No description available.

Leken är betydelsefull för barn i förskolan men samtidigt upptar vardagliga rutiner mycket av förskolans tid. Därmed syftar studien till att synliggöra lekandet som förekommer inom förskolans rutinsituationer samt vad lekande får för utrymme i dessa situationer. De frågeställningar som väglett studien är (1) på vilka sätt förekommer lekande inom förskolans rutinsituationer? och (2) vad får lekande för utrymme i förskolans rutinsituationer? För att besvara dessa har vi observerat barns och pedagogers samspel i rutinsituationer och analyserat den insamlade empirin utifrån begreppen leksignaler och fantasi för att synliggöra lekandets förekomst. Studiens resultat visar att det lekande som förekommer i rutinsituationer uttrycks på olika sätt, exempelvis i berättande form eller på ett sätt som vid första anblick inte uppfattas som lek. Resultatet visar även att utrymmet kan förändras under tiden som lekandet sker samt regleras på olika sätt, både av lekens deltagare och personer som inte är involverade i lekandet.

Syftet med denna studie är att genom observationer av barn i deras fria lek på en förskola undersöka hur deras relationsskapande ser ut. Detta är en kvalitativ studie som genomfördes på en förskola i Mellersta Norrland. Barn i åldrarna ett till fem år deltog, och vi spenderade fem dagar i berörd verksamhet. Metoden för insamlandet av det empiriska materialet till studien var observationer, anteckningar och ljudinspelningar. Bearbetningen av det insamlade empiriska materialet skedde med hjälp av analyser där vi utgick från begreppen kamratkulturer, leksignaler, lekregler och maktförhållanden i leken. Vi analyserade våra observationer kopplade till begreppen tillsammans i anslutning till vår närvaro på förskolan för att få ett så trovärdigt resultat som möjligt. Resultatet visar att barn tillförskaffar sig många olika färdigheter gällande relationsskapande i sin fria lek. Vidare pekar resultaten på vikten av att skapa medvetenhet kring dessa färdigheter för att stötta både barn och vuxna. Samspel, maktrelationer och uteslutningar förekom, något som är vanligt förekommande i kamratkulturen som barn producerar tillsammans. Studien påvisade även vikten av att vara närvarande i barnens lek, för att förskolepersonal ska få syn på och lära sig mer om vad som sker i skapandet av kamratkulturer. Detta är något som vi hoppas kan bidra till ökad kunskap bland förskolepersonal för att öka kvalitén i förskolans verksamhet. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Syftet med studien är att undersöka erfaren personals tankar om och erfarenheter av exkludering i barns gemensamma lek. Studiens syfte är även att undersöka erfaren personals arbetssätt när det gäller utanförskap i barns gemensamma lek. Ett sociologiskt perspektiv har valts och även Knutsdotter Olofssons lekteori. Det är en kvalitativ studie och metoden som använts för att samla in data är intervjuer med åtta förskollärare. Studiens resultat visar att orsaker till att barn exkluderas bland annat beror på att de inte förstår leksignalerna, inte kan språket, har funktionsnedsättning, har en annan hudfärg och/eller inte tar eget initiativ i leken. Förskollärarna arbetar på olika sätt, men alla strävar efter samma mål: att motverka exkludering och inkludera alla barn i den gemensamma leken.  Slutsatsen är att leksignaler är ett återkommande begrepp inom studier kring exkludering i barns gemensamma lek. Förskollärarna bör genom att ta del av forskning få en bättre förståelse, få insyn i lekens värld samt hur den fungerar och vilka metoder barnen använder sig av i leken vid exkludering.

Den här uppsatsen berör ämnet barn med samspelssvårigheter i förskolan. Syftet med studien är attundersöka olika förskollärares erfarenheter av arbetet med att inkludera barn medsamspelssvårigheter i leken. Under lekens gång lär sig barn olika samspelsregler, vad som är roligtsamt förmågan att kunna känna igen och identifiera personen de leker med. I leken med andra barnställs det även krav som turtagning, dela med sig, att veta när det är på låtsas och när det är på riktigt.Barn tycker om att lära av varandra, därför är det viktigt att barn har kamrater för deras utvecklingoch lärande. Till studien användes en kvalitativ metod med ett induktivt förhållningssä / <p>Godkännande datum: 19-01-04</p>

Abstract   Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till barns fria lek i förskolans inomhusmiljö samt i vilken utsträckning förskollärarna är delaktiga i barns lek. Studiens teoretiska utgångspunkt är utifrån Batesons kommunikationsteori. Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) lyfter fram leken som betydelsefull och som en central del i förskolans verksamhet.   I forskningsbakgrunden presenteras den teoretiska utgångspunkten tillsammans med andra teoretiska och vetenskapliga tankar om lek samt olika infallsvinklar om lekens betydelse för barn och pedagogens roll i leken. Tidigare forskning har påvisat att pedagoger både ska delta och inte delta i barns lek.  Barns villkor att leka kan variera, då den dagliga verksamheten med rutiner och planerade aktiviteter kan uppta dyrbar lektid för barn. En kvalitativ observationsmetod med videokamera och fältanteckningar har använts i studiens empiriska undersökning. Observationerna är utförda på fyra förskollärare som är verksamma på samma förskola i en kommun i södra Sverige. Ett omfattande material har samlats in, analyserats samt diskuterats i förhållande till tidigare forskning.   Slutsatsen som kan dras är att barns lek stimuleras och utvecklas beroende på hur förskollärarna använder metakommunikation.   Ämnesord: Metakommunikation, förskollärares förhållningssätt, delaktighet, fri lek, leksignaler, förskola

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare stöttar och skapar möjlighet för barns lek och samspel. Intervjuer och observationer har genomförts i förskoleverksamhet. Resultatet visar på att förskollärares stöttning är en viktig aspekt att arbeta med för att gynna barns lek och samspel. Förskollärare upptäcker barn som har svårigheter i lek och samspel främst genom observationer och går därefter in i leken och stöttar upp genom att inta rollen som en inbjudande och aktiv kompis där kommunikation står i fokus för att skapa goda sampelssekvenser. Slutsatser i denna studie är att förskollärare kontinuerligt behöver granska sitt arbete med stöttning av barn för att gynna barns lek och samspel i barngruppen.

Studiens syfte var att utveckla fördjupande kunskaper om yngre barns lek och leksignaler. Studien utgick från frågeställningarna ”Hur uppfattar förskollärare att de yngre barnen gör för att entra andra barns lek?” samt ” I vilken omfattning uppfattar vårdnadshavare att yngre barn behöver stöd i sin lek?” För att få fram kunskap om yngre barns leksignaler genomfördes intervjuer med sex förskollärare och 30 vårdnadshavare som fick svara på en enkät. Vi valde att använda oss av kvalitativa och kvantitativa metoder med både semistrukturerade intervjuer och enkäter för att besvara studiens frågeställning om yngre barns lek. Teoretiska utgångspunkterna i studien är sociokulturella perspektivet och kamratkulturer. Resultatet visar att yngre barns leksignaler är ett verktyg i hur vi tolkar barnens behov och uppmuntrar barn till lek. Slutsatsen visar på att både vårdnadshavare och förskollärare ser att det är av vikt att vara närvarande och ge barn stöttning och vägledning i deras vardagslek.

Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för barns bråklekar i förskolan, genom att analysera barns egna perspektiv på lekande. Studiens syfte uppnås genom att besvara följande frågeställningar: Vad är bråklekar för barn? Vad kan man utläsa ur barnens egna uppfattningar om bråklekar? Präglas bråklekar av barnkulturen? Jag kommer använda mig av Tannocks (2011) utvecklade definition av begreppet rough-and-tumble play, bråklekar. Hon menar att bråklekar är lekar där barn springer runt, klättrar, jagar varandra, slår på låtsas, blir jagade, brottas, trillar runt och slår med öppna händer. Studien utgår från Birgitta Knutsdotter Olofssons (2003) lekteori och begreppen: kroppslig kunskap, de sociala lekreglerna: samförstånd, turtagande och ömsesidighet samt leksignaler. Studien utgår även från Susan Stewarts intertextualitetsteori, som innebär att barn i den intertextuella gemensamma förståelsen möts i en värld skapad av intryck från fiktionen och verkligheten (Löfgren, 2015). Jag använde mig av metoden deltagande observation, vilket gav mig tillträde till leken samt resulterade i samtal kring leken. Resultatet visar att barns bråklekar, ur barns perspektiv, präglas av gestalter från barnkulturen. Intertextualitetsteorin är i allra högsta grad synlig i barns bråklekar och i barns samtal kring sina lekar. Genom resultatet kan man förstå att bråklekar är av stor betydelse för barn, vilket synliggörs genom de strategier barn använder sig av för att få tillgång till bråklekar. Min slutsats är att bråklekar till största delen består av de intryck barn får från barnkulturen och dess våldsamma innehåll, vilket visar hur oerhört viktigt det är att barn får tillgång till bråklekar för att bearbeta dessa intryck. Genom resultatet synliggörs det fundamentala behov barn har av att leka bråklekar, resultatet bidrar därmed till debatten om bråklekars vara eller icke vara. Jag vill genom studien lyfta fram barns perspektiv på bråklekar.

Studiens syfte handlar om att se hur skillnad mellan fri och styrd lek gestaltas samt påverkar barnens sociala relationer och deras intellektuella samt fysiska utveckling genom att undersöka rastverksamheten. Vi valde kvalitativ metod som vi applicerade genom semistrukturerade intervjuer och observationer. Det empiriska materialet analyserade vi genom att använda oss av fenomenografisk analysmetod. Utifrån vår analys kom vi fram till ett resultat som visade på att den fria leken främjar barnens fantasi och kreativitet. Eleverna lär sig även att kunna inkludera varandra samt kunna se och agera utefter lekens ramar samt signaler. Den styrda leken däremot främjar barnens intellektuella förmågor genom att eleverna får lära sig om turtagning, regler, normer, hur man ska bete sig när man vill hoppa in eller ur en lek samt utveckling av deras sociala relationer. Vår slutsats är att i rastverksamheten bör det finnas en balans kring hur mycket fri lek och styrd lek eleverna har eftersom de lär sig om olika saker. Vi ser även den vuxnas roll som oerhört viktig då pedagogen är den som ska skapa denna balans och stötta eleverna under rastverksamheten. / The purpose of our study is to see how the difference between free and controlled play is embodied and affects the children's social relations and their intellectual as well as physical development by examining the resting activities. We chose the qualitative method that we applied through semi-structured interviews and observations. We analyzed the empirical material by using phenomenographic analysis method. Based on our analysis, we came up with a result that showed that free play promotes children's imagination and creativity. Students also learn to be able to include each other and to see and act along the game's frames and signals. The controlled game, on the other hand, promotes the children's intellectual abilities by allowing students to learn about taking turns, rules, norms, how to behave when they want to jump in or out of a game, and developing their social relationships. Our conclusion is that in the break operations there should be a balance around how much free play and controlled play the students have as they learn about different things. We also see the role of adults as extremely important as the educator is the one to create this balance and support the students during the break.