Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer med jurister, poliser och kvinnojoursaktiva för att utreda och analysera fenomenet olaga förföljelse. Det åsikter som framkom i intervjuerna har tolkats och analyserats utifrån den symboliska interaktionismen samt från Beckers (1997) begrepp outsiders och moraliska entrepenörer. Olaga förföljelse innehåller flera brottsrubriceringar, definitionen av olaga förföljelse är när en gärningsperson begår systematiska och upprepade handlingar mot en ett offer. Offret i sin tur upplever kontakten som oönskad, negativ och kränkande. Lagen är nystiftad och ger begränsad uppfattning om huruvida det är ett socialt problem. Åsikterna gällande detta är delad. Dels ses det som ett problem på individnivå medan andra anser att det ska klassas som ett socialt problem. Kriminaliseringen har enligt respondenterna skett till följd av att det fanns krav, från rättsväsendet, polis och kvinnojoursaktiva, på högre straffskala och ökat stöd för offren. Den definitionsprocess som konstruerar ett socialt problem anses, av två av respondenterna, många gånger startas i medier.

Syftet med studien är att undersöka supporterkulturen inom fotbollen utifrån kvinnliga deltagares upplevelser med fokus på läktarvåldet och fenomenet huliganism. Målet är att peka ut upplevda känslor och lyfta fram kvinnliga fotbollssupportrars åsikter kring ämnet. Empirin har samlats in kvalitativt, nio kvinnliga fotbollssupportrar har intervjuats. Empirin visade att fotbollskulturen förmodligen håller på att bli ett könsneutralt territorium och att det finns ett starkt samband mellan makt och kunskap, både när det gäller kvinnliga fotbollssupportrars positionering, men även i arbetet att minska våldet som förekommer i samband med fotbollsmatcher. För att kunna minska och förebygga fotbollssupportrarnas utsatthet för våld på matcher krävs det att polisen och fotbollsklubbarna utbildar sig inom detta fenomen för att sedan utbilda supportrarna. Det empiriska materialet analyserades genom teorin differentiell association, teorier inom genus och Foucaults disciplineringsprocess.

Personer som kommer till Sverige från andra EU-länder för att försörja sig genom tiggeri är ett fenomen som har ökat i omfattning på kort tid. Dessa personer har ibland sina barn med sig, vilket väcker frågor om vem som har ansvar att skydda dessa barn samt om dessa barn har rättigheter som är likställda med svenska barn. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur olika samhällsaktörer konstruerar fenomenet barn till tiggare. För att uppnå detta syfte har intervjuer genomförts med ledamöter inom socialnämnden för barn och unga samt med aktörer från frivilligorganisationer. Materialet har analyserats med perspektivanalys och med utgångspunkt i socialkonstruktivistiskt perspektiv samt barnrättsperspektivet. Resultatet har försökt skildra de olika antaganden som ligger till grund för hur informanterna beskriver barn till tiggare som socialt problem. Resultatet framhåller även hur de talar om gruppen tiggare som av romsk härkomst. I resultatet skildras vidare hur informanterna formulerar och begränsar ansvar och rättigheter för barn till tiggare. Resultatavsnittet har bland annat försökt visa hur informanternas konstruktioner genomsyras av ambivalens som består i olika omständigheter som de förhåller sig till när de talar om barn till tiggare, exempelvis lagtext, ekonomi och en ovilja att uttala sig kränkande om romer. En diskrepans mellan teori och praktik har även skildrats som berör implementering av ett barnperspektiv i informanternas verksamheter samt det faktum att det saknas fall där barn till tiggare har omhändertagits. Då forskning på området barn till tiggare visat sig vara bristfällig anser vi att vår studie kan bidra med ny kunskap inom fältet.

Den tredje december 2013 gick Skolverket ut med ett pressmeddelande ”Kraftig försämring i Pisa”, med anledning av att svenska 15-åringar presterade dåligt i det internationella kunskapstestet Pisa 2012. I samma veva började medierna rapportera om att det var fråga om en ”skolkris”, och många samhällsaktörer började diskutera problemet, dess orsaker, konsekvenser och lösningar. Mot denna bakgrund så tar denna undersökning sin utgångspunkt. Den handlar om hur ”skolkrisen” artikuleras som ett socialt problem i den svenska dagspressen och den handlar om hur samhällsaktörerna i den politiska offentligheten uppfattar detta som ett socialt problem genom den betydelseförhandling som de för. Ovanstående bakgrundsbeskrivning leder fram till följande problemformulering: hur skapas, ut-vecklas och upprätthålls skolkrisen som ett socialt problem i den svenska dagspressen? Syftet med undersökningen är att lämna ett bidrag till forskningen om hur sociala problem konstrueras, samt att lämna ett bidrag till fältet för politisk kommunikation. Undersökningen bygger på en kvalitativ textanalys med narratologiska inslag som fokuserar på skolkrisen som berättelse, vad den handlar om och hur den berättas. Empirin utgörs av 46 nyhetsar-tiklar som hämtats i från tidningarna DN och SvD under tidsperioden 3 december 2013 till 31 mars 2014. Skolkrisen skapades i och med att Skolverket publicerade pressmeddelandet ”Kraftig försämring i Pisa” och genom att medierna legitimerade krisen då de började rapportera om det som Skolverket lyft i pressmeddelandet. Att det problematiska förhållandet benämndes just som en kris och att me-dierna skapade nyhetsteman bidrog också till etablerandet det sociala problemet. Skolkrisen utveck-lades genom att olika samhällsaktörer började debattera om orsaker till förhållandet, om vem som ansågs vara ansvarig och offer respektive vinnare och förlorare, och de började dessutom diskutera lösningar. Skolkrisen upprätthölls dels genom mediernas skapande av nyhetsteman, men också ge-nom åtgärdsdebattens hjälpare och motståndare. Genom att det fanns många lösningsförslag till krisen och på grund av att det fanns många röster för och emot dessa förslag, och mediernas uppgift är att höra båda sidor, resulterade det i att rapporteringen blev omfattande och att den därmed upp-rätthölls. Ytterligare några slutsatser som är särskilt viktiga är att allmänheten har svårt att förstå vad som försiggår ifråga om Pisa-debatten, då medierna rapporterar ensidigt och partiskt till förmån för medielogiken. Dessutom styr den politiska logiken över medielogiken vilket gjort att det är ett pågående maktspel mellan medierna och politiken, där politiken styr över medierna, snarare än en offentlighet som allmänheten har möjlighet att ta ställning till.

I Kimberley, Sydafrika är tonårsgraviditeter ett utbrett socialt problem. Trots detta finns det inga insatser eller program som aktivt arbetar för att reducera problemet och dess konsekvenser. Däremot är så kallade Life skills-program förekommande i staden. Programmen arbetar för att stärka ungdomars självkänsla, framtidstro och förmåga att ta hälsosamma beslut. Syftet är att utifrån deltagarnas subjektiva upplevelser av Crossroadsprogrammet ta reda på om programmet kan verka som en förebyggande insats mot tonårsgraviditeter. Uppsatsen syftar även till att undersöka tidigare deltagares inställning till tonårsgraviditeter och om programmet haft betydelse för inställningarna. Uppsatsen baseras på informanternas upplevelser av huruvida de har blivit stärkta av deltagandet samt eventuella förändringar i deras attityder gentemot tonårsgraviditet. Resultatet beskriver att informanterna har en negativ inställning till tonårsgraviditeter och att de inte explicit uttrycker att programmet bidragit till denna inställning. Uppsatsens resultat har även försökt skildra att en utveckling av informanternas förmåga inom de olika temana kan medföra en viss preventiv effekt mot tonårsgraviditeter. Detta stödjer tidigare forskning som menar att förändringsprocesser inom dessa teman samt inom empowerment kan ha en förebyggande inverkan. Även om programmet har en viss preventiv effekt anser vi inte den tillräckligt omfattande för att det ska kunna implementeras med avsikt att förebygga tonårsgraviditeter.

Syftet med denna uppsats är att utifrån en socialkonstruktionistisk ansats förstå hur professionella som arbetar med unga som varken arbetar eller studerar definierar gruppens problematik. Vidare ämnar uppsatsen att öka kunskapen för vilka riskfaktorer professionella anser föreligga för att bli utan arbete eller studier och vilka arbetssätt samt utvecklingsbehov de identifierar. För att besvara syftet har nio semistrukturerade intervjuer genomförts med professionella som arbetar med målgruppen. Förutom socialkonstruktionismen använder sig uppsatsen av Losekes teorier om anspråksformulerande och ramkonstruktioner. I Losekes ramkonstruktion ingår diagnostiska, motiverande och prognostiska ramar vilka tillsammans hjälper anspråksformulerare att konstruera sociala problem. Uppsatsens huvudsakliga fynd är att komplexiteten i problematiken hos UVAS innebär att målgruppen inte har en enkel diagnostisk ram vilket i sin tur innebär att UVAS därmed inte har ett “social problem ownership”. Detta betyder att det inte finns någon allmängiltig definition av gruppen och dess problembild. Utöver detta identifieras i empirin en rad riskfaktorer vilka stämmer överens med vad tidigare forskning identifierat. De mest framstående riskfaktorerna är bristande individanpassningar i skola och på arbetsmarknaden. Till följd av riskfaktorerna formulerades även lösningar för hur skolan och arbetsmarknaden ska bli mer inkluderande och anpassningsbara. Till sist visar resultatet olika faktorer som uppfattas av professionella som framgångsrika i det dagliga arbetet med de unga. Uppsatsen lyfter även behovet av fortsatt forskning inom området på grund av den komplexa problembilden och knapphändig forskning i en svensk kontext.

I uppsatsen utförs en diskursanalys av tidig rådgivningslitteratur som behandlar aspergers syndrom och som riktar sig till personer med aspergers syndrom och personer i dessas närmaste omgivning. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur författarna etablerar den nya diagnosen och hur de etablerar hur den bör fungera i sitt sociala sammanhang. Analysen visar att författarna beskriver att det finns flera tillgängliga definitioner av aspergers syndrom och att det råder stor oenighet även kring om det över huvud taget bör vara en diagnos. Diagnosen framstår som mycket flexibel i sin tillämning. Resultatet av undersökningen indikerar att införandet av aspergersdiagnosen påverkar diagnosproducenternas blick för vad som är avvikande beteende. Trots den oenighet författarna beskriver kring kategorin aspergers syndrom, beskriver de inte desto mindre denna som en mycket viktig kategori och dess införande som en stor framgång. Författarna tillämpar kategorin för att tolka och beskriva människor. De tillämpar den även på människor ifrån äldre tider och beskriver tidigare kategoriseringar som felaktiga. Denna känsla av framsteg blir intressant i ljus av att det finns planer på att upplösa diagnosen aspergers syndrom mindre än 20 år efter de här texterna skrivs. Författarna etablerar att kategorin aspergers syndrom bör användas för att skapa ett nytt förhållningssätt till personer med aspergers och för att skapa en ny självförståelse, både hos personerna själva och hos deras föräldrar. Analysen visar hur författarna etablerar att diagnosen i sig ska avhjälpa det tillstånd som diagnostiseras.

Syftet med denna studie är att undersöka hur våld i nära relationer konstrueras i den politiska debatt som äger rum i massmedia. För att kunna genomföra detta har vi valt ut och analyserat 25 debattartiklar. Studiens analysmetod utgörs av den kvalitativa innehållsanalysen med en deduktiv ansats, och gör således studien kvalitativ. Utgångspunkten för studien är ett socialkonstruktionistiskt perspektiv som menar att verkligheten är socialt konstruerad, där innebörden av olika sociala fenomen skapas i samspel mellan människor. Vi har även valt att använda oss av ett genusperspektiv, för att kunna studera framställan av maskulinitet och femininitet i samband med våld i nära relationer. Under analysen av vår empiri, har vi strävat efter att fånga hur våld i nära relationer konstrueras genom att studera det utifrån olika perspektiv såsom hur det framställs som socialt problem, hur dess aktörer framställs gällande maskulinitet, femininitet samt ansvarsfördelning samt vilka lösningar som framställs som betydelsefulla. Avslutningsvis presenteras en metoddiskussion samt en diskussion om studiens kunskapsbidrag och förslag på vidare forskning.

World of Warcraft (WoW) är ett onlinespel som spelas av 11,5 miljoner spelare världen över. För vissa av dessa spelare kan livet i WoW ta över nästan allt, så som jobb, skola, andra fritidsintressen och det sociala livet utanför spelet. Förståelsen för detta spelande går isär. Är det bakomliggande faktorer som bidrar till ett högfrekvent spelande eller är det spelet i sig som är beroendeframkallande? Kan man ens bli spelmissbrukare av WoW? Vi kontaktade informanter från fyra olika verksamheter, vilka alla kommer i kontakt med ungdomar, för att få deras åsikter om onlinespelande. Några av de frågeställningar vi har ämnat besvara handlar om: de professionellas föreställningar om spelaren, om de anser att det är ett socialt problem eller inte samt om det är viktigt för professionella att ha kännedom om livet i virtuella världar så som Wow?. Det vi har kommit fram till är att de professionella i sina svar tycks vara färgade av sina respektive yrkesroller. Deras olika förklaringsmodeller, som bl a handlar om bakomliggande orsaker till ett problematiskt spelande, stämmer väl överens med den verksamhet de arbetar i. Det konstateras i intervjuerna att det kan vara svårt att skilja på vad som är vanliga tonårsproblem och vad som är dataspelsberoende samt att det finns en risk för moralpanik då det handlar om dessa frågor. / World of Warcraft (WoW) is an online game that has 11.5 million players all over the world. For some players life in WoW can become more important than real life. The understanding of the game diverges. Is it the excessive amount of time playing the game or the game itself that’s addictive? Is it even possible to get addicted to WoW? We contacted four informants from four different professions, that all work with young people, to get their opinions about online gaming. Some of the questions we have tried to answer is about professional conception of the player, if they consider gaming to be a social problem or not and if it´s important for professionals to have knowledge about the life in virtual worlds such as WoW?.Our findings show that the informants seem to be influenced by their respective roles of profession. Their different explanations, which contain the underlying causes to a problematical gaming, correlates with their profession. We have come to understand that it is difficult to separate what is ordinary teenage problems and what is video game addiction and also that there is a risk for moral panic talking about these questions.

The aim of this paper is to examine the construction of problems with gambling as a social problem. We have through a document study examined the intertwined causes, consequences, actors and solutions related to gambling and how twentyone Swedish municipalities define gambling through their official strategies. In regard to rather recent changes in the law (SFS 2001:453) with added responsibility to the municipalities, gambling is now a part of addiction. Our results show that few regulatory documents mention causes behind gambling disorder and most of the municipalities focus on solutions. The choice and use of terms seems to vary and to what extent they mention gambling as a part of their social work. We have also observed that a conjunction between mental health issues and gambling problems are described as both cause and consequence, which appears necessary to be recognized during treatment. We consider that our result also shows a possible variety in the attitudes and ideas of what a gambling addiction or abuse means for the individuals and/or the society as a whole. In summary it appears that regarding where one lives in Sweden, the care for gamblers in need of support will continue to differ.