Syftet med denna kvalitativa dokumentstudie är att med feministisk kritisk teori belysa hur flickors sexualitet konstrueras som en del av en problembild i förvaltningsrättsliga domar vid beslut om tvångsvård enligt §3 Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och specifikt enligt rekvisitet annat socialt nedbrytande beteende. Studiens empiri består av domskälen i 17 rättsfall i första instans där flickorna i domarna är 15–18 år gamla. Genom att studera domskälen vid tillämpandet av rekvisitet så kan vi synliggöra vad förvaltningsrätten tar fasta på som skäl för tvångsvård vid flickans egna beteende när det inte primärt handlar om kriminalitet eller missbruk. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv med fokus på feministisk kritisk teori och teorin om sexuella script. Analysen har genomförts med hjälp av Carol Lee Bacchis diskursanalytiska verktyg ”What’s the problem represented to be?” där vi använt fem av de sex frågor som ingår i verktyget och formulerat om dessa för att passa vårt syfte. Dessa frågor lyder; 1) Hur framställs flickors sexualitet som ett problem?, 2) Vad underförstås och impliceras kring flickors sexualitet?, 3) Vilka följder får problemframställningarna och vilka subjekt konstrueras?, 4) Vad lämnas oproblematiserat när flickors sexualitet konstrueras som ett problem? samt 5) Hur skulle lösningen skilja sig om flickors sexualitet framställdes annorlunda? Den första och andra frågeställningen besvarade vi genom att kategorisera fram tre teman vilka innehöll tre framträdande diskurser; 1) Den vagabonderande flickan som ljuger, 2) Den sexuellt utåtagerande flickan och 3) Flickan som utsätter sig för risker. Med hjälp av dessa teman har vi kunnat besvara våra frågeställningar. Studiens resultat visar bland annat att problembilden som presenteras om flickorna handlar om att de frångår samhällets grundläggande normer genom att befinna sig i miljöer som inte anses lämpliga, att de har ett normbrytande sätt att uttrycka sin sexualitet på samt genom att ljuga och avvika från hemmet eller placeringar. Vi menar att detta konstruerande av flicknormen innebär ett begränsat handlingsutrymme och aktörskap för flickor att uttrycka sin sexualitet och ha rätt till självbestämmande. Tidigare studier visar att den vård som flickor många gånger hamnar i efter ett beslut om tvångsvård enligt LVU dessutom sällan har kunskaper för att hjälpa flickorna med de problem som antingen de själva eller samhället anser att de har.