Sammanfattning Antalet ensamkommande barn ökade markant under hösten 2015. Denna period kallas av allmänheten för flyktingströmmen. I föreliggande uppsats undersöks socialsekreterares beskrivningar av arbetet med ensamkommande barn under ökade arbetskrav i samband med flyktingströmmen 2015. Vidare avser studien att undersöka hur flyktingströmmen påverkat socialsekreterares arbete med ensamkommande barn idag. Studien är en kvalitativ vinjettstudie med en semi-strukturerad intervjuguide. Fem respondenter som arbetar inom två olika enheter för ensamkommande barn har medverkat i studien. Den inhämtade empirin analyserades genom en tematisk analys. Resultatet i föreliggande studie visar att socialsekreterare upplever att deras utredningar av ensamkommande barn under flyktingströmmen blev bristfälliga. Detta på grund av ökad ärendemängd, tidspress och resursbrist vad gäller kommunala boendeplatser. Dessutom visar resultatet på att socialsekreterare beskriver svårigheter med att beakta barnperspektivet fullt ut under denna period. Det framgår att socialsekreterare under flyktingströmmen beviljade outredda externa boendeplaceringar som en konsekvens av bristande resurser. Slutligen visar resultatet att en enhet, som ett antal av respondenterna arbetar inom, fått direktiv fått direktiv på att flytta de ensamkommande barnen till kommunens egen regi. Respondenterna upplever att beslut som fattades under flyktingströmmen 2015 på så sätt påverkar deras arbete idag.