Det finns en kunskapslucka om hur svensk kollektivtrafik kan stärka social hållbarhet. Teorin om rumslig felmatchning är fortfarande en tämligen outforskad teori i svensk kontext som, om den implementeras, skulle kunna bidra med beslutsunderlag för svenska beslutsfattare. Denna uppsats undersöker hur teorin om rumslig felmatchning kan testas i svensk kontext, och i samband med kollektivtrafik. Baserat på socioekonomiska data och trafikdata från Uppsala län utvecklades en kod som kan beräkna restider och utföra regressionsanalys med pendlingstid som beroende variabel. Utifrån den resulterande regressionsanalysen kunde ett flertal samband observeras. Restider är lägre i områden där befolkningstätheten och genomsnittsåldern är högre. Restider är också kortare i områden där antingen andelen invånare med hög eller låg ekonomisk standard bor. Ett svagare samband upptäcktes också mellan korta restider, områden med högre andel synlig minoritet och i områden med högre andel arbetslöshet. Restider är högre i områden där andelen individer i arbetande ålder är högre, samt i områden där andelen arbetare är hög. Samtidigt som resultaten bidrar med insikt om hur Uppsala läns befolkning förhåller sig till kollektivtrafiken kan inte resultaten bekräfta eller förkasta teorin om rumslig felmatchning. Studien insikter kan däremot bidra med underlag för framtida studier inom ämnet.