Den tredje december 2013 gick Skolverket ut med ett pressmeddelande ”Kraftig försämring i Pisa”, med anledning av att svenska 15-åringar presterade dåligt i det internationella kunskapstestet Pisa 2012. I samma veva började medierna rapportera om att det var fråga om en ”skolkris”, och många samhällsaktörer började diskutera problemet, dess orsaker, konsekvenser och lösningar. Mot denna bakgrund så tar denna undersökning sin utgångspunkt. Den handlar om hur ”skolkrisen” artikuleras som ett socialt problem i den svenska dagspressen och den handlar om hur samhällsaktörerna i den politiska offentligheten uppfattar detta som ett socialt problem genom den betydelseförhandling som de för. Ovanstående bakgrundsbeskrivning leder fram till följande problemformulering: hur skapas, ut-vecklas och upprätthålls skolkrisen som ett socialt problem i den svenska dagspressen? Syftet med undersökningen är att lämna ett bidrag till forskningen om hur sociala problem konstrueras, samt att lämna ett bidrag till fältet för politisk kommunikation. Undersökningen bygger på en kvalitativ textanalys med narratologiska inslag som fokuserar på skolkrisen som berättelse, vad den handlar om och hur den berättas. Empirin utgörs av 46 nyhetsar-tiklar som hämtats i från tidningarna DN och SvD under tidsperioden 3 december 2013 till 31 mars 2014. Skolkrisen skapades i och med att Skolverket publicerade pressmeddelandet ”Kraftig försämring i Pisa” och genom att medierna legitimerade krisen då de började rapportera om det som Skolverket lyft i pressmeddelandet. Att det problematiska förhållandet benämndes just som en kris och att me-dierna skapade nyhetsteman bidrog också till etablerandet det sociala problemet. Skolkrisen utveck-lades genom att olika samhällsaktörer började debattera om orsaker till förhållandet, om vem som ansågs vara ansvarig och offer respektive vinnare och förlorare, och de började dessutom diskutera lösningar. Skolkrisen upprätthölls dels genom mediernas skapande av nyhetsteman, men också ge-nom åtgärdsdebattens hjälpare och motståndare. Genom att det fanns många lösningsförslag till krisen och på grund av att det fanns många röster för och emot dessa förslag, och mediernas uppgift är att höra båda sidor, resulterade det i att rapporteringen blev omfattande och att den därmed upp-rätthölls. Ytterligare några slutsatser som är särskilt viktiga är att allmänheten har svårt att förstå vad som försiggår ifråga om Pisa-debatten, då medierna rapporterar ensidigt och partiskt till förmån för medielogiken. Dessutom styr den politiska logiken över medielogiken vilket gjort att det är ett pågående maktspel mellan medierna och politiken, där politiken styr över medierna, snarare än en offentlighet som allmänheten har möjlighet att ta ställning till.

I denna uppsats undersöks hur synen på skolan och vad eleverna lär sig framställs i svenska dagstidningar: 1982, då omfattande förändringar ägde rum i den svenska skolan och inrikespolitiken och 2013 då skolan var i fokus med anledning av de negativa Pisa-resultaten. Syftet med uppsatsen är att studera hur debatten om skolkrisen har förändrats i dagstidningar i anslutning till valrörelserna 1982 och 2013. Ett övergripande syfte är också att undersöka om debatten har givit upphov till en specifik skolkrisgenre. De frågeställningar som jag utgår ifrån är: Hur framförs synen på skolans problem och vem som är ansvarig för dem? Hur framförs synen på eleverna och vad de lär sig i skolan? Vilka diskurser kommer till uttryck i debatten om skolan? Jag använder två analysmetoder eftersom dessa metoder kompletterar varandra och gör analysen heltäckande. För att förtydliga argumentationen i texterna använder jag den pragmadialektiska argumentationsanalysen. För att identifiera vilka diskurser som aktiveras i debatten använder jag Faircloughs tredelade modell inom den kritiska diskursanalysen. Resultatet skiljer sig åt mellan materialet från de två tillfällena. 1982 är uppfattningen att skolan var sämre förr men det finns samtidigt ett starkt hopp om att utvecklingen ska gå att vända till det bättre. Eleverna anses drabbade av skolpolitiska reformer som gör det svårt för dem att klara skolan. Den politiska diskursen är förhållandevis lågmäld och kritiken mot skolan riktas ofta mot en grupp eller mot något som inte riktigt kan specificeras. 2013 finns en motsatt uppfattning, som pekar på att skolan var bättre förr och att den negativa utvecklingen kan bli mycket svår att vända. Den skolpolitiska debatten har en betydligt hårdare ton och utbildningsminister Jan Björklund får stå till svars för mycket av skolans misslyckande. Efter det dåliga Pisa-resultatet får eleverna representera skolkrisen, som på längre sikt ses som ett hot mot Sveriges framtid.