Denna uppsats syftar till att undersöka tre faktorer i arbetslivet och dess påverkan på det mänskliga välbefinnandet. De arbetsfaktorer som undersökts mot välbefinnande är balans mellan arbete och privatliv, graden av flexibilitet i arbetet samt antal arbetstimmar i veckan. Genom att ta fram index för välbefinnande, balans i arbetslivet och graden av flexibilitet i arbetet, med European Social Surveys (2010) svenska data, har relationen mellan välbefinnande och de övriga variablerna undersökts genom regressionsanalyser. Resultatet av undersökningen visade att välbefinnandet hade ett positivt samband med både arbetslivsbalans och flexibilitet. Inga signifikanta samband kunde hittas mellan antalet arbetade timmar per vecka och välbefinnande. Istället testades arbetstimmarna mot arbetslivsbalans och flexibilitet. Detta visade att balansen mellan arbete och privatliv sjunker med ökade antal arbetstimmar per vecka, samtidigt som ökad flexibilitet tenderar att leda till att människor jobbar fler timmar i veckan.

Stressade medarbetare kostar pengar, sänker produktivitet och bidrar till ohälsa. Genom perspektivtagande kan vi ändra förhållningssätt till vårt psykologiska innehåll. ”Självet-som-kontext” ingår i ”psykologisk flexibilitet” och innebär att ta perspektiv till sitt psykologiska innehåll. ”Prosocialt hjälpbeteende” är att ta ett nytt perspektiv till andra. Vår studie undersöker om interventioner i självet-som-kontext och prosocialt hjälpbeteende har effekt på psykologisk flexibilitet i arbetslivet, självupplevd stress samt självet-som-kontext. Även sambandet mellan beroendevariablerna undersöktes. Vi använde en mixad AB-design med intervention. Resultatet visade på minskad självupplevd stress (p=.005) utan effekt av interventionerna (p=.771). Vi fann skillnad mellan interventionerna på psykologisk flexibilitet i arbetslivet (p=.037), men förändringen var inte signifikant (p=.597) Effektstorleken för samtliga skillnader var låg (η2p = .1). Samtliga beroendevariabler korrelerar signifikant (p=<.001).