Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om preservative-associated transient hyperfluorescens (PATH) förekommer mer vid användandet av en multipurposevätska kontra vid användandet av ett kontaktlinsskötselsystem med väteperoxid. Metod: Försökspersonerna, vana kontaktlinsbärare och ögonfriska, tillpassades den mjuka kontaktlinsen Biofinity.  Gradering av ögats främre segment utfördes med och utan infärgning av fluorescein. Därefter fick försökspersonerna två olika kontaktlinsvätskor, Refine One Step och BioTrue, att använda som skötselsystem. Lott drogs för att bestämma vilken lins som skulle skötas med vilket skötselsystem. Dagen efter kom försökspersonen tillbaka när kontaktlinserna suttit i ögonen exakt två timmar, ögonens yttre segment färgades in med fluorescein för att gradera conjunctival och corneal staining. Linserna sattes i igen och försökspersonen kom tillbaka efter fyra timmar för ytterligare en gradering, med fluorescein. Sju samt fjorton dagar senare upprepades samma procedur som vid dag två. Resultat: Medelvärden för PATH vid användandet av de båda kontaktlinsvätskorna (BioTrue och Refine One Step) togs fram och parat t-test användes för att analysera resultaten: BioTrue besök 1-2 (p<0,05), 3-4 (p<0,05) samt 5-6 (p<0,05); Refine One Step besök 1-2 (p=1), 3-4 (p=0,42) samt 5-6 (p=1). Detta visar statistiskt signifikant skillnad mellan PATH och en PHMB-baserad kontaktlinsvätska i kombination med silikonhydrogellins; ingen statistiskt signifikant skillnad visades vid användandet av ett väteperoxidsystem i kombination med en silikonhydrogellins. Slutsats: PATH förekommer vid kombinationen silikonhydrogel-lins och skötselsystem innehållandes konserveringsmedlet PHMB, men gav däremot ingen minskad komfort. För den kliniska verksamheten är PATH inget att oroa sig för då detta inte visar bioinkompatibilitet mellan kontaktlinsen och kontaktlinsvätskan. / The aim of this study was to evaluate if a greater amount of preservative-associated transient hyperfluorescence (PATH) is appearing when using a multipurpose-solution compared to using a hydrogen peroxide system as a cleaning and disinfecting scheme for contact lenses.   The subjects who participated in this study were contact lens wearers and had healthy eyes. Subjects were fitted with the soft contact lens Biofinity. The cornea and conjunctiva were examined with and without the color agent fluorescein using a slit lamp. The subjects received two different contact lens care systems: Refine One Step and BioTrue. The subjects were randomly assigned which lens that would go with which care system. The subjects came back the next day after having the contact lenses in the eyes for two hours. The contact lenses were removed, and fluorescein was instilled in order to grade corneal and conjunctival staining with the slit lamp. The contact lenses were then inserted again. The subject then came back after having the contact lenses in the eyes for four hours and another grading of corneal and conjunctival staining with the slit lamp was made. Seven and fourteen days later the subjects came back for the same procedure as day two.   Mean values for PATH when using both of the contact lens solutions (BioTrue and Refine One Step) were calculated and a paired t-test was used to analyze the results: BioTrue visit 1-2 (p<0.05), 3-4 (p<0.05) and 5-6 (p<0.05); Refine One Step visit 1-2 (p=1), 3-4 (p=0.42) and 5-6 (p=1). This shows a statistically significant difference between PATH and PHMB-based contact lens solutions and silicone hydrogel contact lenses; no statistically significant difference between PATH and contact lens care system containing hydrogen peroxide in combination with a silicone hydrogel contact lens.   PATH is appearing when combining a silicone hydrogel contact lens together with a multipurpose solution containing the preservative agent PHMB but gave no decreased comfort. In the clinical work PATH is non-significant, the presence of PATH does not show bio incompatibility between silicone hydrogel lenses and preservative agents but is simply the fluorescein which binds to the preservative agent PHMB.

Bakgrund: Andelen stabillinstillpassningar (RGP-tillpassningar) i förhållande till totala tillpassningar är relativt låg i världen och Sverige är inget undantag. Anledningar till detta är många även om ett flertal nya RGP- linsdesigner som Orto-K och minisklerala blivit tillgängliga de senaste två decennierna. Syfte: Syftet med enkätundersökningen var att ta reda på varför andelen tillpassade stabila linser är relativt lågt i Sverige, samt för att undersöka varför de som inte jobbar med dessa linstyper, inte gör det. Metod: En enkät med ca 20 frågor som skickades till Optikerförbundets 1550 medlemmar via e-mail, samt en intervju utfördes med en synscentralsoptiker för att få insikt i hur optiker på syncentralen ser på detta. Därefter sammanställdes och analyserades svaren. Resultat: Utav de 1550 optiker i Optikerförbundet var det 359 som besvarade enkäten. Ungefär 30% utav dessa tillpassade RGP-linser, och majoriteten jobbade inom privatägda- eller franchisebutiker. De som kände sig bekväma med att tillpassa stabila linser sa att det beror på egen erfarenhet (49%), vana (15%) och kunskap (14%). De vanligaste anledningarna som angavs av de som inte tillpassar var att RGP-linser ”finns ej i butik”, eller beror på ” för litet kundunderlag” och ”ingen efterfrågan” samt på deras ”bristande kunskap”. Det var dock flera som ställde sig positiv till RGP-linser (76%) och kunde tänka sig tillpassa dem. Slutsats: Studien visar att användningen av RGP-linser är så liten i Sverige p.g.a. bristande kunskap, saknat utbud hos butiker och för litet kundunderlag enligt optiker. / Background: The proportion of stable lens (RGP) fittings relative to total fitting is relatively low in the world, and Sweden is no exception. There are many reasons for this, despite that a few new RGP lens designs, such as the Ortho-K and mini-scleral lenses, have become available over the past two decades. Purpose: The aim of this study was to determine the reasons as to why the proportion of RGP lens-fittings is low in Sweden and to map the viewpoints of optometrists with licences to fit contact lenses, regarding why they choose not to fit this group of lenses. Method: A web-based survey with 20 questions was distributed to the 1550 members of the Swedish association of Optometrists via members-email. Questions focussed on fitting demographics, the reasons why those who did fit RGP-lenses felt comfortable doing this, and why those who did not fit this lens type choose not to. In addition, an interview with an optometrist working at a hospital eye-clinic was also conducted. Result: Among the 1550 members of the Swedish association of Optometrists, 359 responded to the survey. Approximately 34% of these fitted RGP-lenses and the majority worked in private self-owned or franchise stores. Those who felt comfortable fitting stable lenses said that it was because they had experience (49%), routine (15%) and knowledge (14%) within the field. The most common reasons given by those who did not fit RGP-lenses, as to why they did not fit RGP-lenses were that this lens type “was not available in the clinic”, that there were “too few customers” or “lack of demand” and that they “lacked essential knowledge”. There were however a majority of this group (76%) who were positive to fitting RGPlenses themselves Conclusion: Because of lack of knowledge, the missing of supply at stores and the lack of patients according to opticians, the amount of RGP-lens fitting in Sweden is low.

Syfte: Syftet med studien var att ta reda på om non contact tonometern Topcon TRK-2P med justerat IOP kan kompensera för den extra tjockleken som fås av en kontaktlins på ögat. Kan maskinen fortfarande ge ett överensstämmande resultat jämfört med IOP utan en kontaktlins på ögat? Metod: 30 personer deltog och medelvärdet på åldern var 24,1 ± 6,9 år. Studien började med en undersökning av ögats hälsa. Därefter mättes högra ögats IOP via en reboundtonometer (iCare ic100), sedan den centrala korneala tjockleken med hjälp av Sirius. Efter detta mättes IOP samt pachymetri igen men nu via non contact tonometern (Topcon TRK-2P). Dessa mätningar upprepades sedan för fyra olika styrkor på kontaktlinser. Linsen var en sfärisk Comflicon A korttidslins med styrkorna Sf -6,00 D, Sf -3,00 D, Sf +3,00 D och Sf +6,00 D. Resultat: De justerade IOP-värdena erhållna av Topcon TRK-2P gav statistiskt signifikanta lägre IOP-värden för alla kontaktlinser jämfört med IOP-värdet utan kontaktlinser (P<0,01). De ojusterade IOP-värdena erhållna av Topcon TRK-2P gav lägre IOP-värden för Sf -3,00 D och Sf -6,00 D och högre IOP-värden för Sf +3,00 D och Sf +6,00 D jämfört med IOP-värdet utan kontaktlins (P<0,01). Justerade IOP-värden erhållna av iCare satt i Ehlers formel i Sirius gav relativt överensstämmande resultat för Sf -6,00 D och Sf +6,00 D, men visade statistiskt signifikanta lägre IOP-värden för Sf -3,00 D och Sf +3,00 jämfört med IOP-värdet utan kontaktlinser (P<0,01). Medan ojusterade IOP-värden erhållna av iCare gav överensstämmande resultat för alla kontaktlinser förutom för Sf +6,00 D (P<0,01), där ett statistiskt signifikant högre IOP-värde sågs jämfört med IOP-värdet utan kontaktlinser. Slutsats: Topcon TRK-2P ger inte överensstämmande resultat för det justerade IOP-värdet med kontaktlinser på ögat, och bör därför inte användas vid tryckmätning över kontaktlinser.

Syfte: Syftet med denna pilotstudie var att jämföra en center distance-design mot en center near-design på asfäriska multifokala kontaktlinser och se dess påverkan på den funktionella synen hos presbyoper.  Metod: Totalt deltog 11 deltagare i åldrarna 45-55 år och genomgick mätningar av  synskärpa avstånd och nära, stereoseende avstånd och nära, kontrastkänslighet samt läshastighet. Testerna utfördes tre gånger, en gång med deltagarens refraktiva korrektion, en gång med center distance kontaktlinser och en gång med center near kontaktlinser i en randomiserad ordning. För testerna med normalfördelad data utfördes repeated measures ANOVA, och gällande testerna med icke normalfördelad data användes Friedmans non parametric ANOVA. Resultat: Ingen statistisk skillnad kunde hittas mellan linsdesignerna i något av testerna. Varken vid testerna för den funktionella synen, eller vid tester för synskärpa. En statistisk signifikant skillnad (p<0,05)  hittades mellan linser och glasögonkorrektion vid tester för synskärpa, både vid avstånd och på nära håll, där en glasögonkorrektion gav bättre resultat.  Slutsats: Denna studie kunde ej påvisa någon skillnad mellan en center distance-design och en center near-design på asfäriska multifokala kontaktlinser vid tester gällande den funktionella synen för presbyoper. / Aim: This pilot study aimed to compare a center distance design against a center near design for aspheric multifocal contact lenses and their performance regarding visual function in presbyopes Method: 11 participants, between the age of 45-55, completed measurements in visual acuity for distance and near, stereoacuity for distance and near, contrast sensitivity and reading speed. These tests were performed three times, one time with spectacle correction, one time with a center distance contact lens design and a one time with a center near contact lens design in a randomized order. Regarding the tests with normally distributed data, a repeated measures ANOVA was conducted, and for the non-normally distributed data, a Friedman non parametric ANOVA was used. Results: No statistical difference was found between the two lens designs in any of the tests regarding visual function or regarding visual acuity. A statistically significant difference was found (p<0,05) between spectacle correction and the two contact lenses regarding visual acuity for both distance and near, where a spectacle correction performed better.   Conclusion: This study did not find any difference in the visual function in presbyopes between a center distance design and a center near design for aspheric multifocal contact lenses.

Syfte: Studiens syfte var att jämföra två linsrengöringsmetoders påverkan på hornhinnan. Studien jämförde tillverkarens rekommenderade användningsinstruktioner för Opti-Free® Express®, med den alternativa rengöringsmetoden att gnugga linserna, något som ofta rekommenderas av optiker. Metod: Deltagarna sågs vid två tillfällen för utvärdering av eventuell påverkan på hornhinnan. Värdena som återfanns vid första tillfället fungerade som ett utgångsvärde. Samtliga fynd dokumenterades, graderades och poängräknades efter vilken typ av staining samt utbredning. Cornea delades in i fem regioner; centralt, superiort, inferiort, nasalt och temporalt. Typen staining som återfanns poängsattes enligt; mikropunktata (25), makropunktata (50), coalesced (75) och patch (100). Medelvärden för respektive deltagares ögon räknades ut genom att muliplicera poängen given för typen funnen staining med den procentuella utbredningen i varje region. Därefter dividera med fem för att få ett medelvärde utbrett över hela ögat. Deltagarna fick ett nytt par linser och blev därefter instruerade att under två veckors tid rengöra höger och vänster lins separat. Det ena sättet att rengöra var att följa tillverkarens rekommenderade instruktioner, något som innebär sköljning i fem sekunder per linssida. Det andra sättet var genom att gnugga linserna i en L-formad rörelse fem gånger per sida och därefter skölja linsen i fem sekunder. Efter två veckors tid undersöktes deltagarna på nytt. Funna värden sammanställdes och jämfördes sedan med varandra samt utgångsvärdena. Resultat: I de ögon vars linser gnuggades minskade medelvärdet av mängden staining från ursprungligen 140179 till 12185 (p = 0,68). Ursprungsvärdet för de ögon vars linser sköljdes var 125149, något som efter två veckor ökade till 214179 (p = 0,03). Medelvärdena efter två veckor för de båda rengöringsmetoderna uppkom till 12185 för gnugg respektive 214179 för skölj, jämförelser drogs emellan grupperna (p = 0,046). Slutsats: I de ögon vars linser rengjordes genom sköljning återfanns en högre grad av påverkan på hornhinnan. Mängd funnen staining var större i dessa ögon än i de ögon vars linser rengjordes genom gnuggning. Skillnaden var av statistisk signifikans. / The aim of this study was to compare the impact of contact lens cleaning on cornea using two different methods. The study compared the manufacturer’s recommended usage for Opti-Free® Express®, with the alternative cleaning method that involves rubbing the lens, a method often recommended by Optometrists. The participants were seen twice to evaluate the cornea. The values found on the first visit were used as baseline values. The participants were given a new pair of contact lenses and were told to clean them in two different ways for the upcoming two weeks. The first method was to follow the recommended instructions by the manufacturer. A method that involves rinsing the lens for five seconds per side. The alternative method was to rub both sides in shape of the letter L. This procedure was repeated five times per side followed by rinsing for five seconds. The participants were seen for a second visit after two weeks. Evaluations were once again made. The values found were compared with the baseline values as well with each other.  In those cases where the lenses had been cleaned by rubbing, the value of found staining decreased from 140179 at the baseline to 12185 after two weeks (p = 0,68). The baseline value for the eyes where the lenses were cleaned by rinsing was 125149. Those values increased to 214179 after two weeks (p = 0,03). A comparison between the two groups later values showed that there was a statistically significant difference between the two types of cleaning, where the eyes that were only rinsed contained a higher amount of staining (p = 0,046). In those eyes where lenses had been cleaned only by rinsing there were found a higher amount of staining compared to the ones cleaned by rubbing. The difference in found staining between the two cleaning methods were statistically significant.