Spoken dialogue systems are application interfaces that enable humans to interact with computers using spoken natural language. A major challenge for these systems is dealing with the ubiquity of variability—in user behavior, in the performance of the various speech and language processing sub-components, and in the dynamics of the task domain. However, as the predominant methodology for dialogue system development is to handcraft the sub-components, these systems typically lack robustness in user interactions. Data-driven methods, on the other hand, have been shown to offer robustness to variability in various domains of computer science and are increasingly being used in dialogue systems research.     This thesis makes four novel contributions to the data-driven methods for spoken dialogue system development. First, a method for interpreting the meaning contained in spoken utterances is presented. Second, an approach for determining when in a user’s speech it is appropriate for the system to give a response is presented. Third, an approach for error detection and analysis in dialogue system interactions is reported. Finally, an implicitly supervised learning approach for knowledge acquisition through the interactive setting of spoken dialogue is presented.      The general approach taken in this thesis is to model dialogue system tasks as a classification problem and investigate features (e.g., lexical, syntactic, semantic, prosodic, and contextual) to train various classifiers on interaction data. The central hypothesis of this thesis is that the models for the aforementioned dialogue system tasks trained using the features proposed here perform better than their corresponding baseline models. The empirical validity of this claim has been assessed through both quantitative and qualitative evaluations, using both objective and subjective measures. / Den här avhandlingen utforskar datadrivna metoder för utveckling av talande dialogsystem. Motivet bakom sådana metoder är att dialogsystem måste kunna hantera en stor variation, i såväl användarnas beteende, som i prestandan hos olika tal- och språkteknologiska delkomponenter. Traditionella tillvägagångssätt, som baseras på handskrivna komponenter i dialogsystem, har ofta svårt att uppvisa robusthet i hanteringen av sådan variation. Datadrivna metoder har visat sig vara robusta mot variation i olika problem inom datavetenskap och artificiell intelligens, och har på senare tid blivit populära även inom forskning kring talande dialogsystem. Den här avhandlingen presenterar fyra nya bidrag till datadrivna metoder för utveckling av talande dialogsystem. Det första bidraget är en datadriven metod för semantisk tolkning av talspråk. Den föreslagna metoden har två viktiga egenskaper: robust hantering av ”ogrammatisk” indata (på grund av talets spontana natur samt fel i taligenkänning), samt bevarande av strukturella relationer mellan koncept i den semantiska representationen. Tidigare metoder för semantisk tolkning av talspråk har typiskt sett endast hanterat den ena av dessa två utmaningar. Det andra bidraget i avhandlingen är en datadriven metod för turtagning i dialogsystem. Den föreslagna modellen utnyttjar prosodi, syntax, semantik samt dialogkontext för att avgöra när i användarens tal som det är lämpligt för systemet att ge respons. Det tredje bidraget är en data-driven metod för detektering av fel och missförstånd i dialogsystem. Där tidigare arbeten har fokuserat på detektering av fel on-line och endast testats i enskilda domäner, presenterats här modeller för analys av fel såväl off-line som on-line, och som tränats samt utvärderats på tre skilda dialogsystemkorpusar. Slutligen presenteras en metod för hur dialogsystem ska kunna tillägna sig ny kunskap genom interaktion med användaren. Metoden är utvärderad i ett scenario där systemet ska bygga upp en kunskapsbas i en geografisk domän genom så kallad "crowdsourcing". Systemet börjar med minimal kunskap och använder den talade dialogen för att både samla ny information och verifiera den kunskap som inhämtats. Den generella ansatsen i den här avhandlingen är att modellera olika uppgifter för dialogsystem som  klassificeringsproblem, och undersöka särdrag i diskursens kontext som kan användas för att träna klassificerare. Under arbetets gång har olika slags lexikala, syntaktiska, prosodiska samt kontextuella särdrag undersökts. En allmän diskussion om dessa särdrags bidrag till modellering av ovannämnda uppgifter utgör ett av avhandlingens huvudsakliga bidrag. En annan central del i avhandlingen är att träna modeller som kan användas direkt i dialogsystem, varför endast automatiskt extraherbara särdrag (som inte kräver manuell uppmärkning) används för att träna modellerna. Vidare utvärderas modellernas prestanda på såväl taligenkänningsresultat som transkriptioner för att undersöka hur robusta de föreslagna metoderna är. Den centrala hypotesen i denna avhandling är att modeller som tränas med de föreslagna kontextuella särdragen presterar bättre än en referensmodell. Giltigheten hos denna hypotes har bedömts med såväl kvalitativa som kvantitativa utvärderingar, som nyttjar både objektiva och subjektiva mått. / <p>QC 20160225</p>