Barns situation till frihetsberövade föräldrar har under det senaste decenniet allt mer uppmärksammats. Häktestiden kan ibland bli lång och tiden för häktning framförs vara den svåraste tiden att hantera dels för att familjen hamnar i ett kristillstånd dels för den häktade sällan får ha kontakt med familjen. För att minimera de skadeverkningar ett frihetsberövande av en förälder kan medföra ett barn har fokus till stor dela riktats mot kriminalvårdens ansvar att underlätta för en kontakt mellan den frihetsberövade föräldern och barnet. Då en person häktas kan denne i vissa fall åläggas restriktioner vilket innebär att den häktades möjlighet till kontakt omvärlden delvis eller helt inskränks. Sverige har från flera håll mottagit kritik kring användningen av restriktioner med fokus på mänskliga rättigheter, den häktades rättigheter och psykiska hälsa. Restriktionsfrågan har dock inte belysts utifrån barnets behov och rätt till kontakt med den häktade föräldern förutom rekommendationer från Barnombudsmannen att barn till häktade inte bör omfattas av restriktioner. Mot bakgrund av detta aktualiseras syftet om att undersöka förhållandet mellan barns rätt till kontakt med sin häktade förälder och restriktioner samt att undersöka på vilket sätt åklagare beaktar barnperspektivet då de beslutar om att ålägga den häktade restriktioner. Genom kvalitativa metoder inspirerad av grundad teori har datamaterial dels samlats in genom studier av dokument dels genom intervjuer med åklagare. Resultatet visar att det finns tydliga politiska målsättningar om att ett barnrätts- och barnperspektiv ska genomsyra alla beslut som tas av offentliga myndigheter. Trots detta har fokus främst riktats mot kriminalvårdens ansvar att beakta barnets rätt till kontakt med sin häktade förälder och barnperspektivet. Resultatet påvisar att Sverige trots åtagandet att följa barnkonventionen är det barnets rättigheter som får ge vika då det uppstår en konflikt mellan andra samhällsintressen och barnets rättigheter. Resultatet visar att åklagarna har ett utpräglat utredningsperspektiv där barns rätt till kontakt med sin häktade förälder får ge vika för att möjliggöra effektiva brottsutredningar. Ytterligare är de normativa attityderna ledande vilket gör att åklagaren intar ett vuxenperspektiv i frågan. Resultatet visar att barns rätt till kontakt och restriktioner upplevs som ett icke problem. Barnperspektivet överlåtes istället till den häktade föräldern eller kriminalvården att beakta. Resultatet har analyserats med 4 teoretiska begrepp grundat på data samt med hjälp av teorier kring organisation. Nyckelord: Barn till frihetsberövade, barn till häktade, restriktioner, FN:s barnkonvention, barnperspektivet

Inom Sveriges kommuner finns det ett stort intresse för barns deltagande i den fysiska planeringen. Denna uppsats ämnar undersöka vilken syn kommuner har på barn och deras deltagande, vilken typ av deltagande barn erbjuds och vilket avtryck bars åsikter får i den fysiska planeringen. För att undersöka detta har jag studerat tre svenska kommuners planhandlingar samt genomfört intervjuer med tjänstepersoner på kommunerna. De för studien utvalda kommunerna är Knivsta, Nacka och Botkyrka. Av undersökningens resultat framkommer det att kommunerna nästan 30 år efter barnkonventionens antagande fortfarande har mycket att arbeta med gällande barns deltagande i den fysiska planeringen. Det finns höga ambitioner bland både beslutsfattare och tjänstepersoner, dock prioriteras frågan om barns deltagande inte i tillräcklig hög grad. Det är svårt att säga ifall de metoder för deltagande som används är bra eller inte. Det finns även betydande kunskapsbrister bland kommunernas förvaltningar, särskilt inom stadsbyggnadsförvaltningarna, där kunskapen behövs som mest. För att uppfylla barnkonventionens intentioner behövs det fler insatser inom alla nivåer i kommunerna.

Syftet med denna uppsats är att belysa hur barnperspektivet hanteras och beaktas när socialtjänsten beslutar om ekonomiskt bistånd till vårdnadshavare med barn under arton år. Rapporter har visat på en bristande dokumentation av barnperspektivet i socialtjänstens utredningar samt att det saknas riktlinjer för hur socialsekreterare ska bedöma utifrån principen om barnets bästa. I studien har med hjälp av kvalitativa intervjuer fyra socialsekreterares syn på barnperspektivet undersökts. I resultatet framkommer att socialsekreterarna anser att det finns tydliga riktlinjer hur de ska bedöma sina beslut i relation till barnets bästa. Däremot framträder en bristande förståelse för innebörden av begreppet barnperspektivet. Det var bara en socialsekreterare som kunde lämna en mer ingående definition. Vidare framkommer att det finns ett fåtal situationer där barnets bästa oftare anses väga tyngre i ett beslut. Det är vid hyresskulder när familjen står nära ett skede att bli hemlösa samt vid ansökan om nödbistånd. I övriga fall blir föräldraansvaret den avgörande faktorn och anses väga tyngre än barnets bästa. I uppsatsen diskuteras att det krävs en tydlighet i vad lagstiftaren vill uppnå med att beslutsfattarna ska synliggöra barn i utredningar om ekonomiskt bistånd. För att barn ska få möjlighet till en extra guldkant i vardagen, trots familjens ekonomiska situation, krävs att föräldraansvaret förmildras i relation till socialtjänstens ansvar. Det krävs också att socialsekreterares handlingsutrymme att bevilja barnfamiljer extra bistånd blir möjlig i praktiken. / The main purpose of this essay is to illuminate how the best interest of the child is taken in to account when a legal guardian for a child under eighteen years old applies for financial aid. Reports have shown an insufficient documentation of the children perspective in investigations and a lack of guidelines for how the social secretary are supposed to judge based on the principle of the best interest of the child. In this study, the views of four social secretaries of child perspective were investigated through qualitative interviews. The result shows that the social secretaries believes that there are clear guidelines on how to judge there decisions in relation to the best interest of the child, but on the other hand there is a lack of understanding for the meaning of the concept. Only one of the social secretaries was able to provide a more detailed definition. Furthermore it appears that there are a few situations when the best interest of the child are considered most important. It is when a family are close to a situation of becoming homeless or when they applies for emergency aid. In other cases, parental responsibility becomes the decisive factor and is considered to outweigh the best interest of the child. In the essay I discuss the need for clarity in what the lawmaker want to achieve by investigate the children’s situation. In order for children to be given the opportunity to receive something extra in everyday life despite the family’s financial situation, it is necessary that the parental responsibility is not assessed as far-reaching in each case. The social secretary’s slack to grant extra support to families with children needs to become possible in practice.

Studiens syfte är att undersöka hur Uppsala kommun arbetar med barn och ungas deltagande i fysisk planering. Uppsala kommun har valts för att dem har tilldelats barnombudets barnrättspris och därav är de av intresse att få en djupare förståelse hur deras arbete med deltagande av barn och unga ser ut. Fokus ligger på att undersöka hur Uppsala kommuns inställning är till deltagande av barn och unga, vilka metoder som används samt fördelar och utmaningar som finns med deltagandet. Metoden som använts i studien är kvalitativa intervjuer där fyra tjänstemän från Uppsala kommun har deltagit och svarat på frågor utifrån frågeställningarna. Uppsatsens slutsatser är att Uppsala kommun har en mycket positiv inställning till barn och ungas deltagande. De använder sig av ett flertal olika metoder anpassade utifrån de barn som deltar. Fördelarna som beskrivs upplevs väga tyngre än de utmaningar som finns. Kommunen har förslag på hur utmaningarna vidare kan arbetas med för att hela tiden förbättra barn och ungas deltagande i den fysiska planeringen.

Syftet med studien är att synliggöra vad förskollärare beskriver som barnens inflytande över förskolans aktiviteter. Genom semistruktuerade intervjufrågor till fem förskollärare i södra Sverige genomförs en kvalitativ undersökning. Studien använder den didaktiska triangeln som ett teoretiskt perspektiv. Den didaktiska triangeln betonar sambandet mellan förskollärare, barn och innehåll. Även den didaktiska pyramiden används för att tolka miljö, styrdokument och arbetslagets påverkan. Hermeneutiken används för att tolka intervjuerna och genom växelvis fokusering på delar och helhet skapas en förståelse av fenomenet. Inflytande är ett brett ämne som ska genomsyra hela förskolans verksamhet. Läroplanen för förskolan visar tydligt på vikten av barns inflytande. Studien visar på liknande uppfattningar och arbetssätt hos de fem förskollärarna.  Slutsatsen är att förskollärarna är positiva till barns inflytande i förskolans verksamhet. Dock nämner informanterna praktiska hinder som personalbrist och tidsperioden för inskolning av barn.

Denna uppsats syftar till att undersöka hur barnperspektivet implementeras och realiseras i Socialtjänsten. Uppsatsen är baserad på två frågeställningar: Hur använder och tillämpar socialsekreterarna sig av barnperspektivet i handläggningsprocessen? Använder de sig av några hjälpmedel eller ”arbetsverktyg” för att tillämpa barnperspektivet? För att svara på uppsatsen syfte och frågeställningar, användes en kvalitativ metod. Semi-strukturerade intervjuer genomfördes med fyra socialsekreterare inom avdelningen för ekonomiskt bistånd i en av Malmös stadsdelar. Uppsatsens resultat visar att respondenterna är för tillfället igång med att tillämpa ett nytt arbetsverktyg för att integrera ett barnperspektiv i deras handläggningsprocess. Arbetsverktyget har fört med sig en ständig diskussion på avdelningen. Resultatet visar även hur socialsekreterarna beaktar barnets bästa och barnets inställning i handläggningsprocessen. Barnets bästa har oftast tidigare beaktats när socialsekreteraren ska bevilja en skuld till en familj. Socialsekreterarna i studien försöker redan från början tillämpa barnets bästa i handläggningsprocessen. Enligt respondenterna fungerar inhämtningen av barnets inställning dåligt i deras handläggningsprocess, men det nya arbetsverktyget ska försöka förebygga detta. / This paper aims to examine how children’s perspective is implemented and realized in social services. The study is based on two issues: How do social workers use and apply a child’s perspective in the administrative process? Do they use any aids or tools to apply a child’s perspective? To answer the studies’ purpose and issues, a qualitative method was used. Semi-structured interviews were conducted with four social workers within the Department of financial assistance in one of Malmös’ neighborhoods. The result of the study shows that the respondents are at the moment applying a new tool to integrate a children’s perspective in their administrative process. The tool has brought a constant discussion to the Department. The results also show how the social workers take in account the best interest of the child and the child’s attitude in the administrative process. The best interest of the child has before mostly been taken in account when the social worker is granting a debt to a family. The social workers in the study are trying to apply the child’s best interest from the start in the administrative process. According to the respondents the gathering of children’s attitude works poorly in their administrative process, but the new tool will try to facilitate this.

Under de senaste decennierna har frågor rörande deltagande och demokrati fått en alltmer betydande roll i samhällsbyggnadsprocessen vilket har bidragit till att barnets roll har börjat ta allt större plats inom den. Ett begrepp som därmed har fått en allt större spridning är barnrättsperspektivet som består av ett barnperspektiv och barnets perspektiv som tillsammans utgör grunden för att tillgodose barnets rättigheter i samhället vilket även barnkonventionen kräver. Det finns således en skillnad mellan barnperspektivet och barnets perspektiv och det handlar i grund och botten om vem som skapar perspektivet. Barnperspektivet är ett begrepp som belyser en vuxens perspektiv om vad som är bäst för barnet medan barnets perspektiv belyser barnets eget perspektiv om vad denne anser som bäst för sig själv. Vidare handlar ett arbete med ett barnrättsperspektiv om att sätta barnet först och där tjänstemän alltid ska ställa barnets intressen mot alla andra intressen i en samhällsbyggnadsprocess. Syftet med denna studie avser därför att undersöka hur Uppsala kommun arbetar med att tillgodose barnperspektivet och barnets perspektiv i sin samhällsbyggnadsprocess. Genom redogörelser från både intervjuer och planstudier blev det uppenbart att Uppsala kommun främst arbetar med ett barnperspektiv vilket betyder att kommunen behöver stärka deras kunskap om hur barnets perspektiv ska förstås och tolkas för att vidare uppnå ett barnrättsperspektiv. Det framgick även att det kan vara svårt att tillgodose båda perspektiven i en samhällsbyggnadsprocess då andra intressen kan få förtur. Detta visade sig vara ett resultat av en styrträngsel och en form av “child washing” som är befäst i Uppsala kommuns samhällsbyggnadsprocess vilket leder till ett negligerande av dessa perspektiv. Denna studie yrkar därför på att de är politiker och kommunala tjänstemän med en högre befattning som ska ta ansvar för att förbättra dessa rådande utmaningar.

Studiens syfte är att få en fördjupad kunskap om hur socialtjänsten i Dalarna informerar barn och unga om sina verksamheter via webben. En kombination av kvalitativ och kvantitativ metod har använts och data har samlats in med hjälp av en innehållsanalys av samtliga dalakommuners webbaserade information. Data som samlats in har analyserats med hjälp av barnperspektivet samt teorier kring strategisk kommunikation. Av resultatet har framkommit att det utifrån ett barnperspektiv råder stora brister i kommunernas webbaserade information samt att kommunerna inte tycks ha några strategier för hur kommunikationen med barn och ungdomar bör ske. Av resultaten framkommer även att rådande lagstiftning samt FNs konvention om barnets rättigheter inte tas hänsyn till. / The purpose of this study is to reach an understanding about how the social services in Dalarna are informing children and youths about their functions and services through the Internet. A combination of qualitative and quantitative methods has been used and data has been collected through content analysis of all web sites of Dalarnas counties. The data that has been collected has been analyzed from a child perspective and through theories of strategic communication. The results have disclosed that there from a child perspective are many faults in the web based information provided by the counties and it seems like they do not have any strategies for how communication with children and youths should be handled. The result also reveals that current law and the UN conventions on the rights of the child are not taken into consideration.

Detta är en kvalitativ studie av de pedagogiska idéer som legat till grund för barnmusikverksamheten ”Farbror Fläskkorvs Musikverkstad”. Verksamheten bedrevs huvudsakligen i Stockholms innerstad mellan 1985 och 2007 och tusentals förskole- och fritidshemsbarn har kommit i kontakt med den. Studien baseras på intervjuer och en gruppdiskussion med tre av verksamhetens nyckelpersoner. De idéer som intervjupersonerna beskriver och diskuterar kan kopplas till progressiv pedagogik. Verksamheten har präglats av ett situationsbaserat och processinriktat pedagogiskt arbetssätt och stor hänsyn har tagits till barnens perspektiv. En central aspekt har varit att stärka barnens musikaliska kunskaper och färdigheter genom att skapa lustfyllda aktiviteter. Studiens resultat presenteras i relation till ett urval av pedagogisk litteratur med progressiv inriktning. Vidare görs en kritisk diskussion av progressivismens idéer jämfört med traditionell pedagogik. / This is a qualitative survey of the pedagogical ideas that have been fundamental in "Farbror Fläskkorvs Musikverkstad", a group that conducted musical activities for children. The group was active in downtown Stockholm between the years 1985 and 2007, and during this time they made contact with thousands of children. The survey is based upon interviews and a group discussion with three of the key persons in the group. The ideas that the interviewees describe and discuss can be linked to progressive pedagogy. The activities have been characterized by a situation based and process-oriented pedagogical approach, and with great respect for the child's perspective. One central aspect has been to strengthen the childrens' musical knowledge and abilities by creating joyfulness. The results of this survey is presented in relation to chosen pedagogic litterature with progressive focus. Furthermore, a critical discussion is made, where progressive ideas are compared to those of traditional pedagogy.

I dagens samhälle vårdas allt fler patienter med palliativ vård till livets slut i hemmet med sina anhöriga. Mötet med barn som anhörig beskrivs oftast som komplicerat för sjuksköterskorna då de väcker starka emotioner. När föräldrar är svårt sjuka och döende är barn som anhöriga särskilt sårbara. Barnen känner av sorg och oro samtidigt som rutiner förändras, de har ett behov av information och stöd i sin sorg. Enligt lag skall barns bästa prioriteras och barn som anhörig till en svårt sjuk, eller döende familjemedlem har rätt till information och stöd. Sjuksköterskan skall i sin roll inneha ett helhetsperspektiv och ska kunna stödja såväl patient som anhörig. Syftet med uppsatsen är att beskriva sjuksköterskans upplevelser av att ge palliativ vård i hemmet med barn som anhörig. För att svara på studiens syfte valdes en kvalitativ metod med induktivt förhållningssätt. Sju intervjuer genomfördes och analyserades med innehållsanalys. I analysen framkom tre övergripande kategorier med sju underkategorier. I resultatet beskriver sjuksköterskorna hur det är att ha hemmet som arena för vården, där hemmet måste anpassas för vården samtidigt som hemmet har stor betydelse för både barn och patient. Det finns ofta en osäkerhet hos sjuksköterskor att möta barn som anhörig och sjuksköterskan behöver ha en beredskap för att möta barnen. Sjuksköterskor måste respektera föräldrarnas åsikter och skapa en relation med barnen för att kunna ge dem stöd. Sjuksköterskor bör ha kännedom om barns ålder och mognad för att ge rätt anpassad information. Slutsatser som drogs var att behovet av kunskap och utbildning efterfrågas för att sjuksköterskan ska få en beredskap att möta barnen.