<p>Jag har i denna uppsats skrivit om hur mitt arbetslag på förskolan med hjälp av aktionslärande</p><p>som metod har startat ett förändringsarbete mot ett mer genusmedvetet pedagogiskt arbetssätt.</p><p>Syftet var att vi pedagoger skulle få syn på vårt agerande och bemötande gentemot flickor och</p><p>pojkar. I läroplanen står det att förskolan ska motverka traditionella könsmönster och</p><p>könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla</p><p>förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. En central fråga var</p><p>hur man kan bryta invanda mönster. Vi i arbetslaget har genom litteraturstudier och</p><p>handledning fått en gemensam grund för vårt arbete. Genom att utgå från aktionslärande som</p><p>modell för förändringsarbetet har vi arbetat med att konstatera – analyser – konstruera. Vi</p><p>använde skuggning som metod för att få syn på vårt bemötande mot flickor och pojkar i</p><p>hallen. Genom reflektion analyserade vi observationerna och kom vi fram till hur vi kan</p><p>förändra. Det viktigaste i processen har varit pedagogernas möjligheter till ostörd</p><p>reflektionstid. Vi har fått möjlighet att reflektera utifrån våra olika erfarenheter kring</p><p>begreppet genus och hur vi kan utveckla ett genusmedvetet arbetssätt på vår förskola. Ett</p><p>förändringsarbete är en lång process som vi startat genom att fokusera på en liten del av vår</p><p>verksamhet nämligen påklädningstillfället i hallen. Vi upprättade detaljerade handlingsplaner</p><p>om hur aktionen skulle gå till. Genom aktionen i hallen har vi lärt oss hur vi kan använda</p><p>påklädningstillfället till en strukturerad genusmedveten pedagogisk kvalitetstid genom bland</p><p>annat kompensatorisk träning för flickor och pojkar. Det kan synas som om vi förändrat en</p><p>liten del av verksamheten men jag är övertygad att det kan sprida sig till andra delar av vårt</p><p>arbete. Vi har nu fått ett verktyg, aktionslärande, att använda oss av.</p><p>Jag har varit den som analyserat och dokumenterat processen genom detta arbete.</p>

<p>I mitt yrke som lärare ingår det bland annat att driva skolutveckling. Med skolutveckling kan</p><p>menas att man förändrar sitt arbete utifrån de erfarenheter man gör i sin vardag i skolan.</p><p>Genom att ifrågasätta sitt yrke hamnar man i en utvecklingsprocess vilken innebär att man</p><p>utvärderar det man gör, förändrar det man gjorde om det inte var bra, utvärderar igen och</p><p>förändrar åter och så håller det på. Jag har under de senaste fyra åren haft möjligheten att</p><p>utbilda mig inom aktionslärande och aktionsforskning vilket handlar just om detta</p><p>processinriktade sätt. Inom ramen av kursen ingår det att skriva en uppsats och jag valde mitt</p><p>arbetslag som arena för att se hur jag genom en aktion kunde påverka mina kollegor till ett</p><p>ökat lärande om sig själva i sina roller som lärare. Syftet med uppsatsen är att dokumentera</p><p>den lärandeprocess som blivit när vi mer medvetet tar tag i något vi vill förändra och</p><p>frågeställningen jag har utgått från har varit: Hur utveckla lärares lärande i arbetslaget</p><p>genom observation och reflektion över varandras undervisning?</p><p>För att beskriva aktionen på ett kortfattat sätt kan man säga att kollegorna i arbetslaget</p><p>tillsammans har läst en bok om olika ledarstilar i klassrummet, därefter observerat varandra i</p><p>klassrummet, sedan har observatör och observerad samtalat om det som hände i klassrummet</p><p>och slutligen diskuterades det observerade på arbetslagsmöten. De metoder som använts har</p><p>varit observation, muntlig reflektion och individuell logg. Min roll i arbetet har bestått av att</p><p>jag dels varit en aktör som observerat och observerats, dels varit yrkesutvecklare som drivit</p><p>arbetet framåt med bland annat frågor.</p><p>Det sätt varpå jag ser på lärande tar sin utgångspunkt i Marton, Booth´s (2000) synsätt, vilka</p><p>inte skiljer på människa och värld. De menar att de hänger ihop och människan ingår därför i</p><p>en helhet vilken kan brytas upp i delar för att åter sättas ihop i en helhet. Jag ser mitt arbetslag</p><p>som kopplat till världen på samma sätt. Arbetslaget valde att ur världen plocka fram en fråga</p><p>om vem jag är i klassrummet, vilket just var upptakten till denna aktion. Genom den empiri -</p><p>loggboksanteckningar, utvärderingssvar, observationsresultat - som jag skaffat mig under den</p><p>tid vi utfört aktionen, så har det visat sig att man genom att lära sig använda sig av de två</p><p>sinnena syn och hörsel lär man sig också att utbyta erfarenheter, att sätta ord på sina</p><p>erfarenheter, att lära sig om sig själv, att stärka sina kollegors identitet och självkänsla. De</p><p>konsekvenser vårt lärande har fått i arbetslaget har varit att vi fått en ro bland kollegorna i</p><p>arbetslaget, att vi blivit bättre på att fokusera på våra möten, att vi har metoder för hur man</p><p>kan lära sig i sitt yrke och några har även förändrat sitt sätt att planera sin undervisning på.</p>

Jag har i denna uppsats skrivit om hur mitt arbetslag på förskolan med hjälp av aktionslärande som metod har startat ett förändringsarbete mot ett mer genusmedvetet pedagogiskt arbetssätt. Syftet var att vi pedagoger skulle få syn på vårt agerande och bemötande gentemot flickor och pojkar. I läroplanen står det att förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. En central fråga var hur man kan bryta invanda mönster. Vi i arbetslaget har genom litteraturstudier och handledning fått en gemensam grund för vårt arbete. Genom att utgå från aktionslärande som modell för förändringsarbetet har vi arbetat med att konstatera – analyser – konstruera. Vi använde skuggning som metod för att få syn på vårt bemötande mot flickor och pojkar i hallen. Genom reflektion analyserade vi observationerna och kom vi fram till hur vi kan förändra. Det viktigaste i processen har varit pedagogernas möjligheter till ostörd reflektionstid. Vi har fått möjlighet att reflektera utifrån våra olika erfarenheter kring begreppet genus och hur vi kan utveckla ett genusmedvetet arbetssätt på vår förskola. Ett förändringsarbete är en lång process som vi startat genom att fokusera på en liten del av vår verksamhet nämligen påklädningstillfället i hallen. Vi upprättade detaljerade handlingsplaner om hur aktionen skulle gå till. Genom aktionen i hallen har vi lärt oss hur vi kan använda påklädningstillfället till en strukturerad genusmedveten pedagogisk kvalitetstid genom bland annat kompensatorisk träning för flickor och pojkar. Det kan synas som om vi förändrat en liten del av verksamheten men jag är övertygad att det kan sprida sig till andra delar av vårt arbete. Vi har nu fått ett verktyg, aktionslärande, att använda oss av. Jag har varit den som analyserat och dokumenterat processen genom detta arbete.

I mitt yrke som lärare ingår det bland annat att driva skolutveckling. Med skolutveckling kan menas att man förändrar sitt arbete utifrån de erfarenheter man gör i sin vardag i skolan. Genom att ifrågasätta sitt yrke hamnar man i en utvecklingsprocess vilken innebär att man utvärderar det man gör, förändrar det man gjorde om det inte var bra, utvärderar igen och förändrar åter och så håller det på. Jag har under de senaste fyra åren haft möjligheten att utbilda mig inom aktionslärande och aktionsforskning vilket handlar just om detta processinriktade sätt. Inom ramen av kursen ingår det att skriva en uppsats och jag valde mitt arbetslag som arena för att se hur jag genom en aktion kunde påverka mina kollegor till ett ökat lärande om sig själva i sina roller som lärare. Syftet med uppsatsen är att dokumentera den lärandeprocess som blivit när vi mer medvetet tar tag i något vi vill förändra och frågeställningen jag har utgått från har varit: Hur utveckla lärares lärande i arbetslaget genom observation och reflektion över varandras undervisning? För att beskriva aktionen på ett kortfattat sätt kan man säga att kollegorna i arbetslaget tillsammans har läst en bok om olika ledarstilar i klassrummet, därefter observerat varandra i klassrummet, sedan har observatör och observerad samtalat om det som hände i klassrummet och slutligen diskuterades det observerade på arbetslagsmöten. De metoder som använts har varit observation, muntlig reflektion och individuell logg. Min roll i arbetet har bestått av att jag dels varit en aktör som observerat och observerats, dels varit yrkesutvecklare som drivit arbetet framåt med bland annat frågor. Det sätt varpå jag ser på lärande tar sin utgångspunkt i Marton, Booth´s (2000) synsätt, vilka inte skiljer på människa och värld. De menar att de hänger ihop och människan ingår därför i en helhet vilken kan brytas upp i delar för att åter sättas ihop i en helhet. Jag ser mitt arbetslag som kopplat till världen på samma sätt. Arbetslaget valde att ur världen plocka fram en fråga om vem jag är i klassrummet, vilket just var upptakten till denna aktion. Genom den empiri - loggboksanteckningar, utvärderingssvar, observationsresultat - som jag skaffat mig under den tid vi utfört aktionen, så har det visat sig att man genom att lära sig använda sig av de två sinnena syn och hörsel lär man sig också att utbyta erfarenheter, att sätta ord på sina erfarenheter, att lära sig om sig själv, att stärka sina kollegors identitet och självkänsla. De konsekvenser vårt lärande har fått i arbetslaget har varit att vi fått en ro bland kollegorna i arbetslaget, att vi blivit bättre på att fokusera på våra möten, att vi har metoder för hur man kan lära sig i sitt yrke och några har även förändrat sitt sätt att planera sin undervisning på.

<p>Det talas mycket om lärande och det talas om att skolan ska bli en lärande organisation.</p><p>Det talas inte lika mycket om hur en skola ska bli lärande. Min uppsats handlar om hur skolan</p><p>kan bli lärande genom att åstadkomma didaktiska möten där lärarna får tid att reflektera över</p><p>verksamheten. Mötena har handlat om vårt uppdrag, olika skolkulturer och tiden.</p><p>De här faktorerna är betydelsefulla när det handlar om skolutveckling.</p><p>Syftet har varit att skapa tid och plats för reflektion över den egna verksamheten och att på så</p><p>sätt få syn på möjligheter och hinder som finns för att kunna göra förbättringar i</p><p>verksamheten.</p><p>Jag har använt mig av aktionsforskning som metod för att genomföra undersökningen.</p><p>Studien visar att i den arbetsenhet som ingick i studien finns det goda förutsättningar att</p><p>använda den egna verksamheten som utgångspunkt i ett utvecklingsarbete.</p><p>Om didaktiska möten ska äga rum krävs förutsättningar i form av tid för möten med andra.</p>

Det talas mycket om lärande och det talas om att skolan ska bli en lärande organisation. Det talas inte lika mycket om hur en skola ska bli lärande. Min uppsats handlar om hur skolan kan bli lärande genom att åstadkomma didaktiska möten där lärarna får tid att reflektera över verksamheten. Mötena har handlat om vårt uppdrag, olika skolkulturer och tiden. De här faktorerna är betydelsefulla när det handlar om skolutveckling. Syftet har varit att skapa tid och plats för reflektion över den egna verksamheten och att på så sätt få syn på möjligheter och hinder som finns för att kunna göra förbättringar i verksamheten. Jag har använt mig av aktionsforskning som metod för att genomföra undersökningen. Studien visar att i den arbetsenhet som ingick i studien finns det goda förutsättningar att använda den egna verksamheten som utgångspunkt i ett utvecklingsarbete. Om didaktiska möten ska äga rum krävs förutsättningar i form av tid för möten med andra.

No description available.

<p>Uppsatsens syfte har varit att utvärdera genomförda lektioner med hjälp av en s.k. kompetensjournal, där man för anteckningar om sitt arbete och om sig själv för att utvecklas i yrket. Huvudfrågeställningen har varit att utvärdera om kompetensjournal är ett bra verktyg för att utveckla sig själv som lärare. Studien har skett under den sista VFU-perioden på gymnasielärarutbildningen. Två gymnasieklasser har varit själva kontexten som uppsatsskrivaren har befunnit sig i. Slutsatsen är att kompetensjournal är ett användbart verktyg för att lära känna sig själv i yrkesrollen och framförallt skapa en distans till olika situationer. En nackdel är att det kan upplevas som en extra skrivbörda, istället för ett hjälpmedel, för en yrkesarbetande lärare.</p>

<p>Många forskare har under årens lopp studerat leken och dess innehåll. Beroende på vilken</p><p>forskare man utgår ifrån så används begreppet lek olika och har också getts varierande</p><p>innehåll. Gemensamt för flera forskare är dock att leken är ett grundläggande behov för barn i</p><p>alla åldrar och att den har en central roll i förskolepedagogiken och utgör ett viktigt bidrag i</p><p>den nya skolan.</p><p>Barns lek och sociala samvaro är sammansatta företeelser och i denna studie har jag valt att</p><p>fokusera på hur jag som pedagog kan vara behjälplig med att utveckla sexåringens sociala</p><p>kompetens med hjälp av lek. Pedagogen ska vara närvarande som en ledsagare för berörda</p><p>barn, in i och ur leken men också finnas i bakgrunden som stöd.</p><p>Jag har valt att använda mig av metoder som intervju, observation och loggbok.</p><p>Barnen har bland annat observerats under fri lek och social samvaro där huvudsyftet har varit</p><p>att åskådliggöra hur barnets interaktion ter sig tillsammans med andra, hur leken tar form eller</p><p>brist på densamma. Att ställa sig frågan varför väljer eller kan en del barn inte leka har varit</p><p>aktuell men ett entydigt svar på denna fråga går inte att finna då det ofta är en komplex</p><p>situation som styrs av flera faktorer.</p><p>Den cykliska process som finns i aktionslärande har varit en väg att finna svar som gjort det</p><p>möjligt att hitta strategier för mig som pedagog att använda mig av för att bland annat lotsa</p><p>”leksvaga” barn in i gruppen.</p><p>Resultatet har också visat att det är viktigt hur jag som pedagog förmedlar lektid till barnen,</p><p>uppmuntrar, ger stöd, förslag på lekar samt att möta barnen i den verklighet de för tillfället</p><p>befinner sig i när de startar sitt första år i skolan och förskoleklassen.</p>

Många forskare har under årens lopp studerat leken och dess innehåll. Beroende på vilken forskare man utgår ifrån så används begreppet lek olika och har också getts varierande innehåll. Gemensamt för flera forskare är dock att leken är ett grundläggande behov för barn i alla åldrar och att den har en central roll i förskolepedagogiken och utgör ett viktigt bidrag i den nya skolan. Barns lek och sociala samvaro är sammansatta företeelser och i denna studie har jag valt att fokusera på hur jag som pedagog kan vara behjälplig med att utveckla sexåringens sociala kompetens med hjälp av lek. Pedagogen ska vara närvarande som en ledsagare för berörda barn, in i och ur leken men också finnas i bakgrunden som stöd. Jag har valt att använda mig av metoder som intervju, observation och loggbok. Barnen har bland annat observerats under fri lek och social samvaro där huvudsyftet har varit att åskådliggöra hur barnets interaktion ter sig tillsammans med andra, hur leken tar form eller brist på densamma. Att ställa sig frågan varför väljer eller kan en del barn inte leka har varit aktuell men ett entydigt svar på denna fråga går inte att finna då det ofta är en komplex situation som styrs av flera faktorer. Den cykliska process som finns i aktionslärande har varit en väg att finna svar som gjort det möjligt att hitta strategier för mig som pedagog att använda mig av för att bland annat lotsa ”leksvaga” barn in i gruppen. Resultatet har också visat att det är viktigt hur jag som pedagog förmedlar lektid till barnen, uppmuntrar, ger stöd, förslag på lekar samt att möta barnen i den verklighet de för tillfället befinner sig i när de startar sitt första år i skolan och förskoleklassen.