<p>Många forskare har under årens lopp studerat leken och dess innehåll. Beroende på vilken</p><p>forskare man utgår ifrån så används begreppet lek olika och har också getts varierande</p><p>innehåll. Gemensamt för flera forskare är dock att leken är ett grundläggande behov för barn i</p><p>alla åldrar och att den har en central roll i förskolepedagogiken och utgör ett viktigt bidrag i</p><p>den nya skolan.</p><p>Barns lek och sociala samvaro är sammansatta företeelser och i denna studie har jag valt att</p><p>fokusera på hur jag som pedagog kan vara behjälplig med att utveckla sexåringens sociala</p><p>kompetens med hjälp av lek. Pedagogen ska vara närvarande som en ledsagare för berörda</p><p>barn, in i och ur leken men också finnas i bakgrunden som stöd.</p><p>Jag har valt att använda mig av metoder som intervju, observation och loggbok.</p><p>Barnen har bland annat observerats under fri lek och social samvaro där huvudsyftet har varit</p><p>att åskådliggöra hur barnets interaktion ter sig tillsammans med andra, hur leken tar form eller</p><p>brist på densamma. Att ställa sig frågan varför väljer eller kan en del barn inte leka har varit</p><p>aktuell men ett entydigt svar på denna fråga går inte att finna då det ofta är en komplex</p><p>situation som styrs av flera faktorer.</p><p>Den cykliska process som finns i aktionslärande har varit en väg att finna svar som gjort det</p><p>möjligt att hitta strategier för mig som pedagog att använda mig av för att bland annat lotsa</p><p>”leksvaga” barn in i gruppen.</p><p>Resultatet har också visat att det är viktigt hur jag som pedagog förmedlar lektid till barnen,</p><p>uppmuntrar, ger stöd, förslag på lekar samt att möta barnen i den verklighet de för tillfället</p><p>befinner sig i när de startar sitt första år i skolan och förskoleklassen.</p>

Många forskare har under årens lopp studerat leken och dess innehåll. Beroende på vilken forskare man utgår ifrån så används begreppet lek olika och har också getts varierande innehåll. Gemensamt för flera forskare är dock att leken är ett grundläggande behov för barn i alla åldrar och att den har en central roll i förskolepedagogiken och utgör ett viktigt bidrag i den nya skolan. Barns lek och sociala samvaro är sammansatta företeelser och i denna studie har jag valt att fokusera på hur jag som pedagog kan vara behjälplig med att utveckla sexåringens sociala kompetens med hjälp av lek. Pedagogen ska vara närvarande som en ledsagare för berörda barn, in i och ur leken men också finnas i bakgrunden som stöd. Jag har valt att använda mig av metoder som intervju, observation och loggbok. Barnen har bland annat observerats under fri lek och social samvaro där huvudsyftet har varit att åskådliggöra hur barnets interaktion ter sig tillsammans med andra, hur leken tar form eller brist på densamma. Att ställa sig frågan varför väljer eller kan en del barn inte leka har varit aktuell men ett entydigt svar på denna fråga går inte att finna då det ofta är en komplex situation som styrs av flera faktorer. Den cykliska process som finns i aktionslärande har varit en väg att finna svar som gjort det möjligt att hitta strategier för mig som pedagog att använda mig av för att bland annat lotsa ”leksvaga” barn in i gruppen. Resultatet har också visat att det är viktigt hur jag som pedagog förmedlar lektid till barnen, uppmuntrar, ger stöd, förslag på lekar samt att möta barnen i den verklighet de för tillfället befinner sig i när de startar sitt första år i skolan och förskoleklassen.

I den här studien har vi valt att undersöka hur pedagoger uppmärksammar och även hanterar barns utanförskap i den fria leken. Denna studie är gjord på en liten förskola och metoderna som är använda i detta arbete är kvalitativa forskningsmetoder. Empiri har samlats in genom främst intervjuer och observationer, men även genom ett skådespel med handdockor på förskolan. Frågeställningarna vi har utgått ifrån är: uppmärksammar pedagogerna utanförskap och hur hanteras detta då? På vilket sätt går pedagogerna tillväga för att förebygga utanförskap och hur pass medvetna är barnen om utanförskap? Vår största inspiration har varit Birgitta Knutsdotter Olofssons (2003) och hennes beskrivning angående de tre lekreglerna samförstånd, ömsesidighet och turtagande som råder i leken. Utifrån vårt resultat har vi kommit fram till att det är pedagogernas största ansvar för att uppmärksamma så att inget barn blir utanför. Samtidigt är det nödvändigt att pedagogerna försöker arbeta effektivt med att motverka utanförskap. Detta för att kunna skapa en harmonisk känsla bland barnen. Det är också viktigt att poängtera att barnen får möjlighet att vara ifred och leka ostört. De vuxna ska försöka undvika att träda in i barnens fria lek, men dock kan de se till att det finns möjligheter för att främja att fler ska vara med i leken.

Studien inriktar sig på att undersöka barns fria lek på fritidshemmet, och vem det är som sätter gränser och regler i leken. Syftet med studien är att få en större insikt om just gränssättningen i den fria leken och till vilken utsträckning barnen får göra detta på egen hand. Studien syftar också på att undersöka när och hur pedagoger bryter den fria leken. Som utgångspunkt i studien har följande frågeställningar ställts: Vem sätter regler i barns fria lek och spel inom fritidsverksamheten? Hur när och varför? Till vilken utsträckning får barn fritt spelrum att sätta egna gränser i den fria leken? Det aktuella forskningsläget inom problemområdet som presenteras är indelat i fyra teman; Lek, samvarokompetens, regler och makt. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av systematiska och deltagande observationer på två fritidshem i Skåne. Resultatet av studien visar att regler och gränser sätts i alla leksituationer och att de till stor del sätts av barnen själva. Faktorer som spelar in om vem som sätter gränser i den fria leken visar sig vara knutna till studiens fyra teman (lek, samvarokompetens, regler och makt). Studien visar vidare att det är först när leken blir störande som pedagoger går in aktivt och bryter leken.

Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för barns bråklekar i förskolan, genom att analysera barns egna perspektiv på lekande. Studiens syfte uppnås genom att besvara följande frågeställningar: Vad är bråklekar för barn? Vad kan man utläsa ur barnens egna uppfattningar om bråklekar? Präglas bråklekar av barnkulturen? Jag kommer använda mig av Tannocks (2011) utvecklade definition av begreppet rough-and-tumble play, bråklekar. Hon menar att bråklekar är lekar där barn springer runt, klättrar, jagar varandra, slår på låtsas, blir jagade, brottas, trillar runt och slår med öppna händer. Studien utgår från Birgitta Knutsdotter Olofssons (2003) lekteori och begreppen: kroppslig kunskap, de sociala lekreglerna: samförstånd, turtagande och ömsesidighet samt leksignaler. Studien utgår även från Susan Stewarts intertextualitetsteori, som innebär att barn i den intertextuella gemensamma förståelsen möts i en värld skapad av intryck från fiktionen och verkligheten (Löfgren, 2015). Jag använde mig av metoden deltagande observation, vilket gav mig tillträde till leken samt resulterade i samtal kring leken. Resultatet visar att barns bråklekar, ur barns perspektiv, präglas av gestalter från barnkulturen. Intertextualitetsteorin är i allra högsta grad synlig i barns bråklekar och i barns samtal kring sina lekar. Genom resultatet kan man förstå att bråklekar är av stor betydelse för barn, vilket synliggörs genom de strategier barn använder sig av för att få tillgång till bråklekar. Min slutsats är att bråklekar till största delen består av de intryck barn får från barnkulturen och dess våldsamma innehåll, vilket visar hur oerhört viktigt det är att barn får tillgång till bråklekar för att bearbeta dessa intryck. Genom resultatet synliggörs det fundamentala behov barn har av att leka bråklekar, resultatet bidrar därmed till debatten om bråklekars vara eller icke vara. Jag vill genom studien lyfta fram barns perspektiv på bråklekar.