Sammanfattning Syftet med studien var att undersöka och analysera enskilda människors attityder och förhållningssätt till tiggeri och till de människor som tiggeri i Piteå stad. Tiggeriet i Piteå och norra Sverige har de senaste åren ökat och har ansetts som ett nytt socialt fenomen. Studien är kvalitativ med en induktiv ansats. Fyra personer intervjuades på ett semistrukturerat sätt, fyra teaman där tiggeri, tiggaren, mötet med tiggaren, att välja att ge eler inte samt förekomsten av tiggeriet var ledande i intervjuerna. Metoden som användes för att analysera och tolka intervjuerna är inspirerade av grundad teori, där kodning och kategorisering var centrala verktyg för att komma till slutsatser och hitta likheter och skillnader i intervjupersonernas berättelser. Intervjuerna visade på ett komplext och ambivalent möte mellan intervjupersonerna och tiggarna. Där intervjupersonerna ställdes inför en rad olika svåra överväganden, dels i hur de skulle bemöta tiggaren men också i frågan om att ge eller att inte ge. Tre av intervjupersonerna upplevde mötet med tiggaren som jobbigt och obekvämt. En bidragande faktor till de ambivalenta känslorna var intervjupersonernas osäkerhet kring tiggeriets bakgrund, det vill säga om kriminella ligor förekommer eller inte, detta påverkade intervjupersonernas syn på tiggeri men också i själva mötet med tiggaren.

EU-citizens who are coming to Sweden to beg is a current topic. The purpose of the study was to investigate the actions offered by the municipality and non-profit organizations to help these people. A qualitative approach was chosen and altogether five interviews were carried out, three with municipal representatives and two with different non-profit organizations. The result showed that there is a number of different actions and many of these are based on collaboration with the two parties. All informants were of the opinion that the implementation worked well but that there were clear limitations. The limitations included lack of knowledge about the current group and language difficulties. The results also showed that the most common merits was that the vulnerable EU-citizens were treated as people and that they got food and a roof over their heads. The results were analysed by previous research, Maslow's hierarchy of needs and Antonovsky’s sense of coherence. One of the study’s conclusions was that further knowledge about vulnerable EU-citizens who begs is necessary.

Tiggeri är ett aktuellt fenomen som debatteras flitigt i dagens samhälle. Syftet med studie var att undersöka och belysa enskilda personers uppfattningar och åsikter kring fenomenet tiggeri i Sverige. För att finna svar på detta syfte utgick vi från en kvalitativ metod och har genomfört två fokusgruppsintervjuer samt två samtalsintervjuer med enskilda personer. Intervjuerna har utgått från frågeställningar kring vilka åsikter och tankar som finns om tiggeri och orsaker till att man tigger.Vårt resultat visade att det fanns många tankar och åsikter bland enskilda personer samt att de efterföljs av ambivalenta känslor. De gemensamma åsikterna som framkommit är att tiggare lever i en utsatt situation samt att mötet med tiggaren väcker både känslor och ett ifrågasättande om dennes ärlighet. Den främsta orsaken till en tiggares situation ansågs vara fattigdom samt bristen på social välfärd.

Tiggeri och tiggare är idag ett omtalat fenomen som berör människor på olika sätt. Hur människor bildar sig en uppfattning kring ett fenomen kan många gånger avgöras av hur media framställer fenomenet. I denna studie presenteras en analys kring hur tiggeri och tiggare framställs i media över en längre tidsperiod. Materialet består av 30 artiklar publicerade i Dagens Nyheter under perioden december 1998 – december 2013. Studien utgår från ett diskursanalytiskt angreppssätt och använder även Goffmans (1972) stigmatiseringsbegrepp. Resultatet visar att det finns två rådande diskurser: fördömandet och empati och att en diskursförskjutning kring beskrivningar av tiggare sker.  Studien visar att stigmatiseringsprocesser är beständiga över tid och att tiggare tenderar att tillskrivas egenskaper som konstruerar de som homogena och avvikande grupper i samhället.

No description available.

I denna studie undersöks hur romer som tigger framställs i svensk dagspress. Med hjälp av en kritisk diskursanalys har artiklar från olika tidningar analyserats för att upptäcka vilka stereotyper som framställs i den svenska dagspressen. Empirin baseras på 21 artiklar från tidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Utifrån en socialkonstruktionistisk utgångspunkt har vi valt teorierna ”stereotyping” och andrafiering. Resultatet presenteras under fyra tydliga teman som uppkom under analysprocessen. Dessa teman är; skräck och mörker, nationalitet och etnicitet, symboler samt när ”de andra” ses som ett hot mot ”vår” ordning. Undersökningen tyder på att det sker en stereotypisering och andrafiering av romer som tigger i svensk dagspress. Studiens resultat påvisar även medias inflytelserika position i samhället och som en bidragande faktor till den strukturella diskrimineringen. Resultatet visar att det också finns ett fåtal artiklar som inte enbart vidmakthåller de gamla stereotyperna och ett ”vi” och ”dem”, utan även belyser den existerande diskrimineringen av romer som tigger.

I denna studie undersöks hur tiggare porträtteras i debattartiklar samt om det finns mönster i de olika tidningarnas porträttering. Till vår hjälp har vi använt oss av en kvalitativ innehållsanalys och hämtat vår empiri från fyra utvalda tidningar. Empirin baseras på tjugoåtta debattartiklar från tidningarna; Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. Studien utgår från en hermeneutisk inriktning med ett konstruktionistiskt synsätt. De teoretiker vi använder oss av i studien är; Bauman, Becker, Berg, Elias och Scotson. I analysen presenteras fyra teman som uppkom under resultatdelen. Dessa teman är samhällsansvar, medmänsklighet, åtgärder och förbud. Studien visar att det sker stämplingar, stigmatiseringar, utanförskap gällande tiggare och ett liv som en vandrare skildras. Det som också framkom är att det sker en diskriminering av romer som tiggare. De mönster vi fann hos tidningarna är att de i stort rör sig i samma ”åsiktsbubbla”, mer eller mindre.

Tiggare/tiggeri är fenomen som blivit allt vanligare i vårt svenska samhälle. Samtidigt som företeelsen av tiggare/tiggeri blivit mer synlig har även röster som kräver ett förbud av tiggeri höjts. Märkbart är hur det via social media sprids budskap med starka argument som belyserden problematik många människor upplever med tiggeriet. Via social media skapas uppslutningar med olika mål, som växer och frodas i nätets öppna rum. Syftet med vår studie är att få en förståelse för vad en sammanslutning av människor, i detta fall ett Facebook evenemang, kan generera i form av kommunikativ praktik samt vilken inverkan social media kan ha i frågan om dess förmåga att sprida ett budskap. Vi vill sedermera förstå uppropet och det budskap som förmedlas samt se till hur social media spelat roll fördess utveckling. Med en netnografiskt inspirerad forskningsmetod undersöker vi det socialaliv och samspel som sker online, men inom ett begränsat rum, det vill säga det evenemang vivalt att studera. Vår teoretiska referensram utgår från Canettis teori om massan makt vilken viknyter an till vårt nätverksamhälle och till sociala medier. Vidare utgår vi från begreppetFraming vilket är en kulturell inramning vilken beskriver hur sociala rörelser konstrueras, tolkas och beskriver verkligheten, samt rörelsens egen roll. Ur ett sociologiskt perspektiv vill vi förstå uppropet "Förbjud tiggeriet nu", dess budskap samthur dess mobilisering skedde inom ett offentligt rum som Facebook. Resultatet visar på hur ett budskap växer fram, hur det förmedlas och hur det sprids samt vilken stark förmåga till mobilisering ett offentligt evenemang på social media har.

No description available.

Personer som kommer till Sverige från andra EU-länder för att försörja sig genom tiggeri är ett fenomen som har ökat i omfattning på kort tid. Dessa personer har ibland sina barn med sig, vilket väcker frågor om vem som har ansvar att skydda dessa barn samt om dessa barn har rättigheter som är likställda med svenska barn. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur olika samhällsaktörer konstruerar fenomenet barn till tiggare. För att uppnå detta syfte har intervjuer genomförts med ledamöter inom socialnämnden för barn och unga samt med aktörer från frivilligorganisationer. Materialet har analyserats med perspektivanalys och med utgångspunkt i socialkonstruktivistiskt perspektiv samt barnrättsperspektivet. Resultatet har försökt skildra de olika antaganden som ligger till grund för hur informanterna beskriver barn till tiggare som socialt problem. Resultatet framhåller även hur de talar om gruppen tiggare som av romsk härkomst. I resultatet skildras vidare hur informanterna formulerar och begränsar ansvar och rättigheter för barn till tiggare. Resultatavsnittet har bland annat försökt visa hur informanternas konstruktioner genomsyras av ambivalens som består i olika omständigheter som de förhåller sig till när de talar om barn till tiggare, exempelvis lagtext, ekonomi och en ovilja att uttala sig kränkande om romer. En diskrepans mellan teori och praktik har även skildrats som berör implementering av ett barnperspektiv i informanternas verksamheter samt det faktum att det saknas fall där barn till tiggare har omhändertagits. Då forskning på området barn till tiggare visat sig vara bristfällig anser vi att vår studie kan bidra med ny kunskap inom fältet.