Skolidrottens omklädningsrum är ett intressant område där eleverna ofta vistas utan vuxennärvaro. Den första frågan som ställs i arbetet är hur elever upplever klimatet i omklädningsrummet. Den andra frågan handlar om elever erfarenheter av kränkande handlingar i anslutning till skolidrottens omklädningsrum. Metoden som används är kvalitativ och frågorna är av semistrukturerad karaktär. Resultaten visar att majoriteten av våra intervjupersoner inte alls önskar en ökad vuxennärvaro i skolidrottens omklädningsrum. Eleverna uppskattar att vara ensamma i omklädningsrummen då det ger dem möjligheten att tala om vad de vill. Kränkande handlingar består mestadels av psykologisk natur. Fysisk misshandel är mer sällsynt.

Många elever upplever skolgården som en otrygg plats där de är rädda för att bli lämnade ensamma och med få vuxna att vända sig till. Rasten är ofta en outnyttjad tid som kan ses som en möjlighet och användas som ett lärotillfälle. Studiens syfte är att förändra och angripa ett verkligt problem som redan finns på skolan. Att med rastaktiviteter som ett verktyg undersöka om det är möjligt att skapa en tryggare rast för eleverna samtidigt som gemenskapen och klimatet stärks i elevgruppen. Aktionsforskning har tillämpats och metoden har följt Rönnermans (2012) cykliska processer. Urvalsgruppen är en förskoleklass på en f-6 skola. De styrda rastaktiviteterna pågick i fyra veckor. Intervjuer har gjorts med pedagoger både innan och efter avslutat projekt. Även en enkätundersökning inför projektet och en intervju med elever efter projektet har genomförts. I studiens resultat framkommer att eleverna ansåg att rasten hade blivit en mer trygg arena att vistas i. Den främsta anledningen till det var att det alltid fanns en vuxen till hands som var delaktig i själva aktiviteten Samtliga elever ansåg att konflikterna hade minskat och att de hade lärt sig att samarbeta med andra personer. Eleverna lyfte även fram hur viktigt det var att en vuxen fanns på plats för att hjälpa till och stötta under aktiviteten.

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring förskolebarns syn på sin utomhusmiljö i relation till vuxnas närvaro och miljöns möjligheter till utveckling, lek och lärande. Insamling av empirisk data grundade sig i två steg, fotografering av förskolegårdarna utförd av barnen själva och kvalitativa intervjuer med utgångspunkt i bilderna och semistrukturerade frågor. Empirin har analyserats genom att insamlat material från de båda källorna vägts samman. Den utvecklingspedagogiska teorin stöttar analysen med fokus på begreppen variation, mångfald, riktadhet, erfarande och metakognition. I resultatet synliggjordes förskolebarns uppfattningar om vuxnas närvaro utomhus och utemiljöns egna möjligheter till utveckling, lek och lärande. Beroende på utomhusmiljöns utformning bidrog den till olika erfaranden som ledde till lärande med fokus på naturkunskap, motorik och sociala färdigheter. Vuxna som arbetade på förskolan sågs av förskolebarn som frånvarande i leken, samtidigt som det av barnen uttrycktes en efterfrågan av ökad vuxennärvaro. Slutsatsen av resultatet kopplad till de teoretiska utgångspunkterna var att undervisning genom riktadhet och metakognitiva dialoger uteblev utomhus. Utomhusmiljön i sig själv gav samtidigt stora möjligheter till erfarande och lärande inom naturvetenskapliga ämnen samt sociala och motoriska färdigheter.