När Finland dras in i Andra världskrigen ställs svensk neutralitetspolitik på prov. Då staten inte släpper på neutraliteten organiserar sig omgående frivilligorganisationer och privatperso-ner på både svensk och finsk mark för att kunna hjälpa det krigshärjade Finland. I krig är det alltid de civila som blir mest drabbade och för att hjälpa barnen så börjar man att transportera finska barn till tryggheten i Sverige. De flesta barnen kommer till svenska famil-jehem. Barnhem och sjukhem tar emot de barn som inte fått plats i familjehem eller de barn som behöver sjukvård. Falu Rotaryklubb startar ett barnhem för sjuka finska krigsbarn i Stråt-enbo och syftet med denna studie är att ta reda på hur detta startade, vilka meriter och egen-skaper den blivande föreståndarinnan för barnhemmet hade samt vilka de första barnen på barnhemmet var. Studien utgår till stor del från det av föreståndarinnan skapade fotoalbumet som går att finna på Dalarnas Folkrörelsearkiv. I samma arkiv kan man finna Falu Rotaryklubbs protokoll från möten som rör barnhemmet, brevväxlingar samt betyg och tjänstgöringsbetyg för den bli-vande föreståndarinnan. Det visar sig att barnhemmet i Stråtenbo blir en välorganiserad och stark verksamhet med god ekonomi för att klara verksamheten. Föreståndarinnan hyllas och kommer att betyda mycket för barnen, deras föräldrar och verksamheten.

Under andra världskriget genomfördes tidernas största barnförflyttning mellan Finland och Sverige med upp emot 70 000 barn. Uppsatsens syfte har varit att undersöka hur mobiliseringen kring krigsbarnsverksamheten såg ut lokalt i Halmstad kommun och vid det privata filantropiska barnhemmet Knästorpshemmet utanför Lund. Utifrån frågor kring verksamheternas ekonomi och marknadsföring och de aktivas motiv har jag studerat källmaterial från de båda verksamheterna som har bestått av bland annat brev och protokoll. Jag har använt mig av en kvalitativ textanalys och har använt mig av teorier som en förklaringsmodell. Till den sociala rörelse som Finlandshjälpen blev har jag använt mig av Ron Eyermans teori om moralisk performans inom sociala rörelser. Jag har även använt mig av en genusteori inom frivilligt politiskt deltagande och deltagande faktorer inom frivillig aktivet från Nancy Burns m.fl. för att studera hur könsfördelningen såg ut inom verksamheterna och om deltagande faktorerna kunde spela en roll i aktiviteten. Undersökningens huvudresultat är att de olika verksamheterna hade olika ekonomiska förutsättningar att bedriva verksamheterna. Knästorp var beroende av influtna bidrag, medan Halmstad hade tillgång till de kommunala pengarna. Deras marknadsföring skedde genom samma kanaler men de använde sig inte av samma argument för att vädja om bidrag hos allmänheten.

Det senaste året har hela världen på olika sätt berörts av en pågående flyktingkatastrof som resulterat framförallt av kriget i Syrien. Fler människor än någonsin söker asyl i Sverige och svenskarnas engagemang för att hjälpa har synts i både traditionella och sociala medier. Detta är dock inget nytt fenomen. Sverige stod inför en liknande situation under åren 1939-1945 när tiotusentals finska barn togs om hand av svenska fosterfamiljer. Reportaget De finska krigsbarnen beskriver fenomenet med de finska krigsbarnen och visar på de likheter som finns med dagens situation. Reportaget består utav tre olika delar: två dokumentärfilmer i tre delar vardera, kallade Armos resa respektive Irjas resa. Till dessa hör även en kortare artikel som presenterar förflyttningen av de finska krigsbarnen under andra världskriget och förklarar varför denna händelse är relevant än idag. I filmerna får man lära känna Christer (Armo) Faberstedt och Irja Olsson som båda kom till Sverige som krigsbarn för drygt 70 år sedan. Utöver det journalistiska arbetet tillkommer även denna reflektionsrapport där författaren reflekterar över sina erfarenheter från arbetsprocessen.

This essay is about the children who came from Finland to the province of Norrbotten in northern Sweden during World War II, how local communities came to help Finnish warchildren and the experiences of Finnish war-children in northern Sweden during the latter part of the twentieth century. This will be investigated by the help of the social affinity theory, that comes with solidarity with people and places experienced as “close”. The social affinity theory helps explaining why Sweden was inclined to help Finland during World War II. The essay includes three interviews, two with war children, and one with a child of a war child that came to stay in Sweden after the war.

<p>Förevarande kvalitativa studie hade som syfte att få fördjupade kunskaper om hur det kan upplevas att komma som ensamt flyktingbarn till ett okänt land, samt hur man idag som vuxen ser tillbaka på dessa upplevelser. Materialet analyserades med hjälp av meningskategorisering i en hermeneutisk ansats och grundade sig på halvstrukturerade intervjuer med fyra finska krigsbarn vilka idag uppnått pensionsålder. Resultatet visade skilda upplevelser vilka kan förstås genom olika bemötanden från fosterfamiljernas sida, hemförhållanden, ålder vid tiden för separation från föräldrarna, vistelsetid i det nya landet eller kontakt med biologiska föräldrar. Upplevelserna förefaller ha verkat traumatiserande för den enskilde individen vilket lett till konsekvenser i vuxen ålder. Koncentrationssvårigheter, separationsångest, rädslor, svårigheter att lita på andra och dålig självkänsla är några av följderna men även positiva konsekvenser såsom anpassningsförmåga, har nämnts i intervjuerna. Trots detta har intervjupersonerna levt till synes normala liv där begreppet ”känsla av sammanhang” (KASAM) användes som en förståelsemodell.</p>

Förevarande kvalitativa studie hade som syfte att få fördjupade kunskaper om hur det kan upplevas att komma som ensamt flyktingbarn till ett okänt land, samt hur man idag som vuxen ser tillbaka på dessa upplevelser. Materialet analyserades med hjälp av meningskategorisering i en hermeneutisk ansats och grundade sig på halvstrukturerade intervjuer med fyra finska krigsbarn vilka idag uppnått pensionsålder. Resultatet visade skilda upplevelser vilka kan förstås genom olika bemötanden från fosterfamiljernas sida, hemförhållanden, ålder vid tiden för separation från föräldrarna, vistelsetid i det nya landet eller kontakt med biologiska föräldrar. Upplevelserna förefaller ha verkat traumatiserande för den enskilde individen vilket lett till konsekvenser i vuxen ålder. Koncentrationssvårigheter, separationsångest, rädslor, svårigheter att lita på andra och dålig självkänsla är några av följderna men även positiva konsekvenser såsom anpassningsförmåga, har nämnts i intervjuerna. Trots detta har intervjupersonerna levt till synes normala liv där begreppet ”känsla av sammanhang” (KASAM) användes som en förståelsemodell.

Studiens övergripande syfte är att undersöka institutionen folkskolans syn på finska krigsbarn i Alvestabygden åren 1941-1945. Utifrån en strukturalistisk institutionsteori analyseras folkskolans behandling av de finska krigsbarnen, såsom det ger sig uttryck i källmaterialet. Källmaterialet består av examenskataloger från 30 folkskolor och material från Hjälpkommittén för Finlands barns arkiv. Folkskolans syn på krigsbarnen är intressant då folkskolan är den stora offentliga socialisationsagenten. Under perioden behöll fortfarande den Herbartska pedagogiken sitt grepp om skolan. De Herbartska idéerna fick tillsammans med en auktoritär skolkultur som resultat en skola med en disciplinerande funktion. En av studiens frågeställningar grundar sig på Bergs teori om utbildningssociologiska funktioner. Skolans funktioner är enligt den att reproducera en kunskapsbas/samhällsstruktur, kvalificera/sortera barnen för vuxenlivet, socialisera dem och förvara dem. Ur de 30 folkskolornas cirka 400 examenskataloger har 51 examenskataloger med spår av misstänkta krigsbarn sorterats ut. Undersökningen visar att 15 av 30 undersökta folkskolor har mött finska krigsbarn. Antalet unika krigsbarn har uppgått till 39. Folkskolans relation med de finska krigsbarnen var dubbelbottnad. Betygen visar att barnen klarat sina årskurser i alla de fall då de läst hela läsåret. Examenskatalogerna säger också en hel del om folkskolans syn på barnen. De är i stor omfattning särbehandlade i katalogerna. Det yttrar sig främst i att de i 35 av de 51 examenskatalogerna är placerade avskilda från de andra barnen i klasslistan. Det trots att olika lärare har använt olika principer för placeringen av barnens namn. Det yttrar sig ännu tydligare i noteringar kring de finska barnens namn. Det finns noteringar som till exempel ”finsk (räknas ej)”, ”finsk” har antecknats med röd penna vid namnen, det finns också exempel där man skrivit ”F” vid de finska namnen. Allt det här tyder på att folkskolan såg de finska barnen som något som skulle särbehandlas. Psykologen Lagnebro har i sin forskning hävdat att diskriminering i form av särbehandling i Sverige har fördjupat de finska krigsbarnens identitetsproblem i vuxenålder. Uppsatsen ger stöd för att även folkskolan särbehandlat de finska krigsbarnen och därmed medverkat till de framtida identitetsproblemen. I källmaterialet finner studien stöd för samtliga av Bergs utbildningssociologiska funktioner. Läsaren kan notera att förvaringsfunktionen var stor. De finska barnens närvaro i skolan tenderar att ha varit högre än de svenska barnens. Det trots att källmaterialet visar på en efterfrågan på skolbarnens arbetskraft i det lokala jordbruket.

<p>Studiens övergripande syfte är att undersöka institutionen folkskolans syn på finska krigsbarn i Alvestabygden åren 1941-1945.</p><p>Utifrån en strukturalistisk institutionsteori analyseras folkskolans behandling av de finska krigsbarnen, såsom det ger sig uttryck i källmaterialet. Källmaterialet består av examenskataloger från 30 folkskolor och material från Hjälpkommittén för Finlands barns arkiv.</p><p>Folkskolans syn på krigsbarnen är intressant då folkskolan är den stora offentliga socialisationsagenten. Under perioden behöll fortfarande den Herbartska pedagogiken sitt grepp om skolan. De Herbartska idéerna fick tillsammans med en auktoritär skolkultur som resultat en skola med en disciplinerande funktion.</p><p>En av studiens frågeställningar grundar sig på Bergs teori om utbildningssociologiska funktioner. Skolans funktioner är enligt den att reproducera en kunskapsbas/samhällsstruktur, kvalificera/sortera barnen för vuxenlivet, socialisera dem och förvara dem.</p><p>Ur de 30 folkskolornas cirka 400 examenskataloger har 51 examenskataloger med spår av misstänkta krigsbarn sorterats ut. Undersökningen visar att 15 av 30 undersökta folkskolor har mött finska krigsbarn. Antalet unika krigsbarn har uppgått till 39.</p><p>Folkskolans relation med de finska krigsbarnen var dubbelbottnad. Betygen visar att barnen klarat sina årskurser i alla de fall då de läst hela läsåret. Examenskatalogerna säger också en hel del om folkskolans syn på barnen. De är i stor omfattning särbehandlade i katalogerna. Det yttrar sig främst i att de i 35 av de 51 examenskatalogerna är placerade avskilda från de andra barnen i klasslistan. Det trots att olika lärare har använt olika principer för placeringen av barnens namn. Det yttrar sig ännu tydligare i noteringar kring de finska barnens namn. Det finns noteringar som till exempel ”finsk (räknas ej)”, ”finsk” har antecknats med röd penna vid namnen, det finns också exempel där man skrivit ”F” vid de finska namnen. Allt det här tyder på att folkskolan såg de finska barnen som något som skulle särbehandlas. Psykologen Lagnebro har i sin forskning hävdat att diskriminering i form av särbehandling i Sverige har fördjupat de finska krigsbarnens identitetsproblem i vuxenålder. Uppsatsen ger stöd för att även folkskolan särbehandlat de finska krigsbarnen och därmed medverkat till de framtida identitetsproblemen.</p><p>I källmaterialet finner studien stöd för samtliga av Bergs utbildningssociologiska funktioner. Läsaren kan notera att förvaringsfunktionen var stor. De finska barnens närvaro i skolan tenderar att ha varit högre än de svenska barnens. Det trots att källmaterialet visar på en efterfrågan på skolbarnens arbetskraft i det lokala jordbruket.</p>