No description available.

No description available.

<p><strong>Syfte: </strong>Syftet med studien var att ta reda på hur stor skillnad det gör för medelvärdet på det slutgiltiga intraokulära trycket (IOP) då det mäts en, två, tre eller sex gånger med en noncontact tonometer. Syftet var också att komma fram till vilket antal mätningar som borde vara det korrekta.</p><p><strong>Metod: </strong>Alla mätningar utfördes med hjälp av Topcons non-contact tonometer CT-80A. Mätningarna upprepades på båda ögonen till dess att sex korrekta värden hade mätts upp. Högerögat mättes alltid först. Alla försökspersoner i studien hade normala IOP-värden. IOP mättes på både höger och vänster öga på 60 försökspersoner i åldern 18-50 år.</p><p><strong>Resultat</strong>: Studien visar att medelvärdet för IOP sjunker ju fler mätningar som görs. Medelvärdena (± SD) för mätning 1, 1-2, 1-3 och 1-6 är 15,70 ± 2,81 mmHg, 15,37 ± 2,58 mmHg, 15,14 ± 2,41 mmHg respektive 14,78 ± 2,44 mmHg på högerögonen. Motsvarande värden är 14,43 ± 2,25 mmHg, 14,42 ± 2,15 mmHg, 14,38 ± 2,18 mmHg respektive 14,25 ± 2,21 mmHg på vänsterögonen. Skillnaden mellan medelvärdena är statistiskt signifikanta på högerögat men inte på vänsterögat. Det finns en minskning i IOP-värdet mellan första och andra mätningen på 4 mmHg eller mer, på sju högerögon och två vänsterögon. Vid jämförelse mellan ögonen är skillnaden statistiskt signifikant för den första mätningen och medelvärdet för mätning 1-2, men inte för medelvärdena för mätning 1-3 och 1-6. För att skillnaden mellan ögonen ska vara under 4 mmHg hos alla försökspersoner i studien krävs att minst tre mätningar inkluderas i medelvärdet.</p><p><p><strong>Slutsats: </strong>Eftersom det i vissa fall finns en stor sänkning i IOP mellan första och andra mätningen på högerögat, bör minst två mätningar göras i en screeningsituation. Uppmäts då ett IOP som är minst 3 mmHg lägre än gränsen för ett onormalt IOP så räcker det med dessa två. Är IOP närmare gränsen än så bör minst tre mätningar tas för att se om IOPvärdet förändras. Studien visar även att tre mätningar eliminerar de stora skillnader som uppmätts mellan ögonen hos försökspersonerna. Om första mätningen är mycket högre än övriga, eller om ett så korrekt värde som möjligt eftersträvas, så kan fyra mätningar tas och ett medelvärde beräknas på de tre sista.</p></p>

Syfte: Syftet med studien var att ta reda på hur stor skillnad det gör för medelvärdet på det slutgiltiga intraokulära trycket (IOP) då det mäts en, två, tre eller sex gånger med en noncontact tonometer. Syftet var också att komma fram till vilket antal mätningar som borde vara det korrekta. Metod: Alla mätningar utfördes med hjälp av Topcons non-contact tonometer CT-80A. Mätningarna upprepades på båda ögonen till dess att sex korrekta värden hade mätts upp. Högerögat mättes alltid först. Alla försökspersoner i studien hade normala IOP-värden. IOP mättes på både höger och vänster öga på 60 försökspersoner i åldern 18-50 år. Resultat: Studien visar att medelvärdet för IOP sjunker ju fler mätningar som görs. Medelvärdena (± SD) för mätning 1, 1-2, 1-3 och 1-6 är 15,70 ± 2,81 mmHg, 15,37 ± 2,58 mmHg, 15,14 ± 2,41 mmHg respektive 14,78 ± 2,44 mmHg på högerögonen. Motsvarande värden är 14,43 ± 2,25 mmHg, 14,42 ± 2,15 mmHg, 14,38 ± 2,18 mmHg respektive 14,25 ± 2,21 mmHg på vänsterögonen. Skillnaden mellan medelvärdena är statistiskt signifikanta på högerögat men inte på vänsterögat. Det finns en minskning i IOP-värdet mellan första och andra mätningen på 4 mmHg eller mer, på sju högerögon och två vänsterögon. Vid jämförelse mellan ögonen är skillnaden statistiskt signifikant för den första mätningen och medelvärdet för mätning 1-2, men inte för medelvärdena för mätning 1-3 och 1-6. För att skillnaden mellan ögonen ska vara under 4 mmHg hos alla försökspersoner i studien krävs att minst tre mätningar inkluderas i medelvärdet. Slutsats: Eftersom det i vissa fall finns en stor sänkning i IOP mellan första och andra mätningen på högerögat, bör minst två mätningar göras i en screeningsituation. Uppmäts då ett IOP som är minst 3 mmHg lägre än gränsen för ett onormalt IOP så räcker det med dessa två. Är IOP närmare gränsen än så bör minst tre mätningar tas för att se om IOPvärdet förändras. Studien visar även att tre mätningar eliminerar de stora skillnader som uppmätts mellan ögonen hos försökspersonerna. Om första mätningen är mycket högre än övriga, eller om ett så korrekt värde som möjligt eftersträvas, så kan fyra mätningar tas och ett medelvärde beräknas på de tre sista.

Introduktion: Det råder enighet om att det intraokulära trycket, IOP, varierar över dagen. Normalt är att ett högsta värde nås under natten eller tidig morgon medan ett lägsta värde oftast nås under kvällen. Det finns ett flertal faktorer, kortvariga som långvariga, som har potentialen att påverka både det verkliga och det uppmätta IOP. Mätinstrumenten, de olika typerna av tonometrar, kan också ge olika resultat. Syfte: Syftet med denna studie var att mäta förändringen i IOP över dagen hos yngre och friska individer. Metod: IOP mättes på 44 yngre friska personer, 39 kvinnor och 5 män, med en non-contact tonometer. Två mätningar gjordes samma dag, den första mellan 08:00 och 08:30 och den senare mellan 16:30 och 17:00. Åldersintervallet låg mellan 20 och 41 år med en medelålder på 24 år. Resultat: Studien visade en statistiskt signifikant (p &lt; 0,001) sänkning i IOP på båda ögonen vid den senare mätningen. De uppmätta medelvärdena, vid morgon respektive eftermiddag, var på höger öga 15,6 och 14,4 mmHg och på vänster öga 15,6 och 14,5 mmHg. Slutsats: Slutsatsen till den här undersökningen är att en statistiskt signifikant sänkning av IOP över dagen, uppmätt med lufttonometri, kan påvisas på båda ögonen.

Introduktion: Att mäta det intraokulära trycket (IOP) är viktigt eftersom det är en av de största riskfaktorerna för glaukom. Det händer nog att det inte mäts på alla kontaktlinsbärare som kommer på sin årliga rutinkontroll. Tidsbrist eller lathet kan kanske vara orsaken. Om IOP kan mätas med kontaktlinser skulle det underlätta för alla parter. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om kontaktlinser påverkar resultatet vid mätning av IOP med non-contact tonometer (NCT) och Icare. Metod: IOP mättes på 27 stycken personer med både non-contact tonometer och Icare. Icare är ett handhållet instrument som kan användas utan bedövning. Mätningarna utfördes både med kontaktlinser och utan kontaktlinser. Kontaktlinserna var månadslinser av silikonhydrogelmaterial från fyra olika leverantörer och hade en styrka på -3,00 D. Resultat: Resultaten visade att ingen statistisk signifikant skillnad fanns mellan mätningarna utförda med kontaktlinser och utan kontaktlinser. Det gäller både för NCT och Icare. I en jämförelse i hur jämna NCT och Icare är i sina resultat visade det sig att vid högre IOP skiljer sig mätvärdena mellan instrumenten. Icare visar högre värden än NCT när IOP är högre. Slutsats: Det är ingen statistisk signifikant skillnad mellan mätningarna gjorda utan och med kontaktlinser. Därför kan IOP mätas med kontaktlinser som har en styrka på -3,00 D.

Glaucoma is the leading cause of irreversible blindness worldwide, and is a major cause of blindness in the United States. It affects approximately 5% of Caucasians and 10% of African- Americans over the age of 60 years. Elevated intraocular pressure (IOP) is currently the only modifiable risk factor for glaucoma. Impaired outflow of aqueous humor from the eye is thought to be the cause of pathologically elevated IOP. However, the etiology of outflow impairment is unknown. Anatomically, the aqueous humor drains into the iridocorneal angle of the eye, where the iris inserts at the transition between the cornea and sclera. In humans, approximately 80-90% of the aqueous traverses through the trabecular meshwork (TM), juxtacanalicular connective tissue (JCT), Schlemm’s canal, collector channels and empties into episcleral veins. Abnormalities at these sites are thought to cause impaired outflow. Abnormal accumulation of extracellular matrix (ECM) in the TM or JCT, abnormal endothelial function in Schlemm’s canal, or a combination of these components have been strongly implicated. Our laboratory has focused on the role of Secreted Protein Acidic and Rich in Cysteine (SPARC) in regulating outflow. SPARC is the prototypical matricellular protein that mediates ECM organization and turnover in numerous human tissues. Our lab was first to demonstrate that SPARC is highly expressed in the TM and JCT regions of the eye, and that the SPARC knockout (KO) mouse has a significant decrease in IOP of 15-20%. SPARC may affect the degree of segmental flow, a theory that states that variable aqueous outflow occurs around the circumference of the eye; only certain portions of the TM are thought to display active outflow at any particular moment. The cytokine transforming growth factor-ß2 (TGFß2) has been shown to modulate multiple ECM proteins, including SPARC. TGFß2 is significantly upregulated by 2 to 3-fold in the aqueous humor of glaucoma patients compared to controls. In addition, when TGFß2 is overexpressed in rodent eyes, increased ECM deposition is observed within the trabecular meshwork leading to IOP elevation. SPARC is one of the most highly upregulated proteins by TGFß2, and is downstream of TGFß2. We hypothesized that wild-type (WT) mice would demonstrate segmental flow, while SPARC KO mice would display a more continuous pattern of outflow around the eye. We also believed that IOP would be inversely correlated with outflow area. We also hypothesized that SPARC is essential to the process of TGFß2-mediated ocular hypertension, and that the lack of SPARC would impair IOP elevation. We conducted a tracer study utilizing fluorescent microbeads to determine the location of outflow circumferentially around the mouse TM. Microbeads were injected intracamerally into the eyes of WT and KO mice. After a 45-minute incubation period, the mice were euthanized and eyes were processed for confocal, light, and electron microscopy. During the second group of experiments, empty or TGFß2-containing adenovirus was injected intravitreally into WT and SPARC KO mice and IOP was measured for 2 weeks. Immunohistochemistry was completed on all tissues to assess for changes in major ECM proteins. Percentage effective filtration length (PEFL), or area of the TM labeled by tracer, was significantly increased in SPARC KO mice (70.61% ± 11.36%, p<0.005; N=11) compared to WT mice (54.68% ± 9.95%; N=11). In addition, the pressures between the two sets of eyes were significantly different with mean pressures of 16.3 mm Hg in WT mice and 12.6 mm Hg in KO mice (p<0.005, N=11 pairs). In addition, PEFL and IOP were inversely correlated with R2 = 0.72 (N=10 pairs); in eyes with higher IOP, PEFL was reduced. Electron microscopy demonstrated that high-tracer TM areas had a greater separation between trabecular beams. Collagen fibril diameter was found to be smaller in the KO (28.272 nm) compared to WT (34.961 nm; p<0.0005, N=3 pairs). These data provided structural correlations to the functional data regarding segmental flow. In the second set of experiments, IOP was found to be significantly elevated in TGFß2- injected WT mice compared to empty vector-injected WT mice during days 4-11 (p<0.05, N=8). However, IOP was not significantly elevated in TGFß2-injected KO mice compared to controls. Immunohistochemistry demonstrated that TGFß2 increased expression of collagen IV, fibronectin, plasminogen activator inhibitor-1 (PAI-1), connective tissue growth factor (CTGF), and SPARC within the TM of WT mice, but only PAI-1 and CTGF in KO mice (p<0.05, N=3 pairs). These data support our hypotheses, indicating that SPARC plays an integral role in the modulation of aqueous humor outflow. In addition, it appears as though SPARC is essential to the regulation of TGFß2-mediated ocular hypertension. Aside from providing further evidence of the importance of ECM in IOP regulation, our work presents the novel discovery of segmental flow in the mouse. Given the potential role of SPARC in TGFß2-mediated ocular hypertension, SPARC may not only play an integral role in ECM homeostasis within the trabecular meshwork, but may be a valuable target for pharmacologic therapy in treating primary open-angle glaucoma.

Matrix metalloproteinases (MMPs) are known to be the mediators of extracellular matrix remodeling. Increased levels of matrix metalloproteinases, particularly MMP-9, have been found in the aqueous humor of patients with glaucoma. However the exact role of MMP-9 in glaucomatous changes is not understood. Previous results from the West-Mays’ lab indicated that MMP-9 deficient (knockout - KO) mice exhibit elevated IOP, in the absence of distinct morphological changes in the anterior chamber. In the current thesis, I investigated whether the elevated IOP in MMP-9KO mice leads to RGC death. Wild type and KO littermates at different age groups: 2-3 months, 3-4 months, 6-8 and 9-12 months were studied. IOP was measured using TonoLab rebound tonometer. My results demonstrated that IOP was significantly increased in MMP-9KO mice compared to control littermates at all ages examined. To investigate if the elevated IOP was due to a difference in central corneal thickness (CCT), CCT measurements were made between WT and KO mice using ultrasound pachymeter. There was no difference in CCT demonstrating that the elevated IOP observed in MMP-9KO mice was not related to changes in corneal thickness. To determine whether the elevated IOP led to RGC death, the animals were sacrificed, eyes were enucleated and retinas (n=4) from both WT and KO animals were dissected and stained with Brn-3a antibody. Additional eyes were harvested from both WT and KO mice for histological and immunofluorescence studies. I found no observable difference in Brn3a+ RGC count between MMP9-WT and KO mice. Furthermore, no difference in retinal morphology, glial reactivity and laminin expression between WT and KO mice was observed. In the future it will be important to investigate whether elevated IOP in the MMP-9KO mice leads to optic nerve axonal loss and further investigate the possibility that the MMP-9KO retina is neuroprotected. / Thesis / Master of Science (MSc)

Der Einsatz von Ketamin erfolgt in der Humananästhesie, vor allem aufgrund seiner vielfältigen Nebenwirkungen, nur noch nach strenger Indikation. In der Veterinärmedizin ist Ketamin tierartenübergreifend für die Injektionsnarkose weit verbreitet. Um den bekannten Nebenwirkungen vorzubeugen, wird Ketamin mit verschiedenen anderen Anästhetika kombiniert und stellt so ein sicheres Narkoseverfahren bei Tieren dar. Eine besondere Herausforderung ist die Anästhesie bei ophthalmologischen Patienten unter Berücksich-tigung der Kontrolle des Intraokularen Drucks (IOP). In diesem Zusammenhang gibt es in der Literatur widersprüchliche Angaben zur Auswirkung von Ketamin auf den IOP beim Menschen und verschiedenen Tierarten. Auch für die Auswirkungen von Propofol und der endotrachealen Intubation auf den IOP existieren widersprüchliche Aussagen. In der vorliegenden Arbeit wurde untersucht, ob gängige Ketamin-Kombinationsnarkosen bei der augengesunden Katze einen Einfluss auf den IOP haben. Angeregt durch Berichte in der Literatur wurde zudem untersucht, ob die Applikation von Propofol sowie die endotracheale Intubation den IOP bei der Katze beeinflussen. Methodik: Untersucht wurden 48 adulte, augengesunde Katzen, die dem chirurgischen Patientengut der Klinik für Kleintiere der Universität Leipzig entstammten. Es handelt sich um eine prospektive, randomisierte Blindstudie. Die Patienten wurden vier Untersuchungsgruppen zugeordnet. Zur intramuskulären Narkoseeinleitung erhielten Tiere der KX-Gruppe Ketamin (10 mg/kg) und Xylazin (1 mg/kg), der KXAtr-Gruppe Ketamin (10 mg/kg), Xylazin (1 mg/kg) und Atropin (0,025 mg/kg), der KA-Gruppe Ketamin (20 mg/kg) und Acepromazin (0,5 mg/kg) und der KM-Gruppe Ketamin (10 mg/kg) und Medetomidin (50 g/kg). Bei allen Patienten wurde mittels Tono-Pen® XL zu verschiedenen Zeitpunkten der IOP bestimmt: vor Narkoseeinleitung (Ausgangswert), nach Narkoseeinleitung nach 5, Zusammenfassung 86 10, 15 und 20 Minuten und direkt nach der Intubation sowie final nach Beendigung der Narkose während der Aufwachphase. Einige Tiere erhielten zur Vertiefung der Narkose vor der Intubation Propofol. Im Anschluss erfolgte eine ophthalmologische Untersuchung der Patienten, um eine Augenerkrankung auszuschließen. Ergebnisse: Der mittlere Ausgangs-IOP aller Tiere beträgt 15,8 mmHg. Mit p = 0,756 besteht kein signifikanter Unterschied zwischen den Gruppen. Getrennt nach linken (OS) und rechten (OD) Augen ist der mittlere IOP 15,7 und 15,8 mmHg. Dieser Unterschied ist nicht signifikant (p = 0,442). Daher wird für die Auswertung der Mittelwert aller 6 Datenpunkte pro Tier und Messzeitpunkt zugrunde gelegt. Im Vergleich zum Ausgangswert zeigt die KX-Gruppe keine signifikanten IOP-Änderungen. Die KXAtr-Gruppe und die KM-Gruppe weisen zur Final-Messung einen signifikanten IOP-Abfall um 16 % (p = 0,012) bzw. 17 % (p = 0,021) im Vergleich zum Ausgangswert auf. Die KA-Gruppe zeigt zur 15-Minuten-Messung den stärksten IOP-Abfall mit 21 % Prozent (p = 0,001) gegenüber dem Ausgangswert. Ab der 10-Minuten-Messung bis zur post-Intubations-Messung ist der IOP-Abfall der KA-Gruppe signifikant. Für die Gesamtstichprobe hat die Intubation keinen signifikanten Einfluss auf den IOP (p = 0,063). Die Gabe von Propofol zur Vertiefung der Narkose bei einzelnen Tieren hat ebenfalls keinen signifikanten Einfluss auf den IOP (p = 0,42). Schlussfolgerung: Die verwendeten Ketamin-basierten Narkoseprotokolle bewirken bei der augengesunden Katze keinen signifikanten IOP-Anstieg. Die Gruppen KX, KXAtr und KM gewährleisten für den Zeitraum von 20 Minuten nach Narkoseeinleitung einen relativ stabilen IOP. Trotz des signifikanten IOP-Abfalls in der KA-Gruppe sind sämtliche IOP-Schwankungen aller Gruppen klinisch nicht relevant. Die gemessenen IOP-Werte bewegen sich alle im physiologischen Bereich. Zudem geben die Ergebnisse keinen Hinweis auf eine IOP-Steigerung infolge Propofolgabe und Intubation bei der Katze. / Ketamine is used in human medicine based on strict indications, mainly due to its numerous side effects. In veterinary medicine however Ketamine is commonly used to induce anesthesia intramuscularly throughout all species. To minimize the well known side effects Ketamine is used in combination with several other anesthetics and thus represents a safe anesthetic procedure in animals. Ophthalmological patients are a particular challenge for anesthetists with regard to maintaining the intraocular pressure (IOP). Conflicting data can be found in the literature about the effects of Ketamine on IOP in humans and various animal species. The literature also contains various statements about the effects of Propofol and endotracheal intubation on IOP. In this clinical trial we investigated the effects of commonly used Ketamine-based anesthetic protocols on IOP in cats. Motivated by conflicting statements in the literature the analysis of the effects of Propofol and endotracheal intubation on IOP was included in the study. Methods: This is a prospective, randomized, blinded study. 48 adult cats without ophthalmological abnormalities, recruited from the pool of admitted surgical patients of the Department of Small Animal Medicine of the University of Leipzig were included in the study. The patients were assigned to one of the following four groups and anesthesia was induced intramuscularly. Cats in the KX-group were induced with Ketamine (10 mg/kg) and Xylazine (1 mg/kg). Cats in the KXAtr-group were induced with Ketamine (10 mg/kg), Xylazine (1 mg/kg) and Atropine (0,025 mg/kg). Cats in the KA-group were induced with Ketamine (20 mg/kg) and Acepromazine (0,5 mg/kg). Cats in the KM-group were induced with Ketamine (10 mg/kg) and Medetomidine (50 g/kg). In all patients the IOP was measured three times per eye using the Tono-Pen® XL at particular times: baseline IOP before induction of anesthesia, at 5, 10, 15 and 20 minutes after induction of anesthesia, after intubation and final IOP after completion of surgery. Some cats received a single bolus of Propofol to be able to tolerate endotracheal intubation. After the final IOP-measurement all Zusammenfassung 88 cats were subjected to an ophthalmological examination, including slitlamp biomicroscopy and gonioscopy, in order to exclude patients with ophthalmological pathologies. Results: The mean baseline IOP for all animals is 15,8 mmHg (SD 4,0). There is no significant difference between the four groups (p = 0,756). The mean IOP for the right (OD) and left eyes (OS) of all patients was 15,8 mmHg and 15,7 mmHg, respectively. There is no significant difference between right (OD) and left eyes (OS) (p = 0,442). Therefore all further analyses are based on the mean of all six data points per animal and measuring time. The KX-group shows no significant IOP-change relative to baseline-IOP. The KXAtr and KM-group show a significant decrease in IOP of 16 % and 17 %, respectively, at the final measurement compared with baseline-IOP. The KA-group shows a significant decrease in IOP starting at 10 minutes after induction of anesthesia until the post-intubation measurement. The maximum decrease in IOP in this group is 21 % relative to baseline-IOP 15 minutes after induction of anesthesia. For the total data no significant influence of endotracheal intubation on IOP could be detected (p = 0,063). The application of Propofol in a total of 14 cats has no significant effect on IOP (p = 0,42). Conclusion: The Ketamine-based anesthetic protocols used in this study do not cause a significant increase in IOP in cats without ophthalmological abnormalities. The KX, KXAtr and KM-group ensure a relatively stable IOP for the time period of 20 minutes after induction of anesthesia. Despite the significant IOP-decrease in the KA-group none of the IOP-changes in all groups examined are of clinical relevance. All of the collected IOP-values are within the physiological range for cats. There is no evidence for an increase in IOP caused by endotracheal intubation or the application of Propofol.

Der Einsatz von Ketamin erfolgt in der Humananästhesie, vor allem aufgrund seiner vielfältigen Nebenwirkungen, nur noch nach strenger Indikation. In der Veterinärmedizin ist Ketamin tierartenübergreifend für die Injektionsnarkose weit verbreitet. Um den bekannten Nebenwirkungen vorzubeugen, wird Ketamin mit verschiedenen anderen Anästhetika kombiniert und stellt so ein sicheres Narkoseverfahren bei Tieren dar. Eine besondere Herausforderung ist die Anästhesie bei ophthalmologischen Patienten unter Berücksich-tigung der Kontrolle des Intraokularen Drucks (IOP). In diesem Zusammenhang gibt es in der Literatur widersprüchliche Angaben zur Auswirkung von Ketamin auf den IOP beim Menschen und verschiedenen Tierarten. Auch für die Auswirkungen von Propofol und der endotrachealen Intubation auf den IOP existieren widersprüchliche Aussagen. In der vorliegenden Arbeit wurde untersucht, ob gängige Ketamin-Kombinationsnarkosen bei der augengesunden Katze einen Einfluss auf den IOP haben. Angeregt durch Berichte in der Literatur wurde zudem untersucht, ob die Applikation von Propofol sowie die endotracheale Intubation den IOP bei der Katze beeinflussen. Methodik: Untersucht wurden 48 adulte, augengesunde Katzen, die dem chirurgischen Patientengut der Klinik für Kleintiere der Universität Leipzig entstammten. Es handelt sich um eine prospektive, randomisierte Blindstudie. Die Patienten wurden vier Untersuchungsgruppen zugeordnet. Zur intramuskulären Narkoseeinleitung erhielten Tiere der KX-Gruppe Ketamin (10 mg/kg) und Xylazin (1 mg/kg), der KXAtr-Gruppe Ketamin (10 mg/kg), Xylazin (1 mg/kg) und Atropin (0,025 mg/kg), der KA-Gruppe Ketamin (20 mg/kg) und Acepromazin (0,5 mg/kg) und der KM-Gruppe Ketamin (10 mg/kg) und Medetomidin (50 g/kg). Bei allen Patienten wurde mittels Tono-Pen® XL zu verschiedenen Zeitpunkten der IOP bestimmt: vor Narkoseeinleitung (Ausgangswert), nach Narkoseeinleitung nach 5, Zusammenfassung 86 10, 15 und 20 Minuten und direkt nach der Intubation sowie final nach Beendigung der Narkose während der Aufwachphase. Einige Tiere erhielten zur Vertiefung der Narkose vor der Intubation Propofol. Im Anschluss erfolgte eine ophthalmologische Untersuchung der Patienten, um eine Augenerkrankung auszuschließen. Ergebnisse: Der mittlere Ausgangs-IOP aller Tiere beträgt 15,8 mmHg. Mit p = 0,756 besteht kein signifikanter Unterschied zwischen den Gruppen. Getrennt nach linken (OS) und rechten (OD) Augen ist der mittlere IOP 15,7 und 15,8 mmHg. Dieser Unterschied ist nicht signifikant (p = 0,442). Daher wird für die Auswertung der Mittelwert aller 6 Datenpunkte pro Tier und Messzeitpunkt zugrunde gelegt. Im Vergleich zum Ausgangswert zeigt die KX-Gruppe keine signifikanten IOP-Änderungen. Die KXAtr-Gruppe und die KM-Gruppe weisen zur Final-Messung einen signifikanten IOP-Abfall um 16 % (p = 0,012) bzw. 17 % (p = 0,021) im Vergleich zum Ausgangswert auf. Die KA-Gruppe zeigt zur 15-Minuten-Messung den stärksten IOP-Abfall mit 21 % Prozent (p = 0,001) gegenüber dem Ausgangswert. Ab der 10-Minuten-Messung bis zur post-Intubations-Messung ist der IOP-Abfall der KA-Gruppe signifikant. Für die Gesamtstichprobe hat die Intubation keinen signifikanten Einfluss auf den IOP (p = 0,063). Die Gabe von Propofol zur Vertiefung der Narkose bei einzelnen Tieren hat ebenfalls keinen signifikanten Einfluss auf den IOP (p = 0,42). Schlussfolgerung: Die verwendeten Ketamin-basierten Narkoseprotokolle bewirken bei der augengesunden Katze keinen signifikanten IOP-Anstieg. Die Gruppen KX, KXAtr und KM gewährleisten für den Zeitraum von 20 Minuten nach Narkoseeinleitung einen relativ stabilen IOP. Trotz des signifikanten IOP-Abfalls in der KA-Gruppe sind sämtliche IOP-Schwankungen aller Gruppen klinisch nicht relevant. Die gemessenen IOP-Werte bewegen sich alle im physiologischen Bereich. Zudem geben die Ergebnisse keinen Hinweis auf eine IOP-Steigerung infolge Propofolgabe und Intubation bei der Katze. / Ketamine is used in human medicine based on strict indications, mainly due to its numerous side effects. In veterinary medicine however Ketamine is commonly used to induce anesthesia intramuscularly throughout all species. To minimize the well known side effects Ketamine is used in combination with several other anesthetics and thus represents a safe anesthetic procedure in animals. Ophthalmological patients are a particular challenge for anesthetists with regard to maintaining the intraocular pressure (IOP). Conflicting data can be found in the literature about the effects of Ketamine on IOP in humans and various animal species. The literature also contains various statements about the effects of Propofol and endotracheal intubation on IOP. In this clinical trial we investigated the effects of commonly used Ketamine-based anesthetic protocols on IOP in cats. Motivated by conflicting statements in the literature the analysis of the effects of Propofol and endotracheal intubation on IOP was included in the study. Methods: This is a prospective, randomized, blinded study. 48 adult cats without ophthalmological abnormalities, recruited from the pool of admitted surgical patients of the Department of Small Animal Medicine of the University of Leipzig were included in the study. The patients were assigned to one of the following four groups and anesthesia was induced intramuscularly. Cats in the KX-group were induced with Ketamine (10 mg/kg) and Xylazine (1 mg/kg). Cats in the KXAtr-group were induced with Ketamine (10 mg/kg), Xylazine (1 mg/kg) and Atropine (0,025 mg/kg). Cats in the KA-group were induced with Ketamine (20 mg/kg) and Acepromazine (0,5 mg/kg). Cats in the KM-group were induced with Ketamine (10 mg/kg) and Medetomidine (50 g/kg). In all patients the IOP was measured three times per eye using the Tono-Pen® XL at particular times: baseline IOP before induction of anesthesia, at 5, 10, 15 and 20 minutes after induction of anesthesia, after intubation and final IOP after completion of surgery. Some cats received a single bolus of Propofol to be able to tolerate endotracheal intubation. After the final IOP-measurement all Zusammenfassung 88 cats were subjected to an ophthalmological examination, including slitlamp biomicroscopy and gonioscopy, in order to exclude patients with ophthalmological pathologies. Results: The mean baseline IOP for all animals is 15,8 mmHg (SD 4,0). There is no significant difference between the four groups (p = 0,756). The mean IOP for the right (OD) and left eyes (OS) of all patients was 15,8 mmHg and 15,7 mmHg, respectively. There is no significant difference between right (OD) and left eyes (OS) (p = 0,442). Therefore all further analyses are based on the mean of all six data points per animal and measuring time. The KX-group shows no significant IOP-change relative to baseline-IOP. The KXAtr and KM-group show a significant decrease in IOP of 16 % and 17 %, respectively, at the final measurement compared with baseline-IOP. The KA-group shows a significant decrease in IOP starting at 10 minutes after induction of anesthesia until the post-intubation measurement. The maximum decrease in IOP in this group is 21 % relative to baseline-IOP 15 minutes after induction of anesthesia. For the total data no significant influence of endotracheal intubation on IOP could be detected (p = 0,063). The application of Propofol in a total of 14 cats has no significant effect on IOP (p = 0,42). Conclusion: The Ketamine-based anesthetic protocols used in this study do not cause a significant increase in IOP in cats without ophthalmological abnormalities. The KX, KXAtr and KM-group ensure a relatively stable IOP for the time period of 20 minutes after induction of anesthesia. Despite the significant IOP-decrease in the KA-group none of the IOP-changes in all groups examined are of clinical relevance. All of the collected IOP-values are within the physiological range for cats. There is no evidence for an increase in IOP caused by endotracheal intubation or the application of Propofol.