<p><strong>Syfte</strong>: Syftet var att undersöka hur väl den fluoresceinbild som linstillpassningsprogrammeti topografen Top Con CA-100 simulerar överensstämmde med den verkliga fluoresceinbilden.</p><p><strong>Metod</strong>: Mätning med topograf utfördes på båda ögonen hos 12 patienter. Av dessafullföljde 10 patienter deltagandet i studien. Topografens linstillpassningsprogram fick sedan välja ut de bäst passande parametrarna för en A90AS och Conflex Air stabilkontaktlins för vardera ögat (denna funktion kallas ”auto fit”), och simulera fluoresceinbilden för dessa linser. Linser av samma design och parametrar som simuleratstillpassades sedan på patientens ögon. Efter att linserna fått sätta sig i 25-30 min. droppadesfluorescein i ögonen och bilder på fluoresceinmönstret togs med digitalkamera. De olika fluoresceinbilderna jämfördes sedan med hjälp av en mall, vilken gav ett mått på hur stordel av linsens area som de olika bilderna överensstämmde.</p><p><strong>Resultat</strong>: 21 av de 39 fluoresceinmönstrena bedömdes överensstämma helt (100%), 6 mönster stämde för 81,25% respektive 62,50%. 2 mönster stämde till 75% och ett mönsterstämde till vardera 56,25%; 43,75%; 25% och 18,75%. P <0,05 (Wilcoxons teckenrangtest)och visar att det finns en skillnad mellan simulering och verklig fluoresceinbild.</p><p><strong>Slutsats</strong>: Simulering av fluoresceinbild är ett användbart redskap men det är inte 100% tillförlitligt och det har inte ersatt behovet av en skicklig kliniker.</p>

Syfte: Syftet var att undersöka hur väl den fluoresceinbild som linstillpassningsprogrammeti topografen Top Con CA-100 simulerar överensstämmde med den verkliga fluoresceinbilden. Metod: Mätning med topograf utfördes på båda ögonen hos 12 patienter. Av dessafullföljde 10 patienter deltagandet i studien. Topografens linstillpassningsprogram fick sedan välja ut de bäst passande parametrarna för en A90AS och Conflex Air stabilkontaktlins för vardera ögat (denna funktion kallas ”auto fit”), och simulera fluoresceinbilden för dessa linser. Linser av samma design och parametrar som simuleratstillpassades sedan på patientens ögon. Efter att linserna fått sätta sig i 25-30 min. droppadesfluorescein i ögonen och bilder på fluoresceinmönstret togs med digitalkamera. De olika fluoresceinbilderna jämfördes sedan med hjälp av en mall, vilken gav ett mått på hur stordel av linsens area som de olika bilderna överensstämmde. Resultat: 21 av de 39 fluoresceinmönstrena bedömdes överensstämma helt (100%), 6 mönster stämde för 81,25% respektive 62,50%. 2 mönster stämde till 75% och ett mönsterstämde till vardera 56,25%; 43,75%; 25% och 18,75%. P &lt;0,05 (Wilcoxons teckenrangtest)och visar att det finns en skillnad mellan simulering och verklig fluoresceinbild. Slutsats: Simulering av fluoresceinbild är ett användbart redskap men det är inte 100% tillförlitligt och det har inte ersatt behovet av en skicklig kliniker.