No description available.

Syftet med den här studien är att undersöka och ge en bild av hur svenska kommuner arbetar med att implementera Barnkonventionen i deras planeringsprocess. Studien genomfördes genom att skicka ut en enkätundersökning till alla Sveriges 290 kommuner för att skapa en uppfattning om vilka metoder och tillvägagångssätt kommuner använder, vilket resulterade i svar från 123 kommuner som studiens resultat baserades på. Det undersöktes även vilket av Boverkets tre definitioner av perspektiv på barn (Barns perspektiv, Barnperspektivet och Barnrättsperspektivet) svenska kommuner använder för att ge barn större inflytande och en ökad delaktighet i deras planeringsprocess. Studien undersökte även om det finns en eventuell skillnad i kommuners arbete beroende på deras befolkningsstorlek, samt vad detta kan bero på och leda till. Chi²-tester användes för att analysera kommunernas svar på enkäten och finna eventuella samband mellan variabler som kommunens befolkningsstorlek och deras svar på enkätfrågor. Ett eventuellt samband visar att det finns en skillnad i kommunens befolkningsstorlek och hur långt i arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen kommunen har kommit. Kommunernas svar kommer även att kategoriseras genom en delaktighetsmodell från UNICEF, vilket visar till vilken grad barn är delaktiga i kommunens planeringsprocess. Resultatet visar att svenska kommuner har kommit olika långt samt arbetar på olika sätt med implementeringen av Barnkonventionen. Via analyser, baserad på tillgängliga data går det att finna ett antal samband mellan kommunernas befolkningsstorlek och hur arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen går till. Befolkningsmässigt större kommuner ger barn i bredare utsträckning en mer delaktig roll i sin planering, då undersökningen visade att det är en större procentandel befolkningsmässigt stora kommuner där barn är delaktiga i planeringsprocessen. Samtidigt använder befolkningsmässigt mindre kommuner sig av metoder som ger barnen en större möjlighet att uttrycka sina åsikter och synpunkter på ett värdefullt sätt, som exempelvis workshops där kommunen kan arbeta närmare barnen tack vare den mindre befolkningsstorleken. Studien visar att majoriteten av de medverkande kommunerna uppnår minimikravet i delaktighetsmodellen, dock finns det förbättringspotential i synsättet på barn som en viktig tillgång i den fysiska planeringen. Om fler kommuner väljer att använda sig av Barns perspektiv kan kommuner ha ett synsätt som ger barn en större chans att vara delaktiga och få sina åsikter hörda, och sedan användas som beslutsunderlag / The purpose of this study is to investigate and provide a picture of how Swedish municipalities are working to implement the Convention on the Rights of the Child (CRC) in their planning process. The study was conductedby sending out a survey to all 290 municipalities in Sweden in order to get an idea of the methods and approaches used by municipalities. The survey resulted in 123 answers which the result of the study then was based on. It was also investigated which of three perspectives on children by the definition of the National Board of Housing, Building and Planning (The Children’s perspective, The Children’s rights perspective, and the Child perspective) Swedish municipalities use to give children more influence and participation in their planning process. The study also investigated whether there is a possible difference in the work of municipalities depending on their population size, and its causes. Chi-square tests were used to analyze the municipalities' responses to the questionnaire and to find possible correlations between variables such as the size of the municipality's population and their answers to the questionnaire questions. A possible correlation would show that there is a difference based on the population of the municipality and their progress to implement the CRC. The responses of the municipalities will also be categorized using a UNICEF participation model, in which the municipalities are placed at different levels in the model based on the level of participation by children in the planning process. The results show that Swedish municipalities have made different progress and are working in different ways with the implementation of the CRC. Analyses based on the available data reveal a number of associations between the size of the municipalities' populations and the way in which children's participation in the planning process is handled. Larger municipalities in terms of population give children a more participatory role in their planning, which were shown by the higher level of percentage of child participation in more populated municipalities. While smaller municipalities in terms of population use methods, such as workshops, that give children a greater opportunity to express their views and opinions in a meaningful way. The study shows that the majority of the participating municipalities meet the minimum requirements of the participation model, but there is room for improvement in the approach to children as an important asset in spatial planning. If more municipalities choose to use the Child perspective, municipalities can have an approach that gives children a greater chance to be involved and have their opinions heard, which would then be used as a basis for decisions.

Sammanfattning Titel: I vilken utsträckning tar nordisk forskning hänsyn till barn som upplevt våld? – En Scoping review om konsekvenser för barn som upplevt våld i nära relation utifrån barndomssociologin och ett intersektionellt perspektiv. Författare: Sandra Adam & Rebecka Göransson Handledare: Nina Åkerlund Examinator: Tina Olsson Följande uppsats är en litteraturstudie i form av en scoping review på redan befintlig forskning om barns konsekvenser av att ha upplevt våld i nära relation. Bakgrund: Var tionde barn i Sverige har upplevt våld i nära relation. Våld mot barn i nära relationer är ett relativt nytt forskningsområde och ett utbrett folkhälsoproblem. I flertalet fall av våld i nära relation finns det barn i hushållet. Forskning visar på att barn är sårbara och att våldet leder till psykiska, beteendemässiga och sociala konsekvenser. Våld mot barn går även att ses som en försvårande omständighet när det dessutom sker av barnets omsorgspersoner. Syfte: Syftet med uppsatsen är att utifrån barndomssociologin och det intersektionella perspektivet studera forskning från Norden som involverar barn som har upplevt våld i nära relationer. Metod: En sammanställning av 17 vetenskapliga artiklar gjordes genom en scoping review utifrån Arksey & O´malleys modell. Artiklarna togs fram genom sökningar i två olika databaser och därefter gjordes en kvalitetsgranskning av alla 17 artiklar. Analysen är teoridriven, vilket innebär att resultatet analyserades utifrån barndomssociologin och ett intersektionellt perspektiv som därefter delades in i över- och underteman. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudteman och tio underteman. Det första huvudtemat belyser synen på barn i nordisk forskning; hur barn beaktas och hanteras. Analysen visar att barn hanteras en homogen grupp i flera avseenden. Det andra huvudtemat är konsekvenser av våld vilket belyser olika våldsformers lång- och kortsiktiga konsekvenser för barn. Olika våldsformer påverkar barn på olika sätt, men tenderar att överlappa varandra i flesta fall. Det tredje temat handlar om hur våldet får olika konsekvenser för olika barn. Här lyfts forskningens representation av kön och ålder, närmare bestämt pojkar, flickor, små barn och ungdomar. Slutsats: Barn som utsätts för våld i nära relation är olika och bör därför hanteras som en heterogen grupp både i forskning och praktiskt socialt arbete.

Denna studie granskar förvaltningsrättens barnperspektiv i sex domstolsbeslut då ungdomar dömts till tvångsvård enligt 3 § LVU. Studien syftar till att granska om förvaltningsrättens bedömningar är rättsäkra genom att analysera om barnperspektivet beaktas i besluten. Studien syftar även till att studera det tidigare forskningsfältet om tvångsvård av unga för att undersöka vilka effekter tvångsvård kan leda till för den unge. Genom en kritisk diskursanalys har domstolsbesluten analyserats utifrån teorier om makt samt barnkonventionens riktlinjer och föreskrifter. Vidare har tidigare forskning analyserats för att studera tvångsvårdens effekter på ungdomarna. Studien visar att tvångsvård kan leda till negativa effekter för ungdomarna. Vidare framkommer det i studien att barnperspektivets mångfacetterade karaktär kommer till uttryck i domstolsbeslutens olika tolkningar och konstruktioner, där rättssäkerheten gällande barnperspektivet har tolkats fått olika ställning i besluten. De olika konstruktionerna av besluten visar att det tycks finnas en problematik med tolkningen av lagtexten i förvaltningsrättens bedömningar och att barnkonventionens föreskrifter inte alltid användas i tillräcklig utsträckning. I beslutens komplexitet får barnet ibland både en objektsstatus och/eller en subjektsstatus. Barnets position under processens gång är därför en central fråga för att säkerställa ett rättssäkert barnperspektiv. / This study analyzes the administrative court and if they ensure the “child's perspective” when judging youths to compulsory care. This has been studied by reviewing CRC:s guidelines and if the court follows these guidelines and applicable laws in their decisions. The material that have been analyzed consists of six court decisions concerning youth that are convicted pursuant to 3 § LVU. The study also intends to see what effects compulsory care has on youth. The court decisions are analyzed through a critical discourse analysis based on theories of power. Furthermore, previous research is analyzed relating to the child's best interests and the consequences for youth being placed in compulsory care to see what effects it can lead to. The study has shown that compulsory care can lead to negative effects for the youth and that the child’s perspective has a multifaceted character which is reflected in the court decisions different interpretations and constructions. The various constructions in the decisions have shown that there seems to be some problems with the interpretation of the law and that the CRC's guidelines are not always used sufficiently. The complexity of decisions shows that the child at times is seen as both as an object and/or a subject. The child's position during the process is therefore a key issue to ensure a legally secure child's perspective.

År 2021 trädde en ny lag om barnfridsbrott i kraft, vilket innebär att det är straffbart att barn bevittnar brott i nära relationer. Studiens syfte var att undersöka socialsekreterares upplevelser och erfarenheter av hur barnfridsbrottslagen påverkat det praktiska arbetet med barn som har bevittnat våld i nära relationer. För att uppnå syftet valdes en kvalitativ ansats och sju semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare genomfördes. Empirin analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Som teoretisk utgångspunkt för analysen valdes organisationsteori ur ett Human Resource-perspektiv samt begreppen “barnperspektivet” och “barnets bästa”. Resultatet tolkades även mot bakgrund av tidigare forskning om barnfridsbrottslagen och socialtjänstens praktiska arbete med barn som upplevt våld. Resultatet visade att ett fåtal av socialsekreterarna upplevde sig ha tillräckligt med kunskap om lagstiftningen och majoriteten önskade mer kunskap. De mest påtagliga förändringarna i arbetet efter införandet av lagen var att socialsekreterare bör överväga om polisanmälan ska göras, det blir tydligare i kommunikation med föräldrar att det är brottsligt för barn att bevittna våld samt att lagen möjliggör att kunna bryta det våldsamma mönstret. De mest framträdande utmaningarna var att det krävs ett grundbrott, att det är svårt att närma sig våldsproblematiken med både föräldrar och barn samt att polisförhör tenderar att dröja. Förbättringsmöjligheter som socialsekreterare önskade var tydligare beskrivningar på; centrala begrepp och ansvarsfördelningar mellan olika professioner. Slutsatsen var att socialsekreterare är i behov av mer stöd och resurser för att kunna arbeta med barnfridsbrottslagen på bästa sätt och för att de ska kunna ha en samsyn kring arbetet. / In Sweden, since 2021, it is illegal to let children witness domestic violence. In this qualitative study, we investigate social workers’ experiences regarding the question of how the respective law affects their work with children and adolescents. We conducted seven semi-structured interviews with social workers. The data was analyzed through a qualitative content analysis. The theoretical starting point of the analysis was organization theory from a Human Resource-perspective and the concepts “child perspective” and “best interest of the child”. We also refer to previous research on the new law and the practical work of the social services. The results of the study show that a few social workers feel that they have enough knowledge of the legislation and the majority wish for more knowledge. The most obvious change is that social workers need to consider filing a police report, that it can be clearly communicated that it is criminalized to let children witness domestic violence and a possibility to break the violent pattern. Challenges with the law was that a fundamental crime is required, to approach the problem of violence with parents and children and that police interrogation tends to be delayed. Suggestions for improvements are clearer descriptions of central concepts and distribution of responsibilities between different professions. The conclusion was that social workers need additional support and resources to be able to work with the new law in the best way to be able to have a consensus regarding the work.