Leken har kommit att bli ett verktyg för lärare med uppgift att utveckla kunskaper hos eleverna på ett roligt sätt. Att leken ska vara kul, frivillig och fantasifull begränsas av synsättet att den ska lära eleverna en mängd viktiga och nyttiga kunskaper som kan behövas i vuxenlivet. Syftet med studien är att synliggöra olika lärarkategoriers uppfattningar om lek och vad den har för betydelse för elevernas utveckling. De frågor som ligger till grund förarbetet är:         Hur beskriver de olika lärarkategorierna begreppet lek?         Vad har leken för betydelse för elevernas utveckling enligt de olika lärarkategorierna?  Studien baseras på en bred lekteori och har genomförts med semistrukturerade intervjuer. Lärarna i studien har en komplex och mångsidig syn på lek som kan ses som ett hinder. Genom att samarbeta över verksamhetsgränserna och diskutera uppfattningar som är förgivettagna kan lärarkategorierna få en större förståelse för varandras arbete och det gemensamma uppdraget.

Föreliggande studie är en litteraturstudie omfattande sex vetenskapliga artiklar för en översikt över dramapedagogik som sammanfaller med specialpedagogik och inkludering. Genom konstruerade kategorier/koder för analys har en syntes möjliggjorts. Som grund för förståelsen beskrivs främst dramapedagogik men även specialpedagogik och dess framväxt i samband med industrialiseringen och urbaniseringen. Frågeställningen är om det finns forskning som styrker antagandet att dramapedagogik kan vara en metod för personer med behov av särkilt stöd och i så fall på vilket sätt? Artiklarna har samlats in med hjälp av söktjänsten Ebsco via Stockholms universitetsbibliotek. Resultatet av artiklarnas samlade innehåll tyder på att drama som metod kan resultera i en tydlig måluppfyllelse genom inkludering där basen är gruppaktivitet och att drama som teater inte behöver exkludera någon på grund av oförmåga. Samt att specialpedagogik och dramapedagogik har många gemensamma nämnare. De sex artiklarna med målgrupper av varierade funktionsnedsättningar så som inlärningssvårigheter, rörelsehindrade, autistiska spektrat, hörselnedsättningar visade att genom dramapedagogik utvecklas fantasi och intuition. Det är enklare att utsätta sig för okända situationer i en dramagrupp där man kan öva på verkligheten i en påhittad situation. Det är elevens egna försök som skapar erfarenheten och upplevelsen, som genom olika känslolägen består i minnet. Med stöd av pedagogen, som är trygg i sig själv och gruppen, via känslor, konsolideras det nya, varpå arbetsminnet blir avlastat utan förlust av det nyinlärda. Detta sker med hjälp av upprepning eller iakttagelse via visuell eller audiellt sinne. Dramapedagogik har en holistisk inlärning. Jag har kommit fram till att flera av forskarna menar att det är samhällets syn på det unika och udda som skapar behovet av inkludering och en missuppfattning att specialpedagogik endast skulle vara för de elever som faller utanför normalfördelningen av gränsvärden.Föreliggande studie är en litteraturstudie omfattande sex vetenskapliga artiklar för en översikt över dramapedagogik som sammanfaller med specialpedagogik och inkludering. Genom konstruerade kategorier/koder för analys har en syntes möjliggjorts. Som grund för förståelsen beskrivs främst dramapedagogik men även specialpedagogik och dess framväxt i samband med industrialiseringen och urbaniseringen. Frågeställningen är om det finns forskning som styrker antagandet att dramapedagogik kan vara en metod för personer med behov av särkilt stöd och i så fall på vilket sätt? Artiklarna har samlats in med hjälp av söktjänsten Ebsco via Stockholms universitetsbibliotek. Resultatet av artiklarnas samlade innehåll tyder på att drama som metod kan resultera i en tydlig måluppfyllelse genom inkludering där basen är gruppaktivitet och att drama som teater inte behöver exkludera någon på grund av oförmåga. Samt att specialpedagogik och dramapedagogik har många gemensamma nämnare. De sex artiklarna med målgrupper av varierade funktionsnedsättningar så som inlärningssvårigheter, rörelsehindrade, autistiska spektrat, hörselnedsättningar visade att genom dramapedagogik utvecklas fantasi och intuition. Det är enklare att utsätta sig för okända situationer i en dramagrupp där man kan öva på verkligheten i en påhittad situation. Det är elevens egna försök som skapar erfarenheten och upplevelsen, som genom olika känslolägen består i minnet. Med stöd av pedagogen, som är trygg i sig själv och gruppen, via känslor, konsolideras det nya, varpå arbetsminnet blir avlastat utan förlust av det nyinlärda. Detta sker med hjälp av upprepning eller iakttagelse via visuell eller audiellt sinne. Dramapedagogik har en holistisk inlärning. Jag har kommit fram till att flera av forskarna menar att det är samhällets syn på det unika och udda som skapar behovet av inkludering och en missuppfattning att specialpedagogik endast skulle vara för de elever som faller utanför normalfördelningen av gränsvärden.

Syftet är att undersöka om och hur fritidslärare uppfattar den fria leken som utveckling för barnen på fritidshemmet. Vi vill även undersöka fritidslärares pedagogiska förhållningssätt gentemot den fria leken samt aspekter fritidslärarna ansåg hämmar eller främjar den fria leken i fritidshemmets verksamhet. Resultatet i den här studien visar att fritidslärare anser att den fria leken är viktig för barnens utveckling i olika perspektiv bland annat både socialt, mentalt och motoriskt. Fritidslärare har ett pedagogiskt förhållningssätt där de använder den fria leken som en metod att uppfylla fritidshemmets uppdrag och mål. Det framgår även att aspekter som material, lokaler och fritidslärare själva har en påverkan i vad som hämmar samt främjar den fria leken. Det lyfts bland annat fram erspektiv kring vardagliga rutiner och lekens prioritering som ett argument till hämmande och främjande för den fria leken. Metoden för att utföra den här studien har sin grund i kvalitativ forskningsmetod där kvalitativa semistrukturerade intervjuer har använts för att få fram empiriskt material för den här studiens resultatoch analysdel

Förskollärarens synsätt på den fria leken. En bild av vilka funktioner förskolläraren tycker att den fria leken fyller i barns liv och utveckling.

The purpose of this essay is to explore why some children are having a hard time playing together with other children, while others have the ability to play for a long time without interruptions due to conflicts. The stepping stone to this essay has been my thoughts concerning play, which has been inspired foremost by Birgitta Knutsdotter Olofsson. The essay starts with two stories about two children, one of whom is having particular difficulties playing with other kids without getting into conflict. From these examples I turn to three different play theories: play as communication (Bateson and Olofsson), play as transition (Winnicott) and play as developement (Vygotskij). Thereafter comes a reflection, where I examine my stories from the viewpoint of these three theories. But to be able to give the whole picture of play and its conditions, comes another section of theory concerning peer cultures and empathy. The essay then continues into an overlapping reflection, where I scrutinize and critically question my own actions from all these theories. This critical reflection emanates from my own experiences and observations and is also turned against the ways us teachers are acting in general. Working with the essay has given me many new thoughts in how to work with children, such as the importance of being aware of childrens peer cultures, but above all pinpointing on the importance of a present teacher.

In this thesis the anecdotes of 10 professionals experience working with children between the ages 0-12 living with sorrow. The purpose of this thesis is to describe how professionals use work methods and support to gain understanding of children's emotions and thought processes after loss of someone close. Frameworks used to gain a deeper understanding of the child's sorrow are Gurli Fyhrs theory of sorrow and Donald Winnicotts theory of play. The results show that child sorrow is “stripped” which means that the children change between being extremely sad, angry towards being happy and playing as if nothing happened. Professionals use various work methods, such as asking the child to draw or play with different toy figures to discover the child's emotions and thoughts concerning the loss of someone close.

Föreliggande undersökning syftar till att undersöka upplevelsen av lek. Minnet av lekupplevelsen som barn och ungdom och upplevelsen av lek som vuxen fokuseras. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio vuxna intervjupersoner. Skilda perspektiv på lek presenteras med tonvikt på de psykoanalytiska teorierna. Intervjuerna bearbetades kvalitativt i enlighet med grundad teori. Resultatet visar att upplevelsen av lek har fyra dimensioner som är gemensamma för minnet av lekupplvelsen hos barn och ungdomar och upplevelsen av lek hos vuxna. Dimensionerna är relation, kreation, emotion samt kognition/prestation. Lekupplevelsen som vuxen har fyra specifika dimensioner, dessa är förlopp, lekfull attityd, spontanitet och frihet kontra tvång samt lek i konflikt. Minnet av upplevelsen av lek som barn och ungdom har vidare en specifik dimension, lekavbrott. Lekens kapacitet att skapa förändrad upplevelse betecknas lekrealitet, och bestående aspekter av denna betecknas lekrealitetspermanens. Resultaten sammanfattas och diskuteras i relation till de psykoanalytiska teorierna.

Children’s play has been a recurring theme throughout the history of picture books for children,  perhaps because of its utter relevance in young children’s lives. Pija Lindenbaum and Emma  Adbåge are two authors of Swedish contemporary picture books who often explore depictions of  play. The aim of this thesis is consequently to study depictions of children’s play in Lindenbaum’s  Vi måste till jobbet (2019) and Adbåge’s Gropen (2018), and if the depictions can be interpreted  as possibly empowering or subversive for the playing characters. With Play theory as a theoretical  ground and useful concepts for picture book analysis, the aim is to compare these two picture  books and how they each portray play.    The results of the study show that Lindenbaum and Adbåge, each in their own way, explore both  different depictions of play as well as the potential for empowering and subversive feelings for the  playing child. In Lindenbaum’s case we see a depiction of pretend play and its mental evolution in  children aged 3 to 8, as well as an acclaim to children’s playrooms as safe and potentially  liberating play arenas. Whereas Gropen is more of a conflict-oriented work, Adbåge also defends  children’s own spaces for play and the empowering feeling these arenas bring the playing children  in being free from adult interference.

Jag har utfört en studie där jag granskat vilka strategier och lekregler förskollärare använder sig av i verksamheten för att inkludera barn i lek. För att få svar på detta har jag använt mig av tidigare forskning och litteratur som jag anser vara relevant för min undersökning. Den innefattar främst vad lek är och vilka förutsättningar ett barn behöver behärska för att kunna leka samt lekteorier och strategier för att inkludera barn i lek. Metoden jag använt mig av för att besvara mina fråge-ställningar är kvalitativ intervju och jag har intervjuat fem verksamma förskollärare som arbetar med barn i åldern 1-5 år. I resultatet framkom att det är förskollärarnas ansvar att inkludera alla barnen i leken och att det är förskollärarnas deltagande i leken som främjar ett inkluderande. Alla barn ska inkluderas i leken, men inte i alla lägen då barnens lek ska respekteras. / I have conducted a study where I reviewed which strategies and play rules preschool teachers' uses in preschool to include children in play. To get answers to this I have been using previous research and literature that I consider to be relevant to my examination. It involves what play is and what conditions children need to master to be able to play and as well play theories and strategies to include children in play. The method I have used to answer my questions are qualitative interview and I have interviewed five active preschool teachers' working with chil-dren aged 1-6 years old. The results revealed that there are preschool teachers' responsibilities to include all the children in play and that there are preschool teachers' participation in play that promotes an inclusive environment. All children should be included in play, but not in all situations because children’s play must be respected.