Syftet med arbetet var att undersöka effekten av olika kvalitéer av shea-stearin och palmolja med avseende på solid fat content (SFC)-värdet efter att fettet hade genomgått en simulering av en deodoriseringsprocess. Utöver att undersöka olika kvalitéer testades även effekten av två olika grundrecept med stora andelar av shea-stearin och palmolja. Recepten bestod av en mindre andel shea-stearin och resterande var palmolja (recept A) samt högre andel shea-stearin med resterande palmolja (recept B). Andelen diglycerider för samtliga prover studerades för att undersöka dess effekt på SFC-värdet. Metoderna som användes för försöken var en simulator som skulle efterlikna en deodorisör samt så användes externa NMR och HPLC-analyser för att få ut solid fat content respektive andelen diglycerider för proverna. Resultaten visade att andelen av shea-stearin och palmolja i en lösning har en tydlig påverkan på SFC-värdet då skillnader i SFC-värdena observerades för samtliga prov. Beroende på receptet kunde även skillnader ses före och efter deodoriseringen där receptet med störst andel shea-stearin gav störst skillnad i SFC-värden. Andelen diglycerider observerades ha en tydlig omvänd korrelation med både SFC-värdet och kvalitén av en olja. Vid tillsättning av god kvalité med lägre andel diglycerider observerades det att SFC-värdet ökade. Slutsatsen är att receptet har störst påverkan för SFC-värdet men även andelen av god kvalité jämfört med sämre kvalité sågs ha en effekt. Även om tydliga mönster observerades genom att undersöka SFC-kurvor utifrån av andelen diglycerider och dess effekt på SFC-värdet i en fettlösning, så går det inte att fastställa orsaken till detta och mekanismerna utan ytterligare undersökning.