I Sverige finns det mellan 8000 och 10 000 barn som växer upp med föräldrar som är frihetsberövade. Det finns lite forskning om vad som händer med dessa barn när deras föräldrar är sitter i fängelse. Därför det är viktigt att utöka kunskap om hur dessa barn bemöts av Kriminalvården. Denna studie har för syfte att undersöka på vilket sätt barnperspektivet används inom Kriminalvården. Kvalitativa metoder har används under insamling av det empiriska underlaget, nämligen har semistrukturerade intervjuer genomförts med sex barnombud på anstalter i Sverige. Resultatet som har analyserats utifrån utvecklingsekologiskt synsätt visar att lagstiftningen påverkar utformningen av barnombudens riktlinjer, vilket leder till utformning av det praktiska arbetet på anstalten och detta influerar relationer mellan barn och de intagna föräldrarna. Konsekvensen blir att barnen påverkas av alla faktorer som man kan finna utifrån det utvecklingsekologiska synsättet och därför är det viktigt att lyfta barnperspektivet och säkerställa barnens trygghetsupplevelse. De intervjuade barnombuden arbetar utifrån den aktuella lagstiftningen och vill göra sitt bästa utifrån de förutsättningar de arbetar från. De intervjuade barnombuden är väldigt duktiga på att arbeta utifrån barnperspektivet, men de är också medvetna att saker kan förbättras och utvecklas vidare.

<p> </p><p><p>Vårt syfte var att undersöka hur barn mellan 3-5 år och deras pedagoger upplever<p>barns medinflytande och delaktighet i förskolans verksamhet.</p></p><p>De metoder vi har använt i studien är intervjuer av pedagoger och barn, samt observationer.<p>Vi valde att utföra undersökningarna på två olika förskoleavdelningar av</p><p>praktiska skäl. Vi har förberett, genomfört, bearbetat och analyserat vårt resultat från</p><p>förskolorna för att nå fram till vår diskussion och våra slutsatser.</p></p><p>Pedagogerna i studien tycks vara medvetna om att barnen behöver ha större inflytande<p>över vardagen i förskolan, och det framkommer att barnen också önskar det och</p><p>ibland känner sig maktlösa. En orsak är att mycket i verksamheten är styrt och reglerat</p><p>vilket varken pedagoger eller barn kan påverka. De flesta pedagoger upplever att</p><p>då de provat att ha ett mer tillåtande klimat har tillvaron blivit avsevärt lugnare.</p></p><p>Respondenternas syn på arbetet med barns medinflytande, samt synpunkterna som<p>framkommer i relevant litteratur, pekar på svårigheterna att kombinera barnens behov</p><p>och rätt till medinflytande i förskolan enligt styrdokumenten, och vad som är</p><p>praktiskt genomförbart. Här kan vi se att förskolans engagemang och förutsättningar</p><p>påverkar, men även pedagogernas intresse, vilja, förmåga och kunskap om både barnen</p><p>och innehållet i styrdokumenten.</p></p></p>

Vårt syfte var att undersöka hur barn mellan 3-5 år och deras pedagoger uppleverbarns medinflytande och delaktighet i förskolans verksamhet. De metoder vi har använt i studien är intervjuer av pedagoger och barn, samt observationer.Vi valde att utföra undersökningarna på två olika förskoleavdelningar av praktiska skäl. Vi har förberett, genomfört, bearbetat och analyserat vårt resultat från förskolorna för att nå fram till vår diskussion och våra slutsatser. Pedagogerna i studien tycks vara medvetna om att barnen behöver ha större inflytandeöver vardagen i förskolan, och det framkommer att barnen också önskar det och ibland känner sig maktlösa. En orsak är att mycket i verksamheten är styrt och reglerat vilket varken pedagoger eller barn kan påverka. De flesta pedagoger upplever att då de provat att ha ett mer tillåtande klimat har tillvaron blivit avsevärt lugnare. Respondenternas syn på arbetet med barns medinflytande, samt synpunkterna somframkommer i relevant litteratur, pekar på svårigheterna att kombinera barnens behov och rätt till medinflytande i förskolan enligt styrdokumenten, och vad som är praktiskt genomförbart. Här kan vi se att förskolans engagemang och förutsättningar påverkar, men även pedagogernas intresse, vilja, förmåga och kunskap om både barnen och innehållet i styrdokumenten.

Personer som kommer till Sverige från andra EU-länder för att försörja sig genom tiggeri är ett fenomen som har ökat i omfattning på kort tid. Dessa personer har ibland sina barn med sig, vilket väcker frågor om vem som har ansvar att skydda dessa barn samt om dessa barn har rättigheter som är likställda med svenska barn. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur olika samhällsaktörer konstruerar fenomenet barn till tiggare. För att uppnå detta syfte har intervjuer genomförts med ledamöter inom socialnämnden för barn och unga samt med aktörer från frivilligorganisationer. Materialet har analyserats med perspektivanalys och med utgångspunkt i socialkonstruktivistiskt perspektiv samt barnrättsperspektivet. Resultatet har försökt skildra de olika antaganden som ligger till grund för hur informanterna beskriver barn till tiggare som socialt problem. Resultatet framhåller även hur de talar om gruppen tiggare som av romsk härkomst. I resultatet skildras vidare hur informanterna formulerar och begränsar ansvar och rättigheter för barn till tiggare. Resultatavsnittet har bland annat försökt visa hur informanternas konstruktioner genomsyras av ambivalens som består i olika omständigheter som de förhåller sig till när de talar om barn till tiggare, exempelvis lagtext, ekonomi och en ovilja att uttala sig kränkande om romer. En diskrepans mellan teori och praktik har även skildrats som berör implementering av ett barnperspektiv i informanternas verksamheter samt det faktum att det saknas fall där barn till tiggare har omhändertagits. Då forskning på området barn till tiggare visat sig vara bristfällig anser vi att vår studie kan bidra med ny kunskap inom fältet.

No description available.

<p>Denna undersökning handlar om ekonomiskt utsatta barnfamiljer i Sverige. Syftet med undersökningen var att nå en ökad förståelse för den situation och de förutsättningar tonåringar som växer upp i ekonomiskt utsatta familjer som uppbär försörjningsstöd har, samt att studera hur barnperspektivet kan ta sig uttryck i handläggningen av ekonomiskt bistånd. För att nå detta syfte använde jag mig av en kvalitativ metod, det vill säga forskningsintervjuer. Jag genomförde fyra intervjuer med fyra socialsekreterare på en socialbidragsenhet. Resultaten från intervjuerna sorterades med metoden meningskategorisering. Därefter analyserades resultaten med hjälp av den socialpsykologiska teorin symbolisk interaktionism. Undersökningens resultat visade att barn och ungdomar i ekonomiskt utsatta familjer kan ha svårt att ha råd med aktiviteter, såväl i skolan som på fritiden. Uppbär familjen försörjningsstöd beviljade vanligtvis socialsekreterarna bidrag till skolresor om de ansåg att barnet behövde det och även bidrag till någon, inte för dyr, fritidsaktivitet efter en individuell prövning. Socialsekreterarna beskrev att barnperspektivet har betydelse för deras arbete och att det sen barnperspektivets införande är lättare att bevilja bistånd. Socialsekreterarna upplevde att föräldrar som uppbär försörjningsstöd ofta uttrycker oro för att deras barn ska avvika i förhållande till kamrater och därmed riskera att bli utanför kamratgemenskapen.</p>

<p><strong>Abstract</strong></p><p>To take the role of another is an important and a central part of human interaction. When we take the role of another we not only learn about them but also we learn about ourselves and how we interact with other people.  Social work in this form, working with directly with families in crises, is much about understanding other people’s perspective and feelings. It is important to know the strategy of one’s work and which perspective to work from. Every child in the world should have the right to grow up in a healthy environment. According to Harriet Ward there are seven basic needs that are considered universal for all children. These basic needs are health, education, identity, social presentation, emotional- and behavioral development, family and social relations and self care skills. The staff that I interviewed takes on child perspective and uses BBIC (Barns Behov I Centrum) as a guideline in their work. All children in Sweden are protected by the United Nations Convention on the Rights of the Child and thereby have legal rights to claim. If a child’s mother or father or any other near relative can take care of them or need help to straight out their family situation, society needs to step in and take the child under protection. To work so that children who lives in a unhealthy and exposed world can get a better life, is a challenge and requires help from the children’s family, relatives, friends, school, neighbors, social services and so on. Our society has a responsibility towards these children.</p>

Denna undersökning handlar om ekonomiskt utsatta barnfamiljer i Sverige. Syftet med undersökningen var att nå en ökad förståelse för den situation och de förutsättningar tonåringar som växer upp i ekonomiskt utsatta familjer som uppbär försörjningsstöd har, samt att studera hur barnperspektivet kan ta sig uttryck i handläggningen av ekonomiskt bistånd. För att nå detta syfte använde jag mig av en kvalitativ metod, det vill säga forskningsintervjuer. Jag genomförde fyra intervjuer med fyra socialsekreterare på en socialbidragsenhet. Resultaten från intervjuerna sorterades med metoden meningskategorisering. Därefter analyserades resultaten med hjälp av den socialpsykologiska teorin symbolisk interaktionism. Undersökningens resultat visade att barn och ungdomar i ekonomiskt utsatta familjer kan ha svårt att ha råd med aktiviteter, såväl i skolan som på fritiden. Uppbär familjen försörjningsstöd beviljade vanligtvis socialsekreterarna bidrag till skolresor om de ansåg att barnet behövde det och även bidrag till någon, inte för dyr, fritidsaktivitet efter en individuell prövning. Socialsekreterarna beskrev att barnperspektivet har betydelse för deras arbete och att det sen barnperspektivets införande är lättare att bevilja bistånd. Socialsekreterarna upplevde att föräldrar som uppbär försörjningsstöd ofta uttrycker oro för att deras barn ska avvika i förhållande till kamrater och därmed riskera att bli utanför kamratgemenskapen.

Abstract To take the role of another is an important and a central part of human interaction. When we take the role of another we not only learn about them but also we learn about ourselves and how we interact with other people.  Social work in this form, working with directly with families in crises, is much about understanding other people’s perspective and feelings. It is important to know the strategy of one’s work and which perspective to work from. Every child in the world should have the right to grow up in a healthy environment. According to Harriet Ward there are seven basic needs that are considered universal for all children. These basic needs are health, education, identity, social presentation, emotional- and behavioral development, family and social relations and self care skills. The staff that I interviewed takes on child perspective and uses BBIC (Barns Behov I Centrum) as a guideline in their work. All children in Sweden are protected by the United Nations Convention on the Rights of the Child and thereby have legal rights to claim. If a child’s mother or father or any other near relative can take care of them or need help to straight out their family situation, society needs to step in and take the child under protection. To work so that children who lives in a unhealthy and exposed world can get a better life, is a challenge and requires help from the children’s family, relatives, friends, school, neighbors, social services and so on. Our society has a responsibility towards these children.

Syftet med vår studie är att undersöka socialtjänstens förutsättningar att samtala med barn inom ramen för barnavårdsutredningar. Studiens utgångspunkt är att undersöka socialsekreterares upplevelser av de potentiella effekter som den lagändring som trädde ikraft den första augusti 2010 kan ha medfört i det praktiska barnavårdsutredande arbetet. Genom lagändringen som stadgas i 11 kap. 10 § socialtjänstlagen har socialtjänsten givits befogenhet att samtala med barn utan vårdnadshavares samtycke. Syftet med lagändringen beskrivs utifrån dess förarbeten vara att stärka barnperspektivet, barnets perspektiv och principen om barnets bästa. Lagändringen kan även betraktas som ett steg i Sveriges vilja att stärka FN:s barnkonvention i svensk lagstiftning. Dock benämner förarbetena potentiella problemområden vid lagändringens praktiserande vilka i studien har delats in i lojalitetskonflikten, rättssäkerheten samt socialsekreterarens tillämpning och tolkning av lagändringen. För att främja förståelsen för den aktuella lagändringen behandlar studien hur barnets möjligheter att komma till tals uttrycks utifrån såväl en tillbakablick som gällande rätt i socialtjänstlagen och föräldrabalken. Dessa relateras till barnkonventionens artikel tre, fem och tolv. För att besvara studiens syfte har intervjuer genomförts med yrkesverksamma socialsekreterare. Empirin har analyserats utifrån en rättssociologisk ansats samt barnperspektivet. Vår studie visar att informanterna beskådar lagändringen som positiv utifrån en teoretisk synvinkel. Däremot uppstår svårigheter vid dess tillämpning som i hög grad överensstämmer med de problemområden som lagändringens förarbeten vidrör. Viljan att genom lagändringen stärka barnperspektivet kan riskera att försätta barnet i en förvärrad situation. Därmed är det av yttersta vikt att socialsekreteraren praktiserar lagändringen med varsamhet och omsorgsfulla överväganden. Med tanke på att lagändringen medför en ökad utmaning för den enskilde socialsekretaren ser vi ett behov av att utarbeta riktlinjer för lagändringens tillämpning. Dessa riktlinjer skulle syfta till att tydliggöra i vilka ärenden lagändringen kan tillämpas samt i vilken utsträckning vårdnadshavaren har rätt att informeras om att ett samtal med barnet kommer att hållas.