Den tredje december 2013 gick Skolverket ut med ett pressmeddelande ”Kraftig försämring i Pisa”, med anledning av att svenska 15-åringar presterade dåligt i det internationella kunskapstestet Pisa 2012. I samma veva började medierna rapportera om att det var fråga om en ”skolkris”, och många samhällsaktörer började diskutera problemet, dess orsaker, konsekvenser och lösningar. Mot denna bakgrund så tar denna undersökning sin utgångspunkt. Den handlar om hur ”skolkrisen” artikuleras som ett socialt problem i den svenska dagspressen och den handlar om hur samhällsaktörerna i den politiska offentligheten uppfattar detta som ett socialt problem genom den betydelseförhandling som de för. Ovanstående bakgrundsbeskrivning leder fram till följande problemformulering: hur skapas, ut-vecklas och upprätthålls skolkrisen som ett socialt problem i den svenska dagspressen? Syftet med undersökningen är att lämna ett bidrag till forskningen om hur sociala problem konstrueras, samt att lämna ett bidrag till fältet för politisk kommunikation. Undersökningen bygger på en kvalitativ textanalys med narratologiska inslag som fokuserar på skolkrisen som berättelse, vad den handlar om och hur den berättas. Empirin utgörs av 46 nyhetsar-tiklar som hämtats i från tidningarna DN och SvD under tidsperioden 3 december 2013 till 31 mars 2014. Skolkrisen skapades i och med att Skolverket publicerade pressmeddelandet ”Kraftig försämring i Pisa” och genom att medierna legitimerade krisen då de började rapportera om det som Skolverket lyft i pressmeddelandet. Att det problematiska förhållandet benämndes just som en kris och att me-dierna skapade nyhetsteman bidrog också till etablerandet det sociala problemet. Skolkrisen utveck-lades genom att olika samhällsaktörer började debattera om orsaker till förhållandet, om vem som ansågs vara ansvarig och offer respektive vinnare och förlorare, och de började dessutom diskutera lösningar. Skolkrisen upprätthölls dels genom mediernas skapande av nyhetsteman, men också ge-nom åtgärdsdebattens hjälpare och motståndare. Genom att det fanns många lösningsförslag till krisen och på grund av att det fanns många röster för och emot dessa förslag, och mediernas uppgift är att höra båda sidor, resulterade det i att rapporteringen blev omfattande och att den därmed upp-rätthölls. Ytterligare några slutsatser som är särskilt viktiga är att allmänheten har svårt att förstå vad som försiggår ifråga om Pisa-debatten, då medierna rapporterar ensidigt och partiskt till förmån för medielogiken. Dessutom styr den politiska logiken över medielogiken vilket gjort att det är ett pågående maktspel mellan medierna och politiken, där politiken styr över medierna, snarare än en offentlighet som allmänheten har möjlighet att ta ställning till.