Introduktion: Myoper alternerar gärna  mellan glasögon och kontaktlinser i det vardagliga livet då det tillfredsställer synkvaliten på ett väldigt bra sätt. De nackdelar som uppstår till följd av detta,  med ökat ackommodations och konvergensbehov bör däremot inte försummas. AKA värdet beskriver sambandet mellan ackommodation och ackommodations konvergens. Det beskriver även om patientens symptom kan avhjälpas med en över eller underkorrektion. Syftet med detta arbete är att jämföra AKA värdet i glasögon med kontaktlinser. Metod: 20 myopa personer med refraktionsfel över -1,00D deltog i studien. Samtliga var mellan 18 och 35 år och var både kontaktlins och glasögonbärande. Närforin mättes med refraktionsfelet i provbåge samt med tilläggen +1,00D och -1,00D, AKA förhållandet räknades ut och ett medelvärde togs. Likvärdigt mättes forierna med kontaktlinser där första mätningen utfördes med refraktionsfelet. Resterande två mätningar utfördes med refraktionsfelet och tilläggen +1,00D / -1,00D i kontaktlinsen. Även för dessa värden räknades AKA förhållandet ut och ett medelvärde togs. Resultat: Resultatet i denna studie visar att det inte finns någon signifikant skillnad i ett AKA värde mellan glasögon och kontaktlinser. När det gäller den horisontella närforin i de olika korrektionerna fanns det en förändring åt det esoforiska hållet i kontaktlinser. Denna skillnad var däremot inte signifikant. Det resultat där en signifikant skillnad fanns var den horisontella närforin med +1,00D. Korrelationen mellan AKA värde och refraktionsfel samt mellan AKA värde i de olika korrektionerna uppvisade ingen signifikans. Slutsats: Slutsatsen av denna studie är att det i ett AKA värde inte uppstår någon signifikant skillnad mellan korrektionerna.

<p><strong>Syfte</strong>: Syftet var att undersöka hur väl den fluoresceinbild som linstillpassningsprogrammeti topografen Top Con CA-100 simulerar överensstämmde med den verkliga fluoresceinbilden.</p><p><strong>Metod</strong>: Mätning med topograf utfördes på båda ögonen hos 12 patienter. Av dessafullföljde 10 patienter deltagandet i studien. Topografens linstillpassningsprogram fick sedan välja ut de bäst passande parametrarna för en A90AS och Conflex Air stabilkontaktlins för vardera ögat (denna funktion kallas ”auto fit”), och simulera fluoresceinbilden för dessa linser. Linser av samma design och parametrar som simuleratstillpassades sedan på patientens ögon. Efter att linserna fått sätta sig i 25-30 min. droppadesfluorescein i ögonen och bilder på fluoresceinmönstret togs med digitalkamera. De olika fluoresceinbilderna jämfördes sedan med hjälp av en mall, vilken gav ett mått på hur stordel av linsens area som de olika bilderna överensstämmde.</p><p><strong>Resultat</strong>: 21 av de 39 fluoresceinmönstrena bedömdes överensstämma helt (100%), 6 mönster stämde för 81,25% respektive 62,50%. 2 mönster stämde till 75% och ett mönsterstämde till vardera 56,25%; 43,75%; 25% och 18,75%. P <0,05 (Wilcoxons teckenrangtest)och visar att det finns en skillnad mellan simulering och verklig fluoresceinbild.</p><p><strong>Slutsats</strong>: Simulering av fluoresceinbild är ett användbart redskap men det är inte 100% tillförlitligt och det har inte ersatt behovet av en skicklig kliniker.</p>

Syfte: Syftet var att undersöka hur väl den fluoresceinbild som linstillpassningsprogrammeti topografen Top Con CA-100 simulerar överensstämmde med den verkliga fluoresceinbilden. Metod: Mätning med topograf utfördes på båda ögonen hos 12 patienter. Av dessafullföljde 10 patienter deltagandet i studien. Topografens linstillpassningsprogram fick sedan välja ut de bäst passande parametrarna för en A90AS och Conflex Air stabilkontaktlins för vardera ögat (denna funktion kallas ”auto fit”), och simulera fluoresceinbilden för dessa linser. Linser av samma design och parametrar som simuleratstillpassades sedan på patientens ögon. Efter att linserna fått sätta sig i 25-30 min. droppadesfluorescein i ögonen och bilder på fluoresceinmönstret togs med digitalkamera. De olika fluoresceinbilderna jämfördes sedan med hjälp av en mall, vilken gav ett mått på hur stordel av linsens area som de olika bilderna överensstämmde. Resultat: 21 av de 39 fluoresceinmönstrena bedömdes överensstämma helt (100%), 6 mönster stämde för 81,25% respektive 62,50%. 2 mönster stämde till 75% och ett mönsterstämde till vardera 56,25%; 43,75%; 25% och 18,75%. P &lt;0,05 (Wilcoxons teckenrangtest)och visar att det finns en skillnad mellan simulering och verklig fluoresceinbild. Slutsats: Simulering av fluoresceinbild är ett användbart redskap men det är inte 100% tillförlitligt och det har inte ersatt behovet av en skicklig kliniker.

Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på hur mycket tre sorters endagslinser dehydrerar in vivo under en dags bärande samt att utvärdera om det finns något samband mellan dehydrering och upplevd komfort.   Metoder: Tolv testdeltagare fick under tre dagar bära tre olika sorters endagslinser, en silikonhydrogellins (1 Day Acuvue TruEye) och två hydrogellinser (BioMedics 1Day, Dailies AquaComfort Plus). Kontaktlinserna vägdes före och efter ca 6 timmars bärtid, för att se om det fanns någon skillnad. Förändringen i vikt ansågs bero på förlust av vattenmassa, dvs.dehydrering. Viktminskningen för varje lins jämfördes sedan med resultaten från en komfortenkät där testdeltagarna fick graderade den upplevda komforten med vardera linssort.   Resultat: Alla tre linssorterna i studien uppvisade en statistiskt signifikant viktminskning (P &lt; 0,05). De högvätskehaltiga linserna (Dailies) förlorade minst i vikt, medan silikonhydrogellinserna (Acuvue TruEye) uppvisade den största procentuella viktminskningen. Mellan två av linssorterna (Dailies och Acuvue TruEye) fanns en signifikant skillnad i viktförändring. Graderingen av linskomforten visade ingen skillnad mellan de tre linssorterna och inget samband kunde hittas mellan dehydrering och subjektiv komfort.   Slutsats: De tre kontaktlinserna i studien visade en statistiskt signifikant viktminskning, men inget samband kunde hittas mellan dehydrering och subjektiv komfort då resultaten inte ansågs vara tillförlitliga.

The aim of this study was to evaluate compliance amongst wearers of cosmetic contact lenses in a population of swedish cosplayers and larpers and find out if the available information is sufficient for safe wear. An on-line survey was published on the social media platform Facebook, in groups that wearers of cosmetic contact lenses frequently visited. The survey was based on previous studies in the same field which the results were also compared with. The 54 participants cared for their cosmetic contact lenses better than expected in several aspects, for example none of the participants stored ther contacts in something other than solution. On the other hand only a smaller proportion reported rubbing their contacts while rinsing after use (35% ”always” and 14% ”often”) and many used their contacts for longer than recommended by the manufacturer (25 participants answered something other than ”never”). Only 13% of participants had been in contact with an optometrist when choosing their cosmetic contact lenses, which indicates that they get their care instructions from elsewhere. In conclusion: wearers of cosmetic contact lenses exhibit higher compliance than expected in several aspects, but there are some areas in which information regarding correct care of contacts appears to be lacking. / Syfte: Syftet med studien var att undersöka compliance hos bärare av kosmetiska kontaktlinser utan styrka i en population av svenska cosplayers och lajvare samt att se huruvida den information som finns tillgänglig är tillräcklig för ett säkert bärande. Metod: En elektronisk enkät länkades i det sociala mediet Facebook. Den lades upp i två grupper där det förväntades finnas många bärare av kosmetiska kontaktlinser. Enkäten utformades efter tidigare studier och resultaten jämfördes sedan med de studierna. Resultat: De 54 svarande skötte sina kosmetiska kontaktlinser över förväntan på flera punkter, till exempel använde ingen av dem något annat än linsvätska till förvaring av linserna. Resultaten på de andra enkätfrågorna kunde dock variera. Endast en mindre del av de svarande gnuggade linserna i samband med sköljning (35% ”alltid” och 14% ”ofta”) och många använde linserna under längre tid än rekommenderat av tillverkaren (25 personer svarade annat än ”aldrig”). Det var bara 13% av de svarande som varit i kontakt med en optiker i samband med sitt val av kosmetiska kontaktlinser, vilket indikerar att de fått sin skötselinformation från en annan källa. Slutsats: Bärare av kosmetiska kontaktlinser utan styrka sköter sina linser över förväntan, men det finns flera punkter där skötseln brister och den tillgängliga informationen kan därför antas vara otillräcklig.

Introduktion: Att mäta det intraokulära trycket (IOP) är viktigt eftersom det är en av de största riskfaktorerna för glaukom. Det händer nog att det inte mäts på alla kontaktlinsbärare som kommer på sin årliga rutinkontroll. Tidsbrist eller lathet kan kanske vara orsaken. Om IOP kan mätas med kontaktlinser skulle det underlätta för alla parter. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om kontaktlinser påverkar resultatet vid mätning av IOP med non-contact tonometer (NCT) och Icare. Metod: IOP mättes på 27 stycken personer med både non-contact tonometer och Icare. Icare är ett handhållet instrument som kan användas utan bedövning. Mätningarna utfördes både med kontaktlinser och utan kontaktlinser. Kontaktlinserna var månadslinser av silikonhydrogelmaterial från fyra olika leverantörer och hade en styrka på -3,00 D. Resultat: Resultaten visade att ingen statistisk signifikant skillnad fanns mellan mätningarna utförda med kontaktlinser och utan kontaktlinser. Det gäller både för NCT och Icare. I en jämförelse i hur jämna NCT och Icare är i sina resultat visade det sig att vid högre IOP skiljer sig mätvärdena mellan instrumenten. Icare visar högre värden än NCT när IOP är högre. Slutsats: Det är ingen statistisk signifikant skillnad mellan mätningarna gjorda utan och med kontaktlinser. Därför kan IOP mätas med kontaktlinser som har en styrka på -3,00 D.

Syfte: Det är många som upplever att de får torra ögon vid användning av kontaktlinser. Därför är syftet med denna studie att jämföra NITBUT utan och med kontaktlinser för att undersöka om kontaktlinser påverkar tårfilmsstabiliteten. Metod: 30 stycken vana linsbärare deltog i studien. Två mätningar utfördes, en gång på eftermiddagen då försökspersonen varit utan kontaktlinser hela dagen och en då de använt sina habituella kontaktlinser i minst sex timmar. NITBUT mättes indirekt med hjälp av Tearscope-plus och ett fint gitter. Det gjordes tre mätningar per öga där ett medelvärde sedan räknades ut. Resultat: Det var ingen signifikant skillnad (p &gt; 0,05) mellan höger och vänster ögas mätningar. Höger ögas mätningar analyserades och visade en signifikant skillnad (p &lt; 0,05) mellan NITBUT utan och med kontaktlinser. Deltagarna delades in i två grupper ena gruppen där NITBUT &lt; 10 sekunder och den andra &gt; 10 sekunder utan kontaktlinser. Den nya indelningen analyserades och det visade att hos gruppen med NITBUT &lt;10 sekunder var skillnaden mellan utan och med kontaktlinser inte statistisk signifikant (p &gt; 0,05) medan det i den andra gruppen med NITBUT &gt; 10 sekunder fanns en statistisk signifikans (p &lt; 0,05) mellan utan och med kontaktlinser. Slutsats: Studien kom fram till att kontaktlinser påverkar tårfilmsstabiliteten negativt. När NITBUT &lt; 10 sekunder utan kontaktlinser påverkar kontaktlinsen inte NITBUT medan när NITBUT &gt; 10 sekunder utan kontaktlinser kommer NITBUT att sänkas dramatiskt efter sex timmars användning av kontaktlinser och till och med hamna under gränsvärdet för torra ögon (NITBUT &lt; 10 sekunder).

Syfte: Kontaktlinser ökar ackommodationskravet hos myoper. Syftet med denna studie är att undersöka om ökningen  av ackommodationskravet blir större av 30 minuters läsning vid jämförelse mellan glasögon och kontaktlinser. Metod:15 myoper deltog i studien, 14 kvinnor och 1 man. Deltagarnas genomsnittliga refraktionsfel var -2,49 ±1,71D och alla läste minst 1,0 på 6 m och 6 p på 40cm med glasögon- och kontaktlinskorrektion. Varje deltagare deltog vid två tillfällen på olika dagar, första med glasögon och andra med kontaktlinser. Den ackommodativa responsen, amplituden och faciliteten mättes innan och efter 30 minuters läsning på 33cm avstånd vid bägge tillfällen. Resultaten sammanställdes sedan i Microsoft Office Excel, där medelvärde, standardavvikelse, standardfel och parat t-test användes för att analysera resultaten. Resultat: Den ackommodativa responsen ökar signifikant med kontaktlinser där ökningen är större efter 30 minuters läsning. Ackommodationsamplituden visar en signifikant minskning vid kontaklinser och minskar mer efter läsningen. Den ackommodativa faciliteten visar ingen signifikans. Höga standardavvikelser visar på varierat resultat bland deltagarna och flera av deltagarna låg under normalvärden för ackommodativ facilitet. Slutsats:Myopers ackommodationskrav ökar vid kontaklinsanvändning i jämförelse med glasögonanvändning. Den ackommodativa ansträngningen efter 30 minuters närarbete är större vid kontaktlinser än glasögon. / Aim: Contact lenses increase the accommodative demand in myopes. The purpose of this study is to investigate if the increase of accommodative demand becomes greater after 30 minutes of reading when shifting between spectacles and contact lenses. Method: 15 myopes participated in the study, 14 women and 1 man. The participants' average refractive error was -2.49 ± 1.71D and all read at least 1.0 at 6 m and 6p at 40 cm with spectacles and contact lenses. Each subject participated on two separate occasions, first with spectacles and then with contact lenses. The accommodative response, amplitude and facility were measured before and after 30 minutes of reading at the distance of 33 cm, on both occasions. The results were compiled in Microsoft Office Excel, where the mean, standard deviation, standard error and paired t-test were used to analyze the results. Result: The accommodative response increases significantly with contact lenses and the increase was greater after 30 minutes of reading. The accommodative amplitude shows a significant decrease in contact lenses and more after reading. The accommodative facility shows no significance. High standard deviations show varied results among participants and several of the participants were below normal values ​​for the accommodative facility. Conclusion: Myopes accommodative requirements increases with contact lenses use as compared to spectacles. The accommodative effort after 30 minutes of short distance reading is greater in contact lenses than spectacles.

Syfte: Syftet med denna studie var att se om två olika pupilltyper av kosmetiskt färgade kontaktlinser i samma färg påverkade synkvaliteten genom visus och högre ordningens aberrationer och om resultaten skiljde sig från ofärgade linser. Metod: 35 försökspersoner delades in i 3 olika grupper där varje grupp testade en typ av kontaktlins: färgade linser med 5mm pupill, helfärgade utan klar central zon och ofärgade. Visus och aberrationer mättes före linsbärande, efter 6 timmars linsbärande och efter linserna tagits av. Mätningarna gjordes med en COAS-HD VR aberrometer och resultaten analyserades med mixed model ANOVA. Resultat: Visus för den ofärgade linsgruppen minskade 0,06 decimal med lins och gruppen med helfärgade minskade 0,10 decimal med lins och båda ökade igen efter linsbärande. Gruppen med färgade linser med öppen pupill minskade 0,06 decimal med lins och stannade kvar på samma värde efter linsbärande. Ingen av linstyperna visade någon signifikant reducering av visus. HOA RMS för ofärgade linser ökade från 0,165±0,04μm till 0,224±0,05μm och gick tillbaka till 0,173±0,03μm. Helfärgade gick från 0,149±0,03μm till 0,240±0,14μm och sjönk sedan till 0,159±0,05μm. Öppen pupill började på 0,193±0,05 μm ökade till 0,398±0,07μm och sjönk till 0,203±0,08μm. Slutsats: Ingen av de 3 kontaktlinstyperna som användes gav någon signifikant reducering av visus varken när linsen var på eller efter den tagits av. Ökningen av den totala mängden högre ordningens aberrationer var endast signifikant då linsen var på och mängden aberrationer var signifikant högre för linsdesignen med öppen pupill. / The aim of this study was to see if two different types of cosmetically tinted contact lenses affected the visual quality and higher order aberrations and if the results differed from clear lenses. Thirtyfive subjects were divided into three different groups where each group tested one type of contact lens. The lens types were tinted lenses with a clear zone of 5mm, tinted lenses with no clear zone and clear lenses with only a handling tint. Visual acuity and aberrations were measured at baseline, after 6 hours of lens wear and after removal of the lens. The measurements were made with a COAS-HD VR aberrometer and the results were analyzed by mixed model ANOVA. Visual acuity with lens wear for all the three groups reduced by 0.06 (clear lens), 0.10 (closed pupil) and 0.06 (open pupil) compared to the baseline acuity measurements without lens. After lens removal both the clear group and tinted with no clear zone group visual acuities returned to baseline values. Furthermore, visual acuity in the open pupil group after lens removal remained similar to that of lens wear and did not return to the baseline value. However, the reduction in visual acuity with lens wear was very minimal and there was no statistically significant change in visual acuity between lens wear condition and between the three groups (p&gt;0.05). HOA RMS for clear lenses increased from 0.165 ± 0.04μm to 0.224 ± 0.05μm with lens and then decreased to 0.173 ± 0.03μm. Tinted with no clear zone group went from 0.149 ± 0.03μm to 0.240 ± 0.14μm and then decreased to 0.159 ± 0.05μm. Open pupil group started at 0.193 ± 0.05 μm increased to 0.398 ± 0.07μm and dropped to 0.203 ± 0.08μm. None of the three contact lens types used gave any significant reduction of visual acuity either when the lens was on or after it had been removed (p&gt;0.05). The increase in the total amount of higher order aberrations was only significant when the lens was worn and we found significantly higher amount of aberrations in the open pupil design (p&lt;0.05).

Syftet: Syftet med studien var att undersöka hur färgade kontaktlinser påverkade färgseendet och vilka våglängder av det synliga ljuset som de släppte igenom. Metod: 30 personer i åldrarna 19-52 deltog i studien. De hade sfärstyrkor mellan +5,00 D till -10,00 D och ingen hade cylinderstyrkor över -0,75 D. En synundersökning gjordes för att få fram nuvarande styrkor och sattes i en provbåge, ögat som inte undersöktes ockluderades. Ett Farnsworth D-15 färgsorteringstest användes för att bedöma färgseendet utan och med tre plana kontaktlinser i färgerna Blue, Green och Sherry från Star-Lens AB. Med en spektrofotometer mättes vilka våglängder som passerade genom kontaktlinserna. Resultat: Det fanns en signifikant skillnad med kontaktlinsen Blue på färgseendet av medelvärdet på antal gjorda fel (p &lt; 0,05) jämfört med utan kontaktlins. Med Green och Sherry fanns det inte någon signifikant skillnad (p &gt; 0,05 för båda). Transmittansen genom kontaktlinsen Blue hade ett minimum vid 590 nm, Green vid 600 nm och Sherry vid både 510 nm och 540 nm. Green och Sherry sjönk även transmittansen kraftigt efter 530 nm respektive 480 nm. Slutsats: Det blev en signifikant skillnad på färgseendet med kontaktlinsen Blue, men ingen skillnad med Green och Sherry. Färgade kontaktlinser har ingen direkt påverkan på färgseendet vid mätning med ett Farnsworth D-15 färgsorteringstest. Transmittansen på kontaktlinserna sjönk mest vid respektive kontaktlins komplementärfärg, men färgerna Green och Sherry sjönk transmittansen även en del i de blåa våglängderna. / The aim of this study was to examine how tinted contact lenses affect color vision and which wavelengths of the visible light that is transmitted through them.   A total of 30 people in the range from 19 to 52 years were included in this study. They had refractive errors from about +5.00 D to -10.00 D and no cylinder power over -0.75 D. An eye exam was made and their current power was put in a trial frame, the eye that was not examined was occluded. A Farnsworth D-15 color arrangement test was made to examine color vision without tinted contact lenses and was then repeated with each of the three plano contact lenses in the colors Blue, Green and Sherry. A Spectrophotometer was used to measure the transmittance of visible light through the contact lenses.   There was a significant difference with the Blue contact lens on the mean error score (p &lt; 0.05) compared to without contact lens. With the contact lenses Green and Sherry was there no significant difference (p &gt; 0.05 for both). The transmittance through the Blue contact lens had a minimum at 590 nm, Green at 600 nm and Red at both 510 nm and 540 nm. Both the Green and Red contact lenses the transmittance decreased considerably after 530 nm and 480 nm respectively.   There was a significant difference in color vision with the Blue contact lens, but no difference with the Green and Red contact lenses. Tinted contact lenses have no direct effect on color vision when measuring with a Farnsworth D-15 color arrangement test. The transmittance decreased most at the complementary color of each contact lens, but with the Green and Red contact lenses the transmittance also decreased in the blue range of the visible wavelengths.