Föreliggande studie är en litteraturstudie omfattande sex vetenskapliga artiklar för en översikt över dramapedagogik som sammanfaller med specialpedagogik och inkludering. Genom konstruerade kategorier/koder för analys har en syntes möjliggjorts. Som grund för förståelsen beskrivs främst dramapedagogik men även specialpedagogik och dess framväxt i samband med industrialiseringen och urbaniseringen. Frågeställningen är om det finns forskning som styrker antagandet att dramapedagogik kan vara en metod för personer med behov av särkilt stöd och i så fall på vilket sätt? Artiklarna har samlats in med hjälp av söktjänsten Ebsco via Stockholms universitetsbibliotek. Resultatet av artiklarnas samlade innehåll tyder på att drama som metod kan resultera i en tydlig måluppfyllelse genom inkludering där basen är gruppaktivitet och att drama som teater inte behöver exkludera någon på grund av oförmåga. Samt att specialpedagogik och dramapedagogik har många gemensamma nämnare. De sex artiklarna med målgrupper av varierade funktionsnedsättningar så som inlärningssvårigheter, rörelsehindrade, autistiska spektrat, hörselnedsättningar visade att genom dramapedagogik utvecklas fantasi och intuition. Det är enklare att utsätta sig för okända situationer i en dramagrupp där man kan öva på verkligheten i en påhittad situation. Det är elevens egna försök som skapar erfarenheten och upplevelsen, som genom olika känslolägen består i minnet. Med stöd av pedagogen, som är trygg i sig själv och gruppen, via känslor, konsolideras det nya, varpå arbetsminnet blir avlastat utan förlust av det nyinlärda. Detta sker med hjälp av upprepning eller iakttagelse via visuell eller audiellt sinne. Dramapedagogik har en holistisk inlärning. Jag har kommit fram till att flera av forskarna menar att det är samhällets syn på det unika och udda som skapar behovet av inkludering och en missuppfattning att specialpedagogik endast skulle vara för de elever som faller utanför normalfördelningen av gränsvärden.Föreliggande studie är en litteraturstudie omfattande sex vetenskapliga artiklar för en översikt över dramapedagogik som sammanfaller med specialpedagogik och inkludering. Genom konstruerade kategorier/koder för analys har en syntes möjliggjorts. Som grund för förståelsen beskrivs främst dramapedagogik men även specialpedagogik och dess framväxt i samband med industrialiseringen och urbaniseringen. Frågeställningen är om det finns forskning som styrker antagandet att dramapedagogik kan vara en metod för personer med behov av särkilt stöd och i så fall på vilket sätt? Artiklarna har samlats in med hjälp av söktjänsten Ebsco via Stockholms universitetsbibliotek. Resultatet av artiklarnas samlade innehåll tyder på att drama som metod kan resultera i en tydlig måluppfyllelse genom inkludering där basen är gruppaktivitet och att drama som teater inte behöver exkludera någon på grund av oförmåga. Samt att specialpedagogik och dramapedagogik har många gemensamma nämnare. De sex artiklarna med målgrupper av varierade funktionsnedsättningar så som inlärningssvårigheter, rörelsehindrade, autistiska spektrat, hörselnedsättningar visade att genom dramapedagogik utvecklas fantasi och intuition. Det är enklare att utsätta sig för okända situationer i en dramagrupp där man kan öva på verkligheten i en påhittad situation. Det är elevens egna försök som skapar erfarenheten och upplevelsen, som genom olika känslolägen består i minnet. Med stöd av pedagogen, som är trygg i sig själv och gruppen, via känslor, konsolideras det nya, varpå arbetsminnet blir avlastat utan förlust av det nyinlärda. Detta sker med hjälp av upprepning eller iakttagelse via visuell eller audiellt sinne. Dramapedagogik har en holistisk inlärning. Jag har kommit fram till att flera av forskarna menar att det är samhällets syn på det unika och udda som skapar behovet av inkludering och en missuppfattning att specialpedagogik endast skulle vara för de elever som faller utanför normalfördelningen av gränsvärden.

Detta är en kvalitativ studie av de pedagogiska idéer som legat till grund för barnmusikverksamheten ”Farbror Fläskkorvs Musikverkstad”. Verksamheten bedrevs huvudsakligen i Stockholms innerstad mellan 1985 och 2007 och tusentals förskole- och fritidshemsbarn har kommit i kontakt med den. Studien baseras på intervjuer och en gruppdiskussion med tre av verksamhetens nyckelpersoner. De idéer som intervjupersonerna beskriver och diskuterar kan kopplas till progressiv pedagogik. Verksamheten har präglats av ett situationsbaserat och processinriktat pedagogiskt arbetssätt och stor hänsyn har tagits till barnens perspektiv. En central aspekt har varit att stärka barnens musikaliska kunskaper och färdigheter genom att skapa lustfyllda aktiviteter. Studiens resultat presenteras i relation till ett urval av pedagogisk litteratur med progressiv inriktning. Vidare görs en kritisk diskussion av progressivismens idéer jämfört med traditionell pedagogik. / This is a qualitative survey of the pedagogical ideas that have been fundamental in "Farbror Fläskkorvs Musikverkstad", a group that conducted musical activities for children. The group was active in downtown Stockholm between the years 1985 and 2007, and during this time they made contact with thousands of children. The survey is based upon interviews and a group discussion with three of the key persons in the group. The ideas that the interviewees describe and discuss can be linked to progressive pedagogy. The activities have been characterized by a situation based and process-oriented pedagogical approach, and with great respect for the child's perspective. One central aspect has been to strengthen the childrens' musical knowledge and abilities by creating joyfulness. The results of this survey is presented in relation to chosen pedagogic litterature with progressive focus. Furthermore, a critical discussion is made, where progressive ideas are compared to those of traditional pedagogy.

Syftet med detta självständiga arbete är att bidra med kunskap om hur didaktisk utformning och bedömningsstrategi påverkas av ämnesintegrerade arbetssätt. De frågeställningar som ligger till grund för arbetet undersöker hur lärare talar om olika former av ämnesintegrering, vilka upplevda utmaningar och möjligheter med arbetssättet samt lärares bedömningspraktik i relation till ämnesintegrering. Metodiken och det teoretiska perspektiv som antas i det självständiga arbetet grundas i diskursiv analysmetodik. I undersökningen intervjuades tre lärare med olika bakgrund och erfarenheter. Utgångspunkten i metodiken baserades på en kvalitativ intervjumetod. Resultatet visar att lärarna identifierar tre modeller för ämnesintegrering som bygger på integrering inom ett ämnesområde, integrering mellan ett fåtal lärare och ämnen och slutligen mer omfattande integreringsprojekt. Därtill presenteras två perspektiv som genomsyrar upplevda möjligheter, utmaningar och reflektioner av bedömningspraktik: en progressivistisk utgångspunkt och en essentialistisk utgångspunkt i relation till ämnesintegrering. / The purpose of this study is to contribute with knowledge on how didactic design and assessment strategies are affected by subject-integrated working methods. The questions that form the basis of the work examines how teachers talk about different forms of subject integration, the perceived challenges and opportunities with the working method and teachers assessment practice in relation to subject integration. The methodology and the theoretical perspective adopted in the study are based on discourse analysis. In the survey, three teachers with different backgrounds and experiences were interviewed. The starting point in the methodology was based on a qualitative interview method. The results show that the teachers identify three models for subject integration which are based on integration within a subject area, integration between a few teachers and subjects and finally more extensive integration projects. In addition, two perspectives are presented that pervade perceived opportunities, challenges, and reflections of assessment practice: a progressive approach and in relation to subject integration.

<p>Dynamisk pedagogik är en metod där man utifrån en demokratisk värdegrund arbetar med individers och gruppers kommunikativa och kreativa processer för att medverka till ökad självkännedom. Dynamisk pedagogik har funnits på Lärarhögskolan i Stockholm sedan mitten av 1960-talet och till en början som ämnet skapande dramatik i förskollärarutbildningen. Dan Lipschütz är upphovsmannen till metoden.</p><p>Uppsatsens syfte är att beskriva och tolka vad som ligger bakom den dynamiska pedagogikens uppkomst och utveckling under perioden 1926 – 2007. Jag anser att 1966 var det mest betydelsefulla året för den dynamiska pedagogikens utveckling. Då benämndes metoden och den fick ett eget utbildningsinstitut, Kordainstitutet.</p><p>I min studie har jag jämfört Dan Lipschütz livsberättelse med ”en berättelse om den dynamiska pedagogiken” och sökt efter parallella företeelser, vilket innebär att jag funnit upplevelser och erfarenheter från hans liv som medverkat till att forma den dynamiska pedagogiken.</p><p>Uppsatsens metoder är livsberättelsen, den kvalitativa forskningsintervjun samt litteraturstudier. Jag utgår från ett kvalitativt forskningsperspektiv med en hermeneutisk tolkningsansats. Arbetet innehåller såväl tolkande som deskriptiva delar.</p><p>Studien visar att formandet av den dynamiska pedagogiken har skett i en tid som var mottaglig för de idéer som metoden representerar. Såväl idéer, teorier som viktiga personer med specialkunskaper i den dynamiska pedagogikens olika delar har varit avgörande för metodens formande och uppkomst, där Dan Lipschütz med sin speciella kompetens varit den sammanhållande faktorn.</p>

Dynamisk pedagogik är en metod där man utifrån en demokratisk värdegrund arbetar med individers och gruppers kommunikativa och kreativa processer för att medverka till ökad självkännedom. Dynamisk pedagogik har funnits på Lärarhögskolan i Stockholm sedan mitten av 1960-talet och till en början som ämnet skapande dramatik i förskollärarutbildningen. Dan Lipschütz är upphovsmannen till metoden. Uppsatsens syfte är att beskriva och tolka vad som ligger bakom den dynamiska pedagogikens uppkomst och utveckling under perioden 1926 – 2007. Jag anser att 1966 var det mest betydelsefulla året för den dynamiska pedagogikens utveckling. Då benämndes metoden och den fick ett eget utbildningsinstitut, Kordainstitutet. I min studie har jag jämfört Dan Lipschütz livsberättelse med ”en berättelse om den dynamiska pedagogiken” och sökt efter parallella företeelser, vilket innebär att jag funnit upplevelser och erfarenheter från hans liv som medverkat till att forma den dynamiska pedagogiken. Uppsatsens metoder är livsberättelsen, den kvalitativa forskningsintervjun samt litteraturstudier. Jag utgår från ett kvalitativt forskningsperspektiv med en hermeneutisk tolkningsansats. Arbetet innehåller såväl tolkande som deskriptiva delar. Studien visar att formandet av den dynamiska pedagogiken har skett i en tid som var mottaglig för de idéer som metoden representerar. Såväl idéer, teorier som viktiga personer med specialkunskaper i den dynamiska pedagogikens olika delar har varit avgörande för metodens formande och uppkomst, där Dan Lipschütz med sin speciella kompetens varit den sammanhållande faktorn.

Outdoor education may be quite a well-known conception but still unsettled in the Slovenian pedagogical context. The Scandinavian – Swedish conceptual tradition in the thesis provides a framework for analysing the Slovenian curriculum; the lesson plans for the compulsory school from an outdoor education perspective. The main characteristics of outdoor education, gathering around experience, place and method/activities, are found also in the Slovenian context, exactly in the formal education documents. The perspective of outdoor education would therefore lie in introducing the Swedish concept of outdoor education as an opportunity to reflect upon an existent outdoor teaching and learning practice and inherent teacher education. / Utomhuspedagogik må vara ett välkänt begrepp men är fortfarande okänt i den slovenska pedagogiska kontexten. Den skandinavisk-svenska traditionella uppfattningen i denna uppsats bildar ett ramverk för att analysera de slovenska kursplanerna och läroplanerna för den obligatoriska grundskolan, ur ett utomhuspedagogiskt perspektiv. Det som huvudsakligen karaktäriserar utomhuspedagogik, och som rör sig kring erfarenhet, plats och metod/aktiviteter, finns också i den slovenska kontexten, och mera exakt i de formella utbildningshandlingarna. Det utomhuspedagogiska perspektivet skulle därför kunna skapas genom att introducera den svenska uppfattningen om utomhuspedagogik som en möjlighet att reflektera kring en befintlig pedagogik och lärandepraktik samt kring lärarutbildningen.

Felix Saul (1883-1942) var verksam som körledare, musikskribent och musikpedagog, och undervisade främst i sin egen musikskola, Stockholms privata konservatorium (SPK). Syftet med studien är att undersöka den pedagogik som Felix Saul tillämpade i sin musikundervisning i barngrupper på SPK. Empirin utgörs av intervjuer med Sauls tidigare elever, och av hans egna artikelserier om musikpedagogik. Materialet har analyserats utifrån ett övergripande kulturpsykologiskt perspektiv. Resultatet visar att Sauls undervisning som syftade till att utveckla elevernas musikalitet i stor utsträckning följde Tonika-do-metoden som den beskrivs av samtida litteratur, men att han lade större vikt vid ackordfunktioner och rytmikövningar, och att lek var en central del av undervisningen. Genom undervisningen fick eleverna tillgång till en omfångsrik verktygslåda med kulturella verktyg i form av konventioner att strukturera, uttrycka och representera musik, som de i fortsatt lärande kunde kombinera till individuella strategier för notläsning, interpretation och i musiklyssnande. Av studien har också framkommit att Saul var en betydelsefull musikpedagog trots att han inte fullt ut var accepterad av etablissemanget. / Felix Saul (1883-1942) was engaged as a choiremaster, music writer and music teacher, mainly at his own music school: Stockholms privata konservatorium (SPK). The purpose of this study is to describe how Felix Saul tought children's groups at SPK, and what pedagogy he employed. The empirical material consists of interviews with students who participated in Saul's children's groups and Saul's own series of articles about his music pedagogy. The material has been analyzed from a cultural psychological perspective. The result show that the teaching methods used by Saul to a large extent followed the Tonika-do method as it was described in the contemporary literature, but with a bigger emphasis on harmonic theory and eurhythmics, and that playing games was a central part of the educational activities. The education gave the students access to cultural tool-box a variety of tools in the form of established music-cultural conventions of structuring, expressing and representing music, that they could combine to create individual learning strategies for sight reading, interpretation as well as listening to music. In this study Saul has emerged as an influential music educator even though he was not fully accepted by the establishment.

This is a historical documentary research study across Neva Leona Boyd (1876-1963). The theoretical perspective is based on the historical perspective of knowledge from ancient Greece to the approach of modern symbolic interactionism. The study shows that Boyd, who was Viola Spolins teacher, was a proponent of the modern view of group play theory. 1909 she founded Chicago School for Playground Workers, later transformed to the Recreation Training School. Until 1927, the school entered in Hull-House initiated by Jane Addams. The school was incorporated with Northwestern University. Boyd also worked at other schools and the Illinois Department of Public Welfare, where she designed a recreational program for the mentally ill. Contemporary with Boyd was George H. Mead and John Dewey. Boyd's previous work turns out to have some connection to Sweden when Boyd collected and systematized games from different geographical regions of the world. Boyd’s group play theory are identified and described. Boyd’s group play theory highlights the importance of leadership and the intimacy leaders manage to create in group work.

The thesis studies how and why ethnicity was used as a ground for separation in order to establish education that was segregated from the normal teaching in elementary schools. The thesis focuses on the educational policy targeted at Gypsies, vagrants and nomadic reindeer-herding Sámi. Due to their ways of living they did not fit into the general Swedish education, which was based on domicile. My aim is to problematise research of the teaching that was offered to Sámi and Gypsies. The safety zone has been used as a metaphor for analysing a physical, spatial way of thinking, where the location of the educational environment in relation to the surrounding society was focused on. The concept has also been used in order to analyse a dimension of educational content that was a matter of forming the pupils’ way of thinking and knowledge. What may at first glance be perceived as primitive and poor, e.g. teaching out of doors, may also, as I see it, be interpreted as a manifestation of a radical educational current. The education policy was moreover a concern not only for the state or for centrally placed actors but engaged the local authority community and other actors. The study shows how actors at different levels in a country committed to education handled issues concerning ambulatory ethnic groups. It was not the same issues that were relevant for the groups, but they involved a common pattern of thought. The education policy, teaching activities and sorting process that are described developed under the influence of international educational and socio-political currents and were shaped by politicians, civil servants, experts, teachers and all sorts of “amateurs”. It is the scope of their knowledge basis, opinions, proposals and actions that is focused on. The thesis also deals with a complicated justification process for identification, sorting and implementation of a separative education, where quite often a “Swedishness” that was difficult to capture was articulated as a norm in relation to the deviant groups.