Syftet var att synliggöra förskollärares erfarenheter av att stödja barns sociala utveckling i förskolan. Mer specifikt syftade studien till att beskriva förskollärarnas tankar kring användningen av olika strategier och arbetssätt för att möta varje barn och stödja varje barns utveckling av samvarokompetens som här ses som en del av barns sociala utveckling. Begreppet samvarokompetens innefattar sociala förmågor som att kunna vara delaktig i förskolans vardag, kunna ta och ge plats i lek och samspel med andra samt kunna ge uttryck för sin egen vilja och samtidigt vara lyhörd för andra (Sommer, 2005a). I bakgrunden belystes även teorier och forskning kring lek och samspel samt enligt forskning lyckade strategier för att främja social utveckling hos barn. Samspelsvårigheter kan enligt Kadesjö (2010) ses som en riskfaktor hos barn och verka negativt på barnets fortsatta utveckling och skapa problem och svårigheter senare i livet. Därför är det viktigt att uppmärksamma samspelsproblem redan i förskolan och arbeta med att främja god social utveckling hos alla barn. För att genomföra undersökningen gjordes kvalitativa intervjuer med sex olika förskollärare på olika förskolor. I resultatet beskrev förskollärarna att en bra värdegrund och ett bra förhållningssätt hos pedagogen där den vuxne är engagerad och närvarande både mentalt och fysiskt är betydelsefullt i arbetet med barns samvarokompetens. Informanterna betonade även att tydliga regler, en struktur i vardagen och att dela in barnen i mindre grupper är a och o i arbetet med att skapa ett gott socialt klimat i barngruppen där varje barns sociala utveckling får ta plats.

Examensarbetet behandlar ämnet fri lek under den fria tiden på fritidshem. Syftet med arbetet var att få mer kännedom om hur barn på två fritidshem lekte och samspelade med varandra i ett lärande, samt hur fritidspedagogerna såg och förhöll sig till barnens lek under den fria tiden. Följande frågeställningar preciserades i arbetet: Hur leker barnen på två utvalda fritidshem? Hur förhåller sig fritidspedagoger till barnens lek under den fria tiden? En nyckelforskare vi använt oss av i arbetet är Maria Øksnes (2011) som beskriver skolan som en institution där leken och barndomen är institutionaliserad i dagens samhälle. Den nyckelteori och teoretiska ram som används i arbetet är en teori av Berger och Luckmann (2010) och idén om sociala konstruktioner. Insamlingen av det empiriska materialet skedde via observationer där det observerades hur barn lekte under den fria tiden. Observationerna användes sedan till grund för gruppintervjuerna som genomfördes med fritidspedagogerna. Slutsatsen blev att barn lekte väldigt olika och att leken under den fria tiden skiljde sig åt mellan fritidshemmen. På det ena fritidshemmet lekte barnen mer fantasirikt medan barnen på det andra fritidshemmet mer engagerades av fritidspedagogen för att starta lekar. Fritidspedagogernas förhållningssätt till barnens lek var jämförelsevis lika mellan fritidshemmen. Samtliga fritidspedagoger såg ett lärande och ett kunskapsutbyte i leken under den fria tiden, något de även ansåg var positivt. Fritidspedagogerna arbetade aktivt med konflikthantering och förebyggande av utanförskap.

Studien inriktar sig på att undersöka barns fria lek på fritidshemmet, och vem det är som sätter gränser och regler i leken. Syftet med studien är att få en större insikt om just gränssättningen i den fria leken och till vilken utsträckning barnen får göra detta på egen hand. Studien syftar också på att undersöka när och hur pedagoger bryter den fria leken. Som utgångspunkt i studien har följande frågeställningar ställts: Vem sätter regler i barns fria lek och spel inom fritidsverksamheten? Hur när och varför? Till vilken utsträckning får barn fritt spelrum att sätta egna gränser i den fria leken? Det aktuella forskningsläget inom problemområdet som presenteras är indelat i fyra teman; Lek, samvarokompetens, regler och makt. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av systematiska och deltagande observationer på två fritidshem i Skåne. Resultatet av studien visar att regler och gränser sätts i alla leksituationer och att de till stor del sätts av barnen själva. Faktorer som spelar in om vem som sätter gränser i den fria leken visar sig vara knutna till studiens fyra teman (lek, samvarokompetens, regler och makt). Studien visar vidare att det är först när leken blir störande som pedagoger går in aktivt och bryter leken.

Syftet med studien är att få en djupare förståelse för vad som kan vara orsak till om barn får tillträde eller nekas tillträde till lek. Beror detta endast på valet av tillträdesstrategi?Leken är viktig för lärandet och utvecklingen. Det är därför alla barn ska ges möjlighet att delta i denna gemenskap. Genom leken utvecklar barn bland annat sina kommunikativa och sociala kompetenser. Vygotskij (1995) menar att i det sociokulturella perspektivet, i barns samspel med andra utvecklas deras lärande och kunskapen förs vidare. Johansson & Pramling Samuelsson (2003) menar också att det är genom samspel som barn utvecklar sin samvarokompetens. Det är genom en väl utvecklad samvarokompetens, som barn har lättare för och vet hur man ska gå tillväga för att få tillträde till lek.Vi har valt att på två förskolor med barn i åldern tre-fem år, göra en kvalitativ studie med hjälp av öppna observationer och videokamera.I vår studie kunde vi se barn använda sig utav olika tillträdesstrategier, när de ville ha tillgång till lek. Några tillträdesstrategier förekom mer än andra. Vi kunde också utläsa av vår analys, att det inte är enbart valet av tillträdesstrategi som spelar roll, utan hur de redan lekande barnen försvarar sitt interaktionsutrymme. Utifrån den amerikanske forskaren William A Corsaros och lektor Britt Tellgrens strategier, undersökte vi sedan om det fanns några likheter eller skillnader mellan deras studie och vår. Vi kunde i Corsaros och Tellgrens studie läsa, att den icke-verbala strategin var den mest framgångsrika när barn fick tillträde till lek, medan vår studie visar det motsatta.