The aim of this study is to explore how children experience their social community in the preschool and see how norms and views in the preschool environment could be related to a structural perspective on bullying. I have interviewed six children, five or six years old, about norms, relationships, inclusion, exclusion, friendship and violations in the preschool. There have been a total of six interviews with two to three children in each interview. During the first two interviews I read two children’s books and the discussed them with the children. The third interview included questions about relationships and violations based on the books and the children’s earlier answers. I have analyzed the interviews to see how the children’s answers correspond to research about norms, relationships, inclusion, exclusion, friendship and violations in the preschool and bullying from a structural perspective. The research states that gender and age are the two main reasons for exclusion in the preschool, and that age can be a social resource which can be used to exercise power over younger children. The results show that the children answers correspond quite well with what the research tells us. They emphasize on the importance of being nice, and they react strongly towards violence and psychological violations. They show awareness of gender norms and equality, but this is not always the case when it comes to age differences. My conclusion from this study is that there is a gap between what the research states about age in the preschool and how age and age norms are actually being addressed in the preschool, on an organizational, group and individual level. The children’s views on age norms in the preschool could be a sign that violations between children of different age groups could be accepted within preschools, which could in turn be a starting point for bullying.

Studiens syfte är att undersöka hur barnrättsperspektivet utifrån Barnkonventionen uppfattas i förskolan. Frågeställningarna bygger på Barnkonventionens fyra huvudartiklar. Hur uppfattar för-skollärarna att alla barn har samma rättigheter och lika värde? Hur uppfattar förskollärarna att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn? Hur uppfattar förskollärarna barnets rätt att utvecklas? Hur uppfattar förskollärarna barnets rätt att komma till tals? Studien är en kvalitativ studie med en hermeneutisk ansats. Fokusgrupper har använts för att samla in empirin. Studiens resultat visar att förskolan i hög grad beaktade barnrättsperspektivet men att förskollärarna inte hade så hög kännedom om att barnrättsperspektivet hör hemma i Barnkonventionen. Skol-lagen och den reviderade läroplanen för förskolan hade implementerats på förskolorna och det framkom tydligt att förskollärarna kunde sin läroplan. Förskollärarna använde sig av medvetna strategier för att följa värdegrunden i förskolan. Det framkom att förskolan arbetade medvetet för att värna om barnens rättigheter och lika värde samt för att skapa möjligheter för varje barn att få komma till tals. Förskolans pedagoger arbetade med att lyssna på barnen och försökte ge dem in-flytande i verksamheten. Förskollärarna beskrev att det var en svår balansgång att tillgodose varje barns behov samtidigt som de i sin pedagogroll behövde ha hela barngruppen i åtanke. Studien visar att det relationella samspelet mellan barn-barn och mellan barn-vuxen är viktigt för att främja barnets utveckling. Förskollärarna i studien var väl medvetna om att deras förhållningssätt påverkade barnen och att det flexibla arbetssättet på förskolan är betydelsefullt för att möta barnen där de är samt fånga deras motivation. / The purpose of the study is to investigate how the Child Rights Perspective from the Children’s Convention is perceived in the pre-school. The research questions are built upon the four main articles of the Children’s Convention. How does the pre-school teachers perceive that every child’s same rights and equal value should be brought out? How does the pre-school teachers perceive that every decision concerning a child should be taken with the child’s best interest in mind? How does the pre-school teachers perceive every child’s right to develop? How does the pre-school teachers perceive every child’s right to be heard? The study is a qualitative study with a hermeneutic approach. The empirical data collection was performed in focus groups. The results show that the pre-school to a large extent takes the Child Rights Perspective into consideration. However, the pre-school teachers did in many cases not know that the Child Rights Perspective belongs in the Children’s Convention. The education act and the modified pre-school program had been implemented in all pre-schools in focus of the study and it was clear that the pre-school teachers knew the pre-school program well. The pre-school teachers used strategies to follow the basic values in the pre-school. The pre-schools further proved to work with the inten-tion to protect every child’s equal rights and same value as well as to give every child opportunities to be heard. Pedagogues of the pre-school worked with listening to the children and tried to give them influence in the pre-school operations. The pre-school teachers described that meeting the individual needs of every child in combination with having the entire children group in mind is hard to balance. The study further shows that the relational connections between the children and between the children and the adults are both important to nourish the development of the individual child. The pre-school teachers was well aware of that their approach affects the children and that the flexible way to operate in the pre-school is meaningful in terms of meeting the children where they are and to capture their motivation.

Uppsatsens syfte var att undersöka hur den ideella föreningen Bryggan och Kriminalvården ger stöd till barn med frihetsberövade föräldrar. Vi ville undersöka hur de yrkesverksamma tar barnets bästa i beaktning och hur de använder och definierar begreppet “barnperspektiv” i sin verksamhet. Studien genomfördes med en kvalitativ metod genom fem intervjuer med yrkesverksamma inom Bryggan och Kriminalvården. Analysen av materialet gjordes med empowerment som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att Bryggan och Kriminalvården definierar barnperspektiv på olika sätt, men att de båda verksamheterna har en ambition att ha ett bra bemötande i möte med barnen. Som ideell organisation jobbar Bryggan mer direkt med barnen och kan då i större grad tillgodose deras behov jämfört med Kriminalvården som begränsas av lagar och regler. / The purpose of this study was to explore how the non-profit organization Bryggan and The Prison and Probation Service support children with incarcerated parents. We wanted to research how the professionals in these organizations have the best interest of the child at hand, and how they use and define “children’s perspective” in their daily work. The qualitative study involved interviewing professionals that worked in the chosen organizations. The analysis was made with empowerment as the theoretical frame of reference. The result of the study shows that Bryggan and the prison service define “children’s perspective” differently. However both organizations aim to meet the children with a good treatment. As a non-profit organization, Bryggan works more towards the children, and can therefore satisfy their needs in a greater extent than the prison service, which are more bound by laws and rules.

This dissertation is about post-divorce families. The central question is how family is constructed after divorce. The aim is to study how family relationships are negotiated, transformed and reproduced after the separation. The research is based on 24 in-depth interviews with twelve young adults, between the ages of 21 and 29, with divorced parents. Their narratives about their families are analysed using a theoretical framework inspired by the individualization theories (Beck & Beck-Gernsheim 2001; Giddens 1997, 1995) and the doing family perspective (Morgan 1996; Silva & Smart 1999a), especially focusing on the concepts of negotiation and family practices. More specific questions raised in the dissertation are how are family boundaries drawn by the young adults? How do the interviewees understand the new organization of their families, which has been renegotiated after the separation? What perception of motherhood and fatherhood can be found in the narratives? And, finally, to what extent are family relationships after divorce negotiated in the way that the individualization theories claim? The results show a quite complex picture of family life after divorce. While both parents are often described as participating parents, the family practices after divorce appear clearly gendered. The mother’s involvement in taking care of the child seems not to be negotiable in the same way as the father’s. Hence, motherhood appears natural and taken for granted to a much greater extent than fatherhood. The negotiations between the parents after divorce can be of both an explicit and implicit character according to the narratives, but yet another kind of negotiation are the indirect negotiations. In these negotiations, the child is used as a go-between or carrier, a position that seems to limit their own possibility to participate in the decision making. Another aspect that seems to diminish children’s participation is the principle of loyalty to both their biological parents. The results also show that the children’s living arrangements after divorce are characterized by changes and renegotiations rather than being permanent. The parents’ new partners are described in different ways in the narratives, however, they are often seen as turning points that have a major influence on the family relationships. The nuclear family as a normative ideal is present in all the interviews but in different ways. While some express an explicit critique of it, others regard it as something that they want for themselves in the future. What constitutes a family according to the narratives? Firstly, blood ties and formal relationships are pointed out. Secondly, the feeling of solidarity and closeness is viewed perhaps as the most evident element of family life. This feeling can be created by open communication as well as by spending time together on a regular basis. Thirdly, growing up together and/or sharing everyday life practices are also considered as vital to develop and maintain close family ties. This means that the family boundaries after divorce are renegotiated over time rather than permanent. These negotiations take place in a certain context, where gender norms, earlier experiences and other social relationships play an important role.

Many studies show that children are negatively affected by the consequences of growing up in a family relying on long-term economic support. Despite this, the children’s perspective is flawed in the process of administrating financial aid. The outset during our study has been, from our own experience, that the application of the children’s perspective differs depending on which clientele the parents belong to. This potential difference could mean a legal uncertainty, which we consider to be highly relevant to investigate. The purpose of this paper is to enlighten the children’s perspective during the administration of financial aid to families relying on long-term economic support, to analyse how social workers state that they use the children’s perspective in these cases. Based on the purpose, we examined how social workers use their scope of action to include the children’s perspective when administrating financial aid, also if they included the children’s perspective differently depending on which clientele the parents belonged to. The study was performed with the help of a qualitative method in the form of semi-structured interviews with six social workers from the section of financial aid in an urban area of Malmö. The empirical data collected from the interviews were analysed from different perspectives, which then reconnected to the current state of knowledge and the theories Organisations-theory for public sectors and Street-Level Bureaucracy. From our findings we concluded that the difference in how the children’s perspective was included depending on which clientele the parents belonged to was non-existent. Instead, the findings showed that the children’s perspective was entirely missing. The respondents claimed, in different ways, that they tried to meet the children’s needs, but in the end, the needs of the children did not affect the outcome of the decisions. Therefore, one can argue that there is a legal certainty in the process, since the children’s perspective is not included in the administration of financial aid at all. Concurrently, the legal certainty means that the children’s perspective is not included at all. Furthermore, the respondents imply that there is room to include the children’s perspective in their scope of action. However, in doing so it creates a paradox since their guidelines, norms and laws constrain them to a point to which the scope of action no longer exists.

Bakgrund och problemformulering Barn som vårdas på sjukhus kan uppleva det som skrämmande och obehagligt. De känner oro, ångest och det kanske blir en skräckfylld upplevelse. Rädsla för smärtsamma ingrepp som procedurer med nålar är vanliga. Många studier har visat att djurassisterad terapi/aktivitet har en positiv effekt som kompletterande behandling för barnens hälsa. Hur upplever barn sällskapsdjur vid sjukhusvården? Vad ger sällskapsdjur för effekt hos barn som vårdas på sjukhus? Studien är en litteraturstudie som handlar om att undersöka detta. Syfte Beskriva barns upplevelser av sällskapsdjur vid sjukhusvård Metod Studien utfördes som en litteraturöversikt av både kvantitativa och kvalitativa artiklar enligt Friberg (2018). Sökning gjordes i databaserna CHINAHL, MEDLINE, PUDMED samt även manuell sökning. En kombination av sökbegrepp användes för att skapa ett avgränsat urval av artiklarna som svarade mot syftet. Resultat 10 artiklar granskades som gällde djurassisterad terapi, djurassisterad aktivitet och djurassisterad innervation inom sjukhusvården. Analysen av artiklarna visade hur barn upplevde en reducerad ångest, oro, smärta och ökade sin sociala kommunikation. Analysen visade även att det gav en positiv effekt som distraktion mot smärta, exempel vid blodprovstagning. Barnen beskriver att deras sjukhusminnen blev mer positiva med hunden som interaktion. Diskussion Sällskapsdjur som omvårdnadsalternativ på sjukhus har visat sig ha en positiv effekt för barnen. Resultaten visade att djurassisterad terapi, djurassisterad aktivitet och djurassisterad innervation kan underlätta kommunikation, ge positiva känslor, fysisk avkoppling och motivation för aktivering. Dessa resultat är värdefulla för framtida forskning för att kunna framhålla sällskapsdjur som en kompletterande behandling för barn på sjukhus.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring förskolebarns syn på sin utomhusmiljö i relation till vuxnas närvaro och miljöns möjligheter till utveckling, lek och lärande. Insamling av empirisk data grundade sig i två steg, fotografering av förskolegårdarna utförd av barnen själva och kvalitativa intervjuer med utgångspunkt i bilderna och semistrukturerade frågor. Empirin har analyserats genom att insamlat material från de båda källorna vägts samman. Den utvecklingspedagogiska teorin stöttar analysen med fokus på begreppen variation, mångfald, riktadhet, erfarande och metakognition. I resultatet synliggjordes förskolebarns uppfattningar om vuxnas närvaro utomhus och utemiljöns egna möjligheter till utveckling, lek och lärande. Beroende på utomhusmiljöns utformning bidrog den till olika erfaranden som ledde till lärande med fokus på naturkunskap, motorik och sociala färdigheter. Vuxna som arbetade på förskolan sågs av förskolebarn som frånvarande i leken, samtidigt som det av barnen uttrycktes en efterfrågan av ökad vuxennärvaro. Slutsatsen av resultatet kopplad till de teoretiska utgångspunkterna var att undervisning genom riktadhet och metakognitiva dialoger uteblev utomhus. Utomhusmiljön i sig själv gav samtidigt stora möjligheter till erfarande och lärande inom naturvetenskapliga ämnen samt sociala och motoriska färdigheter.

Att under en längre period i förskolan uppleva otillräcklig emotionell trygghet kan få konsekvenser förförskolebarns utveckling. Forskningen om vilken relevans och betydelse som barnen tillskriver sina upplevelserav trygghet är mycket begränsad. Denna studie är därför utformad med syfte att utifrån ett fenomenologisktperspektiv visa hur pedagoger kan närma sig barns livsvärld och få förståelse för hur enskilda barn på de olikaavdelningarna upplever emotionell trygghet. Detta genom att undersöka hur en grupp med fem- och sexåringarupplever begreppen tillit och trygg bas. Begrepp som enligt anknytningsteorin är grundläggande för barns totalaupplevelse av emotionell trygghet. Studien är kvalitativ, med semistrukturerade intervjuer somdatainsamlingsmetod och interpretative phenomenological approach (IPA) som analysmetod. Resultatet visar atttillit spelar en central roll i barns livsvärld när det kommer till de relationer som barnen har och skapar iförskolan. Vidare är de känslor som framkallas i en specifik situation avgörande för hur barnen uppleveremotionell trygghet. För att verkligen kunna förstå hur barn upplever tillit och emotionell trygghet behöver merforskning genomföras med utgångspunkt i barns perspektiv. Genom att anta barns perspektiv kan pedagoger fåförståelse för varje enskilt barns livsvärld, och på så sätt öka pedagogernas möjligheter att möta varje barnssocioemotionella behov.

<p>Abstract</p><p>Evidence based research has shown that organized parent support programmes have a good</p><p>effect in strengthening the role of the parent and preventing problems during growth. This</p><p>in turn has a great significance for Public Health.</p><p>Komet is one of the evidence based programmes used in Sweden, based on American</p><p>programmes and adapted to Swedish conditions.</p><p>This qualitative study consists of interviews with six children between six and nine years</p><p>with behaviour problems, whose parents have taken part in the Komet programme.</p><p>With Grounded Theory as research approach the children’s experiences of the programme</p><p>and relations within the family have been looked into and analysed.</p><p>The result of this study suggests that a space for growth of their own is a common need of</p><p>the children, and that this can be achieved by giving them the opportunity to function in a</p><p>family environment where they are seen and understood.</p><p>The Komet programme contributed to this by giving the family tools to strengthen relations</p><p>within the family, create calm and make the children more visible.</p><p>The self image of the children in this study had improved which gave them more room to</p><p>grow in a strengthened family situation. This in turn improved conditions for good feelings,</p><p>and sense of well being, of importance for child development and health.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Evidensbaserad forskning har visat att organiserade föräldrastödsprogram ger god effekt när</p><p>det gäller att stärka föräldrarollen och därmed förebygga problem under uppväxten. Detta har</p><p>i sin tur stor betydelse för den framtida folkhälsan.</p><p>Komet är ett av de evidensbaserade föräldrastödsprogram som används i Sverige idag och</p><p>som utgår från amerikanska föräldrastödsprogram, anpassade till svenska förhållanden.</p><p>Den här kvalitativa studien bygger på intervjuer med sex barn mellan 6 och 9 år med</p><p>beteendeproblem, vars föräldrar deltagit i Komet-programmet. Med grundad teori som ansats</p><p>har barnens upplevelser av programmet och relationerna i familjen undersökts och</p><p>analyserats.</p><p>Resultatet av studien visar att det gemensamma för barnen var behovet av ett eget utrymme att</p><p>växa i, men att förutsättningen för detta var att de gavs möjlighet att fungera i ett</p><p>familjesammanhang där de blev sedda och förstådda.</p><p>Kometprogrammet bidrog till detta genom att ge familjen verktyg för att stärka</p><p>familjerelationerna, skapa större lugn och göra barnen mer synliga.</p><p>Självbilden hos barnen i studien förbättrades vilket gav större rum att växa i en stärkt</p><p>familjesituation. Detta skapade förutsättningar för de goda känslor av glädje och</p><p>välbefinnande, som har betydelse för barns utveckling och psykiska hälsa.</p>

Abstract Evidence based research has shown that organized parent support programmes have a good effect in strengthening the role of the parent and preventing problems during growth. This in turn has a great significance for Public Health. Komet is one of the evidence based programmes used in Sweden, based on American programmes and adapted to Swedish conditions. This qualitative study consists of interviews with six children between six and nine years with behaviour problems, whose parents have taken part in the Komet programme. With Grounded Theory as research approach the children’s experiences of the programme and relations within the family have been looked into and analysed. The result of this study suggests that a space for growth of their own is a common need of the children, and that this can be achieved by giving them the opportunity to function in a family environment where they are seen and understood. The Komet programme contributed to this by giving the family tools to strengthen relations within the family, create calm and make the children more visible. The self image of the children in this study had improved which gave them more room to grow in a strengthened family situation. This in turn improved conditions for good feelings, and sense of well being, of importance for child development and health. / Sammanfattning Evidensbaserad forskning har visat att organiserade föräldrastödsprogram ger god effekt när det gäller att stärka föräldrarollen och därmed förebygga problem under uppväxten. Detta har i sin tur stor betydelse för den framtida folkhälsan. Komet är ett av de evidensbaserade föräldrastödsprogram som används i Sverige idag och som utgår från amerikanska föräldrastödsprogram, anpassade till svenska förhållanden. Den här kvalitativa studien bygger på intervjuer med sex barn mellan 6 och 9 år med beteendeproblem, vars föräldrar deltagit i Komet-programmet. Med grundad teori som ansats har barnens upplevelser av programmet och relationerna i familjen undersökts och analyserats. Resultatet av studien visar att det gemensamma för barnen var behovet av ett eget utrymme att växa i, men att förutsättningen för detta var att de gavs möjlighet att fungera i ett familjesammanhang där de blev sedda och förstådda. Kometprogrammet bidrog till detta genom att ge familjen verktyg för att stärka familjerelationerna, skapa större lugn och göra barnen mer synliga. Självbilden hos barnen i studien förbättrades vilket gav större rum att växa i en stärkt familjesituation. Detta skapade förutsättningar för de goda känslor av glädje och välbefinnande, som har betydelse för barns utveckling och psykiska hälsa.