SAMMANFATTNING Nina Leufstedt & Sofie Nilsson Handledare: Lena Stenmalm Sjöblom Den viktiga leken En studie kring barns leksvårigheter The importance of play A study about childrens difficulties at play Antal sidor: 33 Leken är en stor del i förskolans värld och vi anser därför att det är väldigt viktigt att barn med svårigheter får hjälp tidigt att komma in i lekens trygga värld. Vårt syfte med detta arbete är att uppmärksamma förskolebarn som har svårt att behärska de tre lekreglerna som Birgitta Knutsdotter Olofsson beskriver: samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Vidare har vi även ett annat syfte, som är att ta reda på vad förskollärarna beskriver att de gör för att hjälpa barnen. För att nå vårt syfte och komma fram till ett resultat har vi valt observationer på barngruppen och intervjuer med pedagogerna som metoder i arbetet, dock har vi lagt ner mest energi på intervjuerna med förskollärare. Våra observationsresultat visar att barnen signalerar olika då de har svårt att behärska de tre lekreglerna. De visar det genom att stå utanför leken eller förstöra för andra. I intervjuerna fick vi reda på att för att hjälpa barnet är det viktigaste att man ger sitt vuxenstöd. Det är en stor och viktig uppgift för förskolläraren att få dessa barn att leka tillsammans med andra.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Nina Leufstedt & Sofie Nilsson</p><p>Handledare: Lena Stenmalm Sjöblom</p><p>Den viktiga leken</p><p>En studie kring barns leksvårigheter</p><p>The importance of play</p><p>A study about childrens difficulties at play</p><p>Antal sidor: 33</p><p>Leken är en stor del i förskolans värld och vi anser därför att det är väldigt viktigt att barn med svårigheter får hjälp tidigt att komma in i lekens trygga värld. Vårt syfte med detta arbete är att uppmärksamma förskolebarn som har svårt att behärska de tre lekreglerna som Birgitta Knutsdotter Olofsson beskriver: samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Vidare har vi även ett annat syfte, som är att ta reda på vad förskollärarna beskriver att de gör för att hjälpa barnen. För att nå vårt syfte och komma fram till ett resultat har vi valt observationer på barngruppen och intervjuer med pedagogerna som metoder i arbetet, dock har vi lagt ner mest energi på intervjuerna med förskollärare.</p><p>Våra observationsresultat visar att barnen signalerar olika då de har svårt att behärska de tre lekreglerna. De visar det genom att stå utanför leken eller förstöra för andra. I intervjuerna fick vi reda på att för att hjälpa barnet är det viktigaste att man ger sitt vuxenstöd. Det är en stor och viktig uppgift för förskolläraren att få dessa barn att leka tillsammans med andra.</p>

Syftet med denna studie är att genom observationer av barn i deras fria lek på en förskola undersöka hur deras relationsskapande ser ut. Detta är en kvalitativ studie som genomfördes på en förskola i Mellersta Norrland. Barn i åldrarna ett till fem år deltog, och vi spenderade fem dagar i berörd verksamhet. Metoden för insamlandet av det empiriska materialet till studien var observationer, anteckningar och ljudinspelningar. Bearbetningen av det insamlade empiriska materialet skedde med hjälp av analyser där vi utgick från begreppen kamratkulturer, leksignaler, lekregler och maktförhållanden i leken. Vi analyserade våra observationer kopplade till begreppen tillsammans i anslutning till vår närvaro på förskolan för att få ett så trovärdigt resultat som möjligt. Resultatet visar att barn tillförskaffar sig många olika färdigheter gällande relationsskapande i sin fria lek. Vidare pekar resultaten på vikten av att skapa medvetenhet kring dessa färdigheter för att stötta både barn och vuxna. Samspel, maktrelationer och uteslutningar förekom, något som är vanligt förekommande i kamratkulturen som barn producerar tillsammans. Studien påvisade även vikten av att vara närvarande i barnens lek, för att förskolepersonal ska få syn på och lära sig mer om vad som sker i skapandet av kamratkulturer. Detta är något som vi hoppas kan bidra till ökad kunskap bland förskolepersonal för att öka kvalitén i förskolans verksamhet. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Den här uppsatsen handlar om barns lek och samspel, samt pedagogernas roll i barns lekutveckling. Den handlar även om reflektionens betydelse på förskolan. Syftet med den här erfarenhetsbaserade essän är att skapa en förståelse för barn som har svårt med att leka med andra barn. Jag vill ta reda på hur jag, som förskolepedagog, ska förhålla mig till barn som har svårt med samspel. Syftet är även att få en fördjupad förståelse för vad reflektion innebär, samt vad det kan tillföra verksamheten för både barn och vuxna. I den här essän diskuteras litteratur som kopplas till berättelsen för att få en ökad förståelse för mitt dilemma. Jag reflekterar kring om det är viktigt för barn att leka, samt vilka kunskaper ett barn måste ha för att uppnå ett bra samspel i leken. I reflektionen har jag använt mig av bland annat lekforskarna Knutsdotter Olofsson och Lillemyr. När det kommer till pedagogens roll för barnens sampel reflekterar jag kring bland andra Papes, Vedelers, samt Folkmans och Svedins tankar. Deweys och Vygotskijs tankar om vad reflektion innebär har jag använt mig av i mina diskussioner om reflektionens betydelse för pedagogerna och verksamheten. Essän börjar med ett dilemma där jag beskriver en självupplevd situation på förskolan. I situationen är det barn som har svårt att samspela med varandra, speciellt ett barn som jag uppmärksammar. Jag ställs inför olika utmaningar där jag som pedagog inte vet hur jag ska agera. Finns det sätt att stötta och hjälpa barn som har svårt att leka med andra barn? I min text funderar jag över vad barnen behöver lära sig för att ha ett bra samspel. Många barn behöver stöd av oss vuxna för att lära sig leka med andra. Det innebär att vi ibland måste lära barnen grunderna till lek. För att vi pedagoger ska kunna ta bra beslut behöver vi reflektera med varandra. Därför funderar jag över hur pedagoger kan använda reflektionen på bästa sätt.

Syftet med denna studie är att undersöka hur, när och varför barn i förskolan tycker att de vuxna ska involvera sig i leken. Detta undersöks med hjälp av kvalitativa intervjuer av barn. Lek ses här dels som något som ingår som ett karakteristiskt drag i barns beteende och som är viktigt för barns utveckling och välbefinnande men kanske främst som ett grundläggande mänskligt kultur- och meningsskapande fenomen som också är nära kopplat till lärande. Resultatet visar att barnen gärna vill att de vuxna ska involveras sig i eller delta i leken – eller i lekfullt samspel. Barnen i studien menar att de vuxna inte gör det i den utsträckning som de önskar – barnen verkar uppfatta det som att det i första hand beror på att de vuxna inte har tid för samspel genom lek. Att de vuxna i förskolan bara sällan involverar sig i leken stämmer överens med tidigare forskning som beskriver att det ofta finns en rädsla att störa leken och en oförmåga att tacka ja till lekfulla inbjudningar från barnen – bland annat för att detta faller utanför den traditionella lärarrollen. Under leken intar enligt tidigare forskning de vuxna ofta av en observerande roll och i samspelet med barnen under leken fungerar de vuxna som en sorts serviceperson som sällan deltar i leken. Med utgångspunkt i det som barnen här ger uttryck för finns anledningar för de vuxna i förskolan att fundera över om och hur de oftare kan delta i – eller i alla fall involvera sig i – barnens lek. Som argument för ökad involvering ger barnen att leken skulle bli roligare, tryggare och att relationerna mellan vuxna och barn skulle stärkas. Barnen uttrycker också att de vuxna kan ha egenskaper eller kunskaper som kan vara användbara i leken och att de vuxna kan vara bra på att låtsas och hitta på. Vuxnas deltagande i leken kan enligt barnen också bekräfta barnens kompetens och minska risken för att hamna utanför eller känna sig ensam. Frivillighet och turtagande i initiativ är förhållningssätt som barnen menar är viktiga för leken och som de vuxna måste förhålla sig till. De vuxnas deltagande verkar vara allra mest efterfrågat vid utomhusvistelse och vid regellekar men barnen önskar de vuxnas deltagande och lekfulla samspel även vid många andra lekaktiviteter.

Då mycket av den forskning vi tagit del av berör vuxnas delaktighet i barns lek vill vi fokusera på leken mellan barnen. Syftet med studien är därmed att studera hur barn går tillväga för att få tillträde till den fria leken och hur barns samspel kan se ut. Studien har gjorts på två förskolor i olika kommuner i Sverige. Studien har gjorts med barn mellan åldrarna tre och sex. Materialet har samlats in med hjälp av observationer med fältanteckningar. Under observationerna studerades när barnen lekte fritt utan pedagogers deltagande. Studien bygger på en kvalitativ metod och har en abduktiv ansats. Författare och avhandlingar som berör lek och barns samspel ligger till grund för studien. Bland annat Corsaros (1979) tillträdesstrategier har använts som analysverktyg för att analysera observationerna. Även Strandell (1994) lyfter begrepp som visar på att barn använder olika sätt för att få tillträde till lek. Hur samspelet ser ut och vad barn behöver kunna för att samspela analyseras bland annat med hjälp av Knutsdotter Olofssons (2003) sociala lekregler. Resultatet visar att barn använder olika sätt för att få tillgång till lek. Det syns också att om ett tillvägagångssätt inte fungerar så provar barnen ett annat och fortsätter oftast med det tills de får tillträde. Det framkommer också även att barnen sågs försöka få tillträde till lek genom både verbala försök och icke-verbala försök. I barnens försök att få tillgång till lek kan de bemötas positivt genom att få tillträde eller negativt genom att nekas. Dock försöker barnen ofta med en annan strategi om de nekas istället för att gå. Studien visar också på att barns samspel kan se olika ut. Ett samspel som upplevs som positivt för ett barn kan upplevas som negativt för ett annat. Resultatet visade också att för att lek ska fungera behöver barn mötas i att de leker, alla behöver delta på lika villkor och vara med och bestämma över leken lika mycket. Lek som innehåller dessa fragment kommer igång medan när barn inte kan mötas i detta kommer samspelet ofta inte igång ordentligt.

I tidigare forskning och i Läroplanen för förskola (lpfö 18) skrivs leken fram som betydelsefull för barns utveckling och lärande, men då tolkningsutrymmet av skrivningarna i läroplanen är stort samtidigt som kraven på undervisning i förskolan ökar, är syftet med vår studie att undersöka hur verksamma förskollärare förhåller sig till och påverkar barns fria lek. Studiens syfte besvaras med hjälp av följande frågor: Vilka förhållningssätt har förskollärarna till barns lek?, hur ser pedagogerna på sin egen medverkan i barns fria lek? Samt, hur resonerar pedagogerna kring- och arbetar med kombinationen lek och lärande? Tanken med studien är att bidra till att förskollärare börjar reflektera mer kring sin påverkan på barns fria lek, samt blir mer medvetna kring hur dess förhållningssätt till leken påverkar barns lärande. För att besvara våra frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod, då vi genomfört observationer på två olika förskolor samt intervjuat förskollärare. Den insamlade empirin analyserades sedan med kommunikationsteoretisk utgångspunkt som tog avstamp främst i Knutsdotter Olofssons lekteori och Woods begrepp barninitierade-, vuxenstödd- och policystyrd lärandelek. Resultatet visar att barns fria lek övergripande ses som betydelsefull för barns lärande och utveckling, men att den position som förskollärare väljer att inta i och runt barns lek varierar beroende på miljö och barnens ålder. Det framkommer också att de ökade kraven på undervisning i förskolan inte tycks påverka den fria leken, men att leken däremot används som verktyg för att planera undervisning utifrån barnens intresse samt för att synliggöra ett lärande som inte blivit framträdande just i undervisningssituationen.

Syftet med denna studie är att ta reda på om det finns lekar som förskollärare upplever som problematiska, icke önskvärda eller rent av förbjuder i sin verksamhet, vilka regler som finns för lek i deras verksamhet, samt vilka diskurser kring lek i förskolan som ligger till grund för dessa uppfattningar. Vi vill även undersöka hur förskollärarna själva ser på hur faktorer som genus och egna lekerfarenheter i barndomen har påverkat deras synsätt. Metoden för studien är enskilda intervjuer av semistrukturerad karaktär, samt analys av respondenternas utsagor utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv. Studiens resultat visar att det bland de intervjuade förskollärarna finns föreställningar om lek som bygger på diskurser om lek som lärande, utveckling och bearbetning. När det gäller reglering av lek så ges här uttryck för ståndpunkter som vilar på diskurser om att leken ska vara säker och bygga på samtycke och ömsesidighet mellan de som leker och att ingen får bli kränkt. En slutsats av studien är att det inom svensk förskoleverksamhet både existerar förhållningssätt om totalförbud mot vissa typer av lekar, till exempel vapenlek, men även förhållningssätt som accepterar sådana lekar. En annan slutsats är att pedagoger i förskolan kan uppleva att den pedagogiska miljön begränsar deras möjligheter att tillåta vissa typer av lekar.

Syftet med denna studie var att se om och i så fall hur barns relationer och samspel kan yttra sig i leken utifrån kamratkultur, inflytande och maktrelationer. Vi har utgått från tidigare forskning och teorier om barns lek, inflytande, kamratkultur och maktrelationer för att förstå vår empiri. För att få svar på våra frågeställningar samlade vi in vårt empiriska material genom att videoobservera barn i lek vilket vi sedan transkriberade. Vi har utgått från en kvalitativ forskningsmetod med kvantitativa inslag. Studiens resultat har visat hur barn samspelar i lek genom leksignaler och lekregler vilka bidrar till en viktig faktor i hur inflytande och maktrelationer bland barn kan yttra sig i leken. För att vidare förstå vårt resultat har vi använt oss av Corsaros begrepp tolkande reproduktion samt Foucaults tankar kring makt för att förstå kamratkultur och maktrelationer bland barn. Analysen är uppdelad i kategorierna inflytande, kamratkultur och maktrelationer och i slutdiskussionen kom vi fram till att maktrelationer blev det mest centrala begreppet i studien.

Jag har utfört en studie där jag granskat vilka strategier och lekregler förskollärare använder sig av i verksamheten för att inkludera barn i lek. För att få svar på detta har jag använt mig av tidigare forskning och litteratur som jag anser vara relevant för min undersökning. Den innefattar främst vad lek är och vilka förutsättningar ett barn behöver behärska för att kunna leka samt lekteorier och strategier för att inkludera barn i lek. Metoden jag använt mig av för att besvara mina fråge-ställningar är kvalitativ intervju och jag har intervjuat fem verksamma förskollärare som arbetar med barn i åldern 1-5 år. I resultatet framkom att det är förskollärarnas ansvar att inkludera alla barnen i leken och att det är förskollärarnas deltagande i leken som främjar ett inkluderande. Alla barn ska inkluderas i leken, men inte i alla lägen då barnens lek ska respekteras. / I have conducted a study where I reviewed which strategies and play rules preschool teachers' uses in preschool to include children in play. To get answers to this I have been using previous research and literature that I consider to be relevant to my examination. It involves what play is and what conditions children need to master to be able to play and as well play theories and strategies to include children in play. The method I have used to answer my questions are qualitative interview and I have interviewed five active preschool teachers' working with chil-dren aged 1-6 years old. The results revealed that there are preschool teachers' responsibilities to include all the children in play and that there are preschool teachers' participation in play that promotes an inclusive environment. All children should be included in play, but not in all situations because children’s play must be respected.