktion vid inledning av familjerådgivningen. Trettioåtta undersökningsdeltagare skattade sin familjefunktion med SCORE-15 både före och efter parsamtal vid familjerådgivning. Av de 38 fick 18 (47.4%) familjerådgivning med FIT och 20 (52.6%) sedvanlig familjerådgivning. Resultatet visade en statistisk signifikant förbättring avseende skattning av total familjefunktion mätt med SCORE-15 före och efter familjerådgivning och en signifikant större förändring i SCORE-15 före och efter familjerådgivningen för de deltagare som fick sedvanlig familjerådgivning jämfört med FIT. Deltagarna i sedvanlig familjerådgivning hade dock en sämre familjefunktion inledningsvis, vilket innebar en större möjlighet till förbättring. Därutöver undersöktes genom fyra kvalitativa intervjuer familjerådgivares upplevelser av huruvida familjefunktion påverkas av familjerådgivning, med eller utan inkludering av FIT och huruvida de upplevde någon skillnad i behandlingsutfall beroende på om FIT inkluderas i familjerådgivningen. Familjerådgivare upplevde att familjefunktionen förbättrades efter familjerådgivning. Däremot upplevde de inte någon skillnad i behandlingsutfallen beroende på om individer fått familjerådgivning med FIT eller inte. Studiens begränsningar och de kliniska implikationerna diskuteras.

The purpose of this paper is to investigate Feedback-Informed Therapy (FIT) (Miller & Bertolino, 2015) in the form of the Outcome Rating Scale (ORS) and Group Session Rating Scale (GSRS) scales when used in network therapy within the social services. The study is quantitative and is based on collected ORS and GSRS forms from 10 network therapies, including 94 people. The material is collected by network teams in four municipalities in Sweden; Norrköping, Enköping, Gothenburg and Botkyrka. The protagonists have completed an ORS on three occasions during the treatment period; before, during and after. The closest relatives, mainly parents, have made parallel estimates on the same occasions. In each network therapy, a network meeting and a follow-up network meeting have been held. All participants have completed a GSRS after the meetings. Of the study participants, 38% estimated a Clinical Significant Change in ORS after the network therapy. 50% estimated a positive change that did not exceed the limit of clinical significance. 12% estimated a small deterioration. In the cases of a Clinically Significant Change or major change, the meeting participants at the network meetings have estimated high on the GSRS (36.5 in the first meeting and 37.1 in the second meeting. In those cases with a small positive change or decrease, the participants have estimated lower on the GSRS (33.5 in first and 31.8 in others). The results indicate that network therapy gives a good effect if measured with ORS and that this effect appears early in the treatment. The study also indicates that the limit value for GSRS does not appear to be lower in Network Therapy than in other group therapy. Furthermore, the study points out that the network therapies that have network meetings with balance from the different sectors in the protagonist's life provide the best results both on the GRSR and ORS. / Syftet med denna uppsats är att undersöka Feedback-informerad terapi (FIT) (Miller & Bertolino, 2015) i form av skattningsskalorna Outcome Rating Scale (ORS) och Group Session Rating Scale (GSRS) när de används i nätverksterapi inom socialtjänsten. Studien är kvantitativ och utgår från insamlade ORS- och GSRS-formulär från 10 nätverksterapier som inkluderat 94 personer. Materialet är insamlat av nätverkslag i fyra kommuner i Sverige: Norrköping, Enköping, Göteborg och Botkyrka. Studiedeltagarna har fyllt i en ORS-skattning vid tre tillfällen under behandlingstiden; före, under tiden och efter. De närmast anhöriga, oftast föräldrar, har gjort parallella skattningar vid samma tillfällen. I varje nätverksterapi har det hållits ett nätverksmöte och ett uppföljande nätverksmöte. Samtliga deltagare har fyllt i en GSRS efter mötena. Av studiens deltagare skattade 38 % en klinisk signifikant förändring (KSF) på ORS efter nätverksterapin. 50 % skattade en positiv förändring som inte översteg gränsen för klinisk signifikans. 12 % skattade en försämring. I fallen med en klinisk signifikant förändring eller stor förändring har mötesdeltagarna på nätverksmötena skattat högt på GSRS (36,5 i första mötet och 37,1 i andra mötet. I de fall med liten positiv förändring eller minskning har deltagarna skattat lägre på GSRS (33,5 i första och 31,8 i andra). Resultaten pekar på att nätverksterapi ger god effekt om man mäter med ORS och att denna effekt visar sig tidigt i behandlingen. Studien pekar också på att gränsvärdet för GSRS inte verkar ligga lägre i Nätverksterapi än i annan gruppterapi. Vidare pekar studien på att de nätverksterapier som har nätverksmöten med balans från de olika sektorerna i huvudpersonens liv ger bäst resultat både på GRSR och ORS.